Allhelgonahelgen är lite speciell. Vi är i den mörkaste tiden och vi tänker lite extra på de som inte längre finns kvar. Det blir besök på kyrkogårdar, ljus- och lykttändning, en helg som för de flesta framskrider i stillhet.
Kyrkorna håller ofta öppet och är välkomnande för de som vill komma in och tända ett ljus. Även i år med extra avstånd och kanske extra många tankar om vår problemfyllda värld.
För min del går många tankar till Ragunda och allt det fina som finns där. Kommunen som gett så mycket men fått så lite tillbaka. Vi är nog många som inte bor där längre men skänker många tankar till de som finns begravda i någon av kommunens kyrkogårdar, men också till de som fortfarande kämpar för att de värden som skapas i Ragunda också ska tillfalla invånarna i kommunen.
Men helgen ger också tankar till begreppet de som gått före. .
Gått för till vadå?
Många tänker då på de som gått före in i döden, dit vi alla ska gå. Jag antar att det ska signalera hopp. Man går före till något. Men man kan gå före på annat sätt.
I min egen värld hittar jag hårt arbetande personer, som genom hårt och idogt arbete gett mig förutsättningar att leva det fina liv jag lever idag.
Gått före ger mig andra tankar.
Jag skriver det här i min fjällstuga i Gräftåvallen och inser att många här har också gått före. Många som medverkat till att den lilla orten som började som fäbodvall nu är en fin och fungerande turistort. Många av personerna som åstadkommit detta finns inte kvar, men det som de åstadkommit finns kvar. Deras livsverk finns kvar och utvecklas vidare. Jag tänker på vägar, byggnader, turistanläggningar, leder, renhållning, ja allt som hör en turistort till.
Saknad och tacksamhet
Jag tycker att traditionen med att minnas de som gått före är fin, men att vi också ska komma ihåg att om en person inte längre finns kvar så finns deras livsverk kvar. Det har gett oss något fint och det är naturligt att vi känner saknad, men förhoppningsvis också tacksamhet.
Saknad, men med ljusa minnen, då framträder också den stora tacksamheten.

Hej, jag har upptäckt boken ”Gräftåvallen, från fäbod till turistort” av dig. Jag är intresserad av boken. Jag har varit i Oviksfjällen många gånger, bl.a. i Gräftåvallen. Det vore kul att kunna läsa om dess historia. Men i fjol fick jag tyvärr inte åka dit och troligen inte i år heller. Alltså kan jag inte köpa boken i Fjällgårdens butik. Och på bokus finns inte den , har jag redan kollat. Kanske vet du hur problemet kan lösas. Jag ser fram emot ditt svar!
Mvh Susanne Thomas från Berlin
Hej Susanne !
Kul att du vill ha boken om Gräftåvallen. Som du tydligen fått besked om så säljs den nu via Fjällgården i Gräftåvallen. Jag har inget exemplar över, men kan försöka ordna det, när jag besöker Gräftåvallen nästa gång.
Vill också poängtera att jag är en av sex personer som tagit fram boken.
Men om du ger mig din adress, så ska jag försöka få fram ett exemplar och skicka till dig. Den kostar ett hundra kronor och skickar vi den så tillkommer portot.
Du kan väl svara och ge mig din adress till min mail, som är: torbjorn1ohlsson@gmail.com