Utkommer hösten 2025
(Baksidestext)
Redan som barn visade Valborg en stor äventyrslust. Hon växte upp i en trygg miljö hos sina föräldrar Måns och Kerstin och en stor syskonskara. Måns, som vid sidan av arbetet på gården, under en tid tjänstgjorde som länsman.
Valborgs dragning till äventyr gjorde att hon ibland jämfördes med sin farfar ”Bondeplågaren” Håkan Jonsson-Frisk. Hon utforskade ständigt omgivningarna och kände inte de faror som föräldrarna varnade henne för.
Som ung vuxen kände hon att hemmet i Munsåker var för trångt och gav sig ut på en resa i andra länder, där hon bland annat utbildade sig till textilkonstnär.
När hon återkom till Sverige gifte hon sig och bosatte sig på Västgården i Krångede, där hon blev gårdens och byns obestridliga ledare och räddade, genom sin driftighet gården som hamnat på obestånd.
Valborg blev också vittne till Ragundasjöns tömning den 6 juni 1796. En naturkatastrof som satte djupa spår hos henne och hennes omgivning.
Här kan du läsa ett smakprov ut kapitlet när Valborg smyger ombord på ett fartyg som hon inte vet vart det ska föra henne.
Du hittar ett smakprov ur kapitlet när Valborg smyger ombord på ett fartyg här.
Beställ bok:
250:- kr. Porto tillkommer.
Recensioner och omdömen
Av Agneta Gunneling Geijer. Frilansande kulturskribent, Lund.
Kära vänner och kamrater!
För er som fortfarande har julklappar att köpa! Här kommer ett hett tips:
Släktforskning kan ta sig många uttryck. Fantasin går i gång under det grävande arkivarbetet, det som numera även sker på nätet. Historiens vingslag fladdrar på med en lätt kolibris intensitet, en fågel som ju även kan flyga baklänges. Bilder sveper förbi på näthinnan som om man för sitt inre ser på en spännande TV-serie, en följetång som gör att man sitter som fastklistrad framför TV:skärmen tills sista avsnittet visats.
Vad ska hända med den och den, med vem, var, hur och när?
När man släktforskar föreställer man sig hur generationerna avlöser varandra och hur olika livsöden flätas samman och hur varje livsval ger konsekvenser för de efterlevande.
Tiderna förändras visserligen men de mänskliga karaktärerna består, med brister och förmågor, misstag och lyckokast. Historien tycks återupprepa sig, om än att den skiftar skepnad.
Torbjörn Ohlsson började sin släktsaga med bladvändaren Bondeplågaren – berättelsen om Håkan Jonsson – Frisk och hans far Jon Elofsson. Med hjälp av fiktion och konkreta faktauppgifter har författaren därefter beskrivit de två följande generationerna i boken Drottningen på Västgården. Här står huvudpersonen Valborg i centrum för handlingen. Valborg är barnbarn till Håkan Jonsson – Frisk. Likt honom är hon driftig, modig och äventyrlig och det redan som barn. Hon framställs som en i mångt och mycket pionjär för kvinnofrigörelsen under en tid, då kvinnorna i det svenska bondesamhället förväntades stanna hemma, sköta barn, gårdssysslor och hushåll. Valborg är ovanligt arbetsam och framgångsrik, effektiv, klok och beundrad av män såväl som kvinnor.
Torbjörn Ohlsson har en filmisk berättartalang. Hans romaner passar perfekt som underlag till manus. Att skriva släktkrönikor som sträcker sig över ett par århundraden är sannerligen inte det lättaste. Det gäller att löpa linan ut och att inte tappa läsaren på vägen genom att i tur och ordning rada upp händelser i kronologisk ordning.
Torbjörn Ohlsson Skrivare dramatiserar skickligt särskilda tilldragelser han läst om under sina eftersökningar av sina förfäder. Anknytningen till verkliga omständigheter ger igenkänning, inte minst för personer som känner till de värmländska och jämtländska trakterna – men också då många av oss har äldre avlidna släktingar som levt på liknande vis.
Kanske språket kan putsas och bearbetas en aning men det förtar långt ifrån det fascinerande helhetsintrycket. Researchen är därtill gedigen.
Köp gärna båda böckerna om du inte redan har gjort det och lägg dem vackert inslagna under julgranen. Låt dig eller någon du känner och tycker om, inspireras av en förunderlig släkthistoria under julledigheten.
På köpet får du här ett julrim:
Från sextonhundrafemtiosju
du vandrar med man och fru
Du går genom historien till artonhundrasex
å, den sista huvudpersonens liv släcks
Så många händelser och skeenden
Så många leenden och beteenden
Så många sorger, glädjeämnen och bekymmer
Du kan tro, dessa fina böcker rymmer.
Ragundasläktens uppgång, fall – och urstarka återkomst
19 oktober 2025 14:00
Mord, krig, och maktmissbruk, följt av varm och driven humanism. Författaren Torbjörn Ohlsson har grävt djupt ner i sin Ragundasläkt och funnit fyra generationer av spektakulära livsöden.
Torbjörn Ohlsson har grävt djupt ner i sina egna släktled och hittat fantastiska lokala levnadsöden.
Bild: Marcus Berglund
Det börjar med ett mord, för snart 400 år sedan.
I mitten av 1600-talet mördas värmländske Håkan Jonssons pappa när han är på väg hem från en höstmarknad.
För Håkan, som är äldste sonen och förväntas ta över gården efter pappan, rasar tillvaron ihop. Han bestämmer sig för att strunta i arvet, beger sig iväg för att söka lyckan på annat håll och är snart soldat i den svenska kungens armé, kämpande i de ständigt pågående krigen nere på kontinenten. Det blir början på en långa och brokig karriär som ska leda till att Håkan traumatiseras, skadas, blir krigsfånge och till slut upphöjs till Ragundas länsman.
För att sedan förlora allt och förklaras fredlös.
I slaget om tyska Wismar sårades troligen Håkan Jonsson-Frisk i verkligheten. I ”Bondeplågaren” låter Torbjörn Ohlsson det hända varpå Håkans barnbarn besöker samma plats två generationer senare. Målningen föreställer ett slag om samma stad med okänd konstnär.
Och det är ändå bara början på den generationsöverskridande berättelse som Torbjörn Ohlsson inledde med romanen ”Bondeplågaren” i fjol och nu avslutar med nyutgivna ”Drottningen på Västgården”.
– Egentligen har jag känt till Håkan sedan 1970-talet för han var redan då en väldokumenterad person. Det var när jag fick reda på att hans pappa dessutom hade blivit mördad som jag kände att det här var en färdig historia, säger Torbjörn Ohlsson.
Men att måla upp en släktings liv under 1600-talet i romanform kräver sin insats.
För att förstå Håkans livsbetingelser ägnade han månader åt att sätta sig in i de historiska sammanhangen och besöka de platser Håkans liv utspelade sig på, inklusive de Europeiska slagfälten.
– Hans sista insats som soldat blev i slaget vid Ovikens kyrka 1677, då den dansk-norska hären enkelt slog det hundratal svenska soldater som försvarade platsen och Håkan fördes till Köpenhamn som krigsfånge, säger Torbjörn Ohlsson.
”Drottningen på Västgården” är Torbjörn Ohlssons sjätte roman.
Bild: Marcus Berglund
Det var efter att Håkan släppts ur den fångenskapen och belönats med en tjänst som länsman i Ragunda som hans epitet ”Bondeplågaren” föddes, vilket också blev titeln på Torbjörn Ohlssons första släktroman med samma namn.
Nu när han släpper sin andra roman, ”Drottningen på Västgården” handlar den om Håkans barn och barnbarn, i en berättelse som tar betydligt ljusare vändningar.
– Det fanns mycket som var problematiskt med Håkan, men hans barn verkar ändå ha fått ganska bra liv och flera av dem fick möjlighet att utbilda sig, säger Torbjörn Ohlsson.
Ett av dessa mer stillsamma barn var Måns, vars dotter Valborg tidigt uppvisade samma sorts vilda äventyrslusta som sin farfar. Det är kring henne som den nysläppta romanen kretsar.
– Redan som barn gav hon sig ut på långa upptäcktsfärder och som ung vuxen hoppade hon på en saltbåt i Sundsvall utan att ha en aning om vart den skulle. När hon kom hem igen några år senare var hon utbildad textilkonstnär, säger Torbjörn Ohlsson.
Med engagemang, driv och företagsamhet skulle Valborg snart bli en nyckelperson i hembygden, på ett sätt som inte bara räddade den egna gården från att hamna på obestånd utan även kom Ragundabygden till gagn. Med sina färggranna vävar och hästtäcken skulle hon dessutom gå till den svenska historien som en en pionjär inom textilt hantverk.
Hur mycket är dokumenterade händelser i de här romanerna och hur mycket har du själv tvingats fylla i?
– I största möjliga mån har jag försökt väva in faktiska personer och händelser, men andra har jag tvingats skapa själv för att täppa till luckorna och få till ett bra flyt i berättelsen, säger Torbjörn Ohlsson.
En sådan lucka är Valborgs fleråriga utlandsvistelse på 1740-talet, som man inte vet särskilt mycket om, mer än att hon utbildades i Flandern till slut och kom tillbaka därifrån som en kunnig och mycket kapabel kvinna.
Torbjörn Ohlsson har för närvarande inga planer på en tredje bok. Samtidigt utesluter han det inte, för släkthistorien fortsätter att fascinera även efter Valborg Månsdotter-Frisks död.
Bild: Marcus Berglund
– Där har jag exempelvis, i brist på information om vad som egentligen hände, hittat på att båten hon klev på gick till Wismar, där hennes farfar sårats i strid ett par generationer tidigare, säger Torbjörn Ohlsson.
Som ett sätt att separera fakta från romanernas konstnärliga friheter avslutar han dem båda med efterord där det ryms både händelser, släkttabeller och källhänvisningar för den som är nyfiken att söka mer information om människorna i dem.
Möjligheten att kunna ge liv och färg till släktingar som levde för så länge sedan har varit en ynnest, upplever Torbjörn Ohlsson.
På hembygdsgården i Ragunda finns fortfarande en av Valborg Månsdotter-Frisks 1700-talsvävar förvarade.
– Att leva sig in i deras livsöden, tiden de levde i och fundera på hur allt gick till har varit mysigt och att besöka platserna som allt utspelade sig på har varit fantastiskt roligt säger han.
26 oktober kommer Torbjörn Ohlsson till hembygdsgården i Ragunda för att hålla en föreläsning om de två böckerna.
6 november blir en ny föreläsning på Träffpunkten i Hammarstrand.
15 november deltar han på den regionala bokmässan ”Jämtlitt” vid Holiday Club i Åre följt av Jamtli julmarknad några veckor senare.
