Journalisters arbetssituation

Sex döda journalister i Gaza bara under gårdagen. Fler än tvåhundra journalister dödade sedan Hamas terroraktion för snart två år sedan. Enligt tidningen ”Journalisten” motsvarar det ungefär var tionde journalist.
I går attackerades ett sjukhus och Israels president beklagade det inträffade.
Det torde vara lätt att stapla beklaganden på varandra om vi ser journalisternas villkor i ett vidare begrepp. Under vilka förhållanden som de arbetar under. Hot tillhör nämligen vardagen för många journalister och många mördas också när de utför sitt arbete.

Fri press
För mig är en fri press och ett fritt ord en förutsättning för att vi ska ha en demokrati och ett fritt samhälle och därför är det oroväckande att se att det inte bara är i diktaturstater som journalister ifrågasätts och hotas.
Ett tidigt tecken när demokratin angrips är att ge sig på media. Att tysta det fria ordet och försvåra eller förbjuda granskning. Sådana tecken har också varit tydliga i Sverige under flera år, när det finns politiska partier som vill vara med och styra programutbudet i radio och teve.
Till råga på allt brukar sådana förslag applåderas i sociala medier där också skräckbilder om hur snedvriden medias granskning är.

Snedvriden press
Eftersom jag följer många politiker och politiskt intresserade på facebook och instagram, personer från höger till vänster, så ser jag många ytterligheter.
Personer med borgerliga sympatier rasar över de vänstervridna journalisterna. 
Likadant är det med personer som befinner sig till vänster. De förfasar sig över hur den borgerligt styrda pressen bara vräker ur sig osanningar.
Jag tycker att det är bra att ”båda sidorna” klagar. Jag tolkar det som att pressen faktiskt är rätt nyanserad och neutral.
Däremot är den stämning som piskas upp från båda sidorna oroväckande.

Svårigheter
Mediabranschen har det tufft. Det har gjorts stora förändringar och flera kommer säkert i framtiden.
Då är det viktigare än någonsin att komma ihåg vilken funktion som medierna och journalisterna har.
Till det kommer, att mer än var femte journalist får ta emot hot och mer ån två tredjedelar får förolämpningar, bara för att de gör sitt jobb.

Men tänk efter vilka avslöjanden som då och då kommer genom journalistiken. Jag plockar några ur minnet. Jag nämner bara Watergate, Svenska Akademin, ett stort antal korruptionsaffärer inom olika kommuner och mycket mera.

Tänk nu efter
Om vi lämnar Gaza för en stund och tittar hur det är i Sverige.
Vad händer när hoten och hatet kryper riktigt nära. Journalister är människor med alla fel och förtjänster som vi andra har.
Om journalisterna inte orkar sköta sin viktigaste uppgift, att granska makthavare, ska vi då överlåta granskningen till alla experter på Facebook, X och andra sociala plattformar, där de flesta hoten och det största hatet sprids.
Eller ska granskningen göras av personer, som kallar sig journalister, men som uppträder långt ifrån seriöst. Jag tänker på till exempel på Lamotte och Norberg. De besöker inte brottsplatser, utan framför åsikter framför en kamera och avslutar alltid med att ha ett swishnummer, där man uppmanas betala så att de kan fortsätta sin ”opartiska” granskning.
De har uppenbarligen en egen agenda och den är inte opartisk. Lamotte tvingades också, för några år sedan, väcka uppmärksamhet genom att uppträda i skottsäker väst inne i en Svt-studio. Som jämförelse kan nämnas att Magda Gad, journalist hos Expressen alltid uppträdde utan väst i Afghanistan.

Vilka frågor väcker detta?
– Vilket är motivet när hatstormarna viner som mest?
– Finns det något motiv, att storma mot uppgifter som är sanna, men kanske för vissa är obehagliga?
– Vad kan konsekvensen bli om inte journalister, orkar, kan eller vågar utföra sitt jobb?

Den största hotbilden
Om seriösa medier inte överlever, utan nya nätmedier tar över, utan källkritisk granskning och med en agenda som går ut på att misskreditera personer och företeelser som de inte gillar, och spridande av missvisande statistik.
Jag ser framför mig ett ökat hetsande mot folkgrupper och partiföreträdare. Vem granskar detta?
Exemplen från olika tider borde förskräcka, Ryssland, Kina, Nordkorea, Kambodja, Tyskland under Hitler, för att nämna några.

Förmodligen blir den ordningen oändligt mycket dyrare, än att betala för en tidning som granskar.