Storgräftåns fäbodvall
Gräset gulnar, blänker i solen
Jag kisar mot den låga solen
helt ensam med bäckens porl
Jag njuter av tystnad och stillhet
Känner vallens historia
och fäbodjäntans kaukande
Här har mjölkats kor och kärnats smör
På vintern en plats för skidspår
Nu för tankar och minnen
En höstfluga landar på bordet
vill se det slarvigt skrivna ordet
Jag tittar upp och ser
flugan som lyfter
Det är skönt att leva
att njuta i svaga solen
att sitta tyst på en historisk plats
ger perspektiv på dagens åsiktskäbbel
Det knäpper i husets timmer
en osynlig kanske vill ut
Östfjället vakar över vallen
över djuren och naturen
över renar som elegant skrider
Omringad av åar och bäckar
känner jag mig lugn och trygg
En nötväcka stannar och tittar
fanns ingen mat att få
men själens skrubbsår läker
Promenad i mörker
Gick en promenad i mörkret
Månen visade vägen
Norrskenet flammade
Åtta minusgrader
Snökanter längs vägen
Några mötande bilar saktar in
Grannens hund kom och doftade,
vände och gick
Jag hade glömt reflexvästen
Det går mot kväll i min lilla fjällby.