Under denna flik lägger jag succesivt in bilder och tidningsreportage om föreläsningar som jag gjort. Skulle du vara intresserad av att jag kommer till ditt företag, eller förening och föreläser om något aktuellt ämne, så tveka inte att kontakta mig. Aktuella ämnen just nu är mina senaste böcker, ”Bondeplågaren” och ”Drottningen på Västgården”, samt en skildring av bankernas historia, som jag kallar för ”Från sparbössa till swish”, eller hur brottslighet i och mot banker och bankers kunder har utvecklats, samt tips på hur man kan förebygga dessa bedrägerier.
Jämtlands läns släktforskare och lokalhistoriker
Ragunda hembygdsförening
Författaren Torbjörn Ohlsson berättade om sin senaste bok ”Drottningen på Västgården”.
Fullsatt hembygdsgård lyssnade på Krokvågssonens senaste roman
PÅLGÅRD (JT) Den tredje och sista berättarkvällen vid hembygdsgården i Pålgård blev en välbesökt tillställning när Krokvågssonen Torbjörn Ohlsson presenterade sina romaner ”Bondeplågaren” och ”Drottningen på Västgården”.
Lennart HobringTEXT OCH FOTO
Publicerad 2025-10-27 – 15:33 Senast uppdaterad 2025-11-14 – 10:55
Det här är hans femte respektive sjätte roman, men totalt hans nionde bok – för denne produktive författare.
Lokalen var fullsatt med nära femtio personer.
– Jag hade trott på femton till tjugo personer som mest, och så kommer det så många. Jättekul!
Din nya bok, Drottningen på Västgården – vad berättar du om henne i den?
– Hon var en ovanligt driftig kvinna för sin tid, och hade hon levt idag hade hon kallats entreprenör, affärskvinna och personalutvecklare, något i den stilen. Hon var väldigt driven både som konstnär och företagare, en stark kvinna som jag vill lyfta fram.
– Det är ju drygt 300 år sedan hon levde, och man kan med fog säga att hon räddade den här stora gården undan konkurs genom sin driftighet.
Men vägen dit var besynnerlig och äventyrlig, med många olika händelser innan hon hamnade på gården i Krångede?
– Absolut! Dels var hon ganska vild som barn, hon rymde på olika ställen och som sexåring tog hon till och med båten och rodde över Ragundasjön. Där träffade hon en person som hette Munken, som alla var rädda för, men inte hon – de blev vänner.
– Som tjugoåring rymde hon till Sundsvall och smög ombord på en saltskuta som skulle till Tyskland. Hon ville ut i världen och lära sig mer.
– Det är svårt att veta exakt vad som hände sedan, men man vet att när hon kom tillbaka till Sverige efter två år, var hon utbildad textilkonstnär. Hon hade mestadels tillbringat tiden i Belgien för sin utbildning.
– Väl hemma igen träffade hon en man vid namn Erik Nilsson som bodde på och drev Västgården. De gifte sig vid ungefär 25 års ålder, men hon insåg ganska snart att gården inte gick bra ekonomiskt. Då startade hon en stor väveriverksamhet: hon satte upp massor av vävstolar och lejde in många kvinnor från byn som också fick börja väva för henne. Hon skaffade ett stort antal får för att få ull till väveriet, vilket gjorde henne självförsörjande. Därefter åkte hon till Sundsvall och sålde sina alster dyrt till affärsmän på plats. På det sättet räddade hon Västgården från konkurs.
– Ett uttryck jag hittade när jag grävde i historien var: när de hade betalat sin sista skuld och var skuldfria på Västgården skrev en forskare: “då smilade välståndet på Västgården.”
Blir det en sjunde roman i serien, tror du?
– Tveksamt. Det finns intressanta uppslag, men hennes barnbarnsbarn var en grosshandlare som bodde på samma gård. Han levde ett spännande liv med stor framgång i början, men gick i konkurs 1910 och flyttade till Sollefteå, där han avled nio år senare. Det skulle vara roligt att gräva i den historien, så vi får väl se, berättade Torbjörn.
Humanistiska föreningen
Många skratt och stor igenkänning mötte oss i Humanistiska föreningen i Östersund när Torbjörn Ohlsson filosoferade och berättade om de stora förändringar som skett i bankvärden under rubriken ”Från sparbössa till Swish”, 20 januari i bibliotekets hörsal.
Han har arbetat hela sitt yrkesliv i bankväsendet, först i Sparbanken, sen FöreningsSparbanken och sist i Swedbank, både som vanlig bankman och med säkerhet lokalt och för hela banken.
Jämtlands läns sparbank grundades 1847 av Hushållningssällskapet för att de fattiga skulle lära sig spara. Det absolut viktigaste var att ha ett bankkontor där man kunde sätta in pengar. I början var kontoret öppet varannan lördag. De hade inte ens en egen kassakista utan en i styrelsen lånade ut sin!
Bankkontoret var väldigt viktigt mycket länge. Fasta medarbetare som hjälpte kunderna med att sätta in pengar, ordna lån. Sparbanken fick inte ta emot företagskunder förrän 1968, detta eftersom privatpersonerna ansågs vara de viktiga. För företagen fanns ju affärsbankerna.
Visst minns vi äldre den stora metall- eller trälådan med ett fack för varje elev i klassen, där vi kunde spara. Efter terminens slut gick läraren till banken och varje elevs pengar sattes in på dennes bankbok! Det känns ju som en totalt annan värld och är det också.
Att spara var viktigt och vanliga sparbössor fanns i hemmen, sparklubbar på företag, allmänt lönsparande med lite lägre ränta och med vinstchans, bosparande där vi först skulle spara och sen få låna dubbelt så mycket och många fler former som kommit och gått under årtionden. Borgenslån är borta liksom växlar, som kräver manuellt hanterande.
Tekniken har utvecklats och vi har vant oss. 1977 kom uttagsautomaterna. Telefonbanken tio år senare, då kunde man via en knapptelefon föra över medel mellan två egna konton. 2008 kom Swish, som nu har 8 miljoner användare.
Idag finns fortfarande bankkontor, men de är inte som gamla tiders. Det går inte att sätta in eller ta ut pengar. Bankerna hanterar inte kontanter. Det är värdetransportföretagen som har det ansvaret. Det är också de som ansvarar för uttagsautomaterna. På bankkontoren idag kan vi få hjälp att kommunicera med banken där alla konton, lån, fonder finns centralt.
Vi som sitter i publiken tänker: ja, vi har vant oss allt eftersom. Nu gör de flesta av oss allt direkt via datorn, betalar räkningar, lånar, köper fonder och så vidare. Idag är det rationalitet som gäller.
Eftersom Torbjörn varit säkerhetschef berättade han om kriminalitet också. Alltifrån sprängningar av kassavalv och bankrån till dagens mer sofistikerade kriminalitet som pengatvätt och bedrägerier, framför allt riktade mot äldre.
Han exemplifierade ett äldre brott med inbrottet i Östgötabankens kontor 1854. Säkerheten var minimal, bland annat satt nyckeln på dörrkarmen. Tjuvarna var en smed, en korpral och en landsfiskal. De lyckades komma över en större summa, men lämnade kvar tre riksdaler och en vers. Så här löd versen: ”Vi länsat haver Östgötha Bank, och mången rik knös torde bli pank. Vi lämnar dock en tredaler kvar, ty hundar pissa på den inget har”. De skyldiga fick olika straff, landsfiskalen fick fängelse, korpralen utvisades till USA och smeden släpptes fri för hans tjänster behövdes i civilsamhället.
Vi var alla nöjda med ett lärorikt och inspirerande föredrag när vi gick hem. Nästa föredrag hålls 10 mars då Karin Jirdén berättar om konstnären, musikern och jojksamlaren Karl Tirén.
Helene Åkerlind
Tullus SG
Torbjörn Ohlsson fick ta emot Idrottshistoriska föreningens stipendium för sin dokumentation av Tullus Skyttegilles hundraåriga historia. Idrottshistoriska föreningens ordförande Thord Eric Nilsson lämnade över stipendiet.
Föreningsnytt
Jämtlands läns Idrottshistoriska förening. Jämtlands läns Idrottshistoriska förening fortsätter att rekrytera länets främsta idrottskvinnor. Vid årsmötet den 22 april blev mångfaldiga OS- och VM-guldmedaljören Catrine Lindahl ny kassör och skidskyttevärldsmästaren och bragdmedaljören Helena Ekholm revisor. Sedan tidigare sitter en annan VM-, OS- och bragdguldsmedaljör, Ida Ingemarsdotter, i styrelsen och OS-guldmedaljören Anna Carin Zidek sitter med i valberedningen.
Föreningens ordförande Thord Eric Nilsson öppnade mötet för nittonde gången och passade på att flagga för att det kan vara sista gången han gör det. En stunds tystnad hölls för Gunnar Hagelin, föreningens tidigare ordförande, som lämnat oss under året. Thord Eric lämnade därefter över ordet till mötets ordförande Per Söderberg som bockade av föredragningslistan i raskt tempo. Det var för femtonde gången han ledde oss genom föredragningslistan med fast hand och med glimten i ögat.
Verksamhetsplan och budget för 2025 godkändes. Förutom fyra nummer av Idrottsminnen kommer året bland annat bjuda på en möjlighet att följa med på medlemsresa till Finnkampen i Stockholm. Medlemsavgiften för 2026 höjs från 175 kronor till 200 för enskilda medlemmar, oförändrat för föreningar (250 kronor). Den främsta anledningen bakom höjningen är att portot har blivit dyrare vilket har påverkat kostnaden för Idrottsminnen avsevärt.
Val av styrelseledamöter blev enligt valberedningens förslag. Mandattiden går ut för fyra av styrelsens ledamöter och tre valdes om till två nya år; Rogard Göransson, Johan Norberg och Agne Svärd. Henry Ledin har valt att avsluta sitt uppdrag och till ny kassör valdes Cathrine Lindahl. Thord Eric valdes om till ordförande för ytterligare ett år, hans tjugonde på posten.
På revisorsposten blev det omval på ett år för Tomas Renhorn och nyval på ett år för Helena Ekholm. Torbjörn Flood och Daniel Arnsten omvaldes som revisorssuppleanter. För valberedningen blev det inga ändringar, Stig Ulvild sitter kvar som sammankallande tillsammans med Gunnar Lundkvist och Anna-Carin Zidek.
Efter årsmötesförhandlingarna avtackades Henry Ledin med blommor och diplom efter sina fem år på posten som kassör.
Föreningen delar varje år ut ett stipendium till en person som har bidragit till att sätta idrottshistorien på pränt. Den här gången föll valet på Torbjörn Ohlsson som har dokumenterat Tullus Skyttegilles hundraåriga historia. Torbjörn gav oss en inblick i föreningens höjdpunkter och lät oss lära känna några av eldsjälarna lite närmare.
Åsa Sjödin
SPF Seniorerna Östersund – 30 april 2025
En måndag på Östersundstravet kan ha ett stort innehåll – i alla fall när det är SPF Seniorerna Östersund som står som arrangör.
Redan vid 11-tiden var delar av styrelsen på plats. Frukt plockades in i publikhallen och det blev inköp av lunch på Spiltas Restaurang. Det var drygt 90 personer som mötte upp denna lite regniga måndag.
Det var ett gediget program som dagens publik fick uppleva. Ordföranden Per Söderberg hälsade välkommen och första programpunkten hade rubriken ”Från sparbössa till Swish”. F d bankmannen Torbjörn Ohlsson hade ett intressant föredrag om hur bankvärlden förändrats från att den första banken bildades 1656 fram till nutid. Det har varit en otrolig teknikutveckling.
Jämtlands lokalhistoriker och släktforskare
JLS hade ett medlemsmöte den 18 mars på Riksarkivet, Östersund, med Torbjörn Ohlsson. Han berättade utifrån sin bok ”Bondeplågaren : berättelsen om Håkan Jonsson-Frisk och hans far Jon Elofsson”. I mitten av 1600-talet mördades Jon Elofsson utanför Torsby i Värmland. Mördarn greps, men han släpptes och rymde iväg utan att hittas.
Jons son Håkan förväntades ta över gården, men han gav sig iväg till Stockholm och blev skräddarlärling. Därefter tjänstgjorde han i Stockholm som kammartjänare hos höga militärer. Han följde med överste Börje Månsson Scheckta till Jämtland. Han hade blivit överste för kavalleriet i Jämtland. Håkan blev soldat och deltog i bland annat skånska kriget och kriget i Wismar i Tyskland.
Torbjörn berättade även om slaget i Oviken 16 augusti 1677. Håkan belönades med länsmansuppdrag, huvudsakligen i Ragunda. Han ställdes, fastän han var länsman, många gånger inför rätta på grund av sitt temperament. Han har kallats för ”Bondeplågaren” för han bråkade mycket med sockenborna. Han var ovän med många i Ragunda, bland annat prästen Salomon Hofverberg.
Håkan dog i Ragunda. Håkan och hans hustru är begravda under golvet i Ragunda gamla kyrka. Torbjörn härstammar från Håkan och har därför intresserat sig för Håkans släkt. Intressant att följa dessa två män och deras levnadsöden.
Nästa bok Torbjörn skriver på handlar om Håkans son Måns Håkansson Frisk och hans dotter Valborg Månsdotter Frisk, som räddade Västigål’n i Krångede genom sin vävning.
Kerstin Ellert
