Kultur brukar definieras på lite olika sätt, men oftast nämner man levnadssätt, sedvänjor, värderingar och kunskaper som en grupp människor delar. Begreppet är brett och inkluderar bland annat språk, religion, konst, traditioner, matvanor, sociala normer, lagar och institutioner. Kultur fungerar som ett kitt som förenar människor. Det ska vara något som berikar de som berörs av en kulturform.
Nyligen presenterades regeringens utredare sitt förslag till en kulturkanon för hela landet. Diskussionerna lät inte vänta på sig. Saker fattades och ingen verkade veta hur denna kanon skulle användas. ”Det är en inbjudan”, svarade en partiledare, men hade svårt att berätta vad man inbjöds till. Något om levnadssätt, sedvänjor, värderingar såg jag inte till och till råga på allt bröt ett storbråk ut om etnicitet hos personer som debatterade denna kanon. Inkluderandet kändes plötsligt avlägset, liksom att något berikades.
Därefter har olika organisationer och personer känt sig manad att presentera en egen kulturkanon och jag har väntat på att någon från en av länets främsta kulturkommuner, nämligen Ragunda, ska berätta om sin version, men ännu inte sett något.
Jag tar mig därför friheten att presentera ett förslag till Ragundas kulturkanon. Verken i regeringens kulturkanon skulle vara minst femtio år gamla och det är mer än femtio år sedan jag flyttade från Ragunda, så jag bestämmer att jag uppfyller det kravet.
Inledning
Ragunda är kraftverkskommunen och jag vill därför inleda med just kraft. Kvinnokraft denna gång. Dessa sju kvinnor beskriver så väl, nedanför bilden, vad Ragunda betyder för dem och för många flera.
Sammanförda av kärleken till vår hembygd – Ragunda.
Rötterna går djupt på den plats vi står och på den plats vi älskar.
Ammerån rinner likt en livsåder i våra kroppar.
Bergen, dalgångarna, myrarna och älven – är våra gener.
Vi är stolta över vår bygd.
Bygden som är vår historia, vårt arv – vår framtid.
Nu vill vi skydda den – och vi tänker inte släppa en djävul över bron.
Vi är sju kvinnor som står i fronten för den strid vi Ravundingar nu måste ta.
Striden för vår hembygd, vår natur, människorna och djuren som lever här.
Vi tar upp kampen om Ammerådalen.
Vi är starka och vi står rotade.
Vi är Kvinnokraft.
Skogskraft
De sju kvinnorna och den kraft som de utstrålar fick göra anslaget för denna kulturkanon och jag tar därefter sikte på tre skogsbyar. Byar där de boende vårdat sin del av världen. De har i stort levt med och av det som jordbruk och skogsbruk gett. Varit medvetna om dess naturvärden och agerat därefter.
Överammer med anor från 1700-talet, som först utgjordes av fäbodar och fick sin första bebyggelse i slutet av 1700-talet. Per Andersson, Anders Andersson och Erik Nilsson, anses vara de första nybyggarna.
Färsån, som blev en utbyggnad från Överammer och fick namnet efter den lilla å, som heter just Färsån.
Köttsjön, lite längre norrut är ett s.k. avradsland fint beläget vid sjön Köttsjön. Namnet påstås ha uppkommit från att ett antal älgar gått igenom isen och drunknat. Det kanske är en skröna, vad vet jag? Köttsjön blev lite mer eget samhälle genom att man också har en egen kyrka och en egen kyrkogård.
Bilden är från Olsforsen.
Tankar efter en natt vid Ammerån.
En natt att leva länge på
Den osynliga energin från forsen
Den renaste kraften,
De starka minnena
El-kraft
Den kraft som Ragunda är mest känd för är den elektricitet som produceras i nio stora kraftverk inom kommunen. Kraftverken är ju ingen vacker syn, men likväl finns de där och har medverkat till det välstånd vi har i landet. En slags kulturgärning, eller kulturhistoria, som kraftfullt bidragit till ett mervärde.
En pärla intill Krångede kraftverk är Krångede museum. Det visar på något sätt svensk industrihistoria genom att det följer kraftverksutbyggnaden på trettio och fyrtiotalen. Ett helt samhälles upp- och nedgång, strider mellan arbetsgivare och fackklubbar och även mellan fackklubbar om vilka som skulle få teckna avtal med kraftverksbolaget.
Krångede har genomgått en tragisk utveckling, levererat mängde med kraft till storstäderna och inte fått något tillbaka. Men kvar finns ett lärorikt museum.
I en kulturkanon om kraft i Ragunda, ska självfallet också ingå kunskap om tiden innan forsarna var utbyggda. Jag skrev tidigare att en utbyggd fors, alltså ett kraftverk, inte var någon vacker syn, men det finns där och skapar mervärde. En outbyggd fors är nästan alltid vacker, skapar en annan sorts kraft än den utbyggda och är värda att minnas.
Pålgård
Då kommer vi in på riktig kulturmark. Jag tror, utan att veta säkert, att ursprunget till Ragundas framväxt startade i Pålgård. Kanske någon läsare vet bättre!
Bland all vacker inredning i kyrkan vill jag visa altaret, med prosten Hoverbergs namn. Hoverberg var en av de personer som min anfader Håkan Jonsson-Frisk, som jag kallat Bondeplågaren, var i ständig konflikt med. Det kändes stort när jag sommaren 2024 såg denna text. Men hela kyrkan är en uppvisning av gammal och vacker inredning och är en självskriven del i Ragundas egen kulturkanon.
Hembygdsgården
Hembygdsgården, som genom en generös donation, denna sommar har överlåtits till Hembygdsföreningen är en central byggnad för den rika kultur som finns i kommunen. Tillsammans med hembygdsföreningarna i Stugun och Fors utgör det en skatt för denna del av länet.
Att välja något föremål ur gårdens stora samlingar är svårt, men lite egoistiskt väljer jag denna vävnad. Där är tillverkad av Valborg Månsdotter-Frisk för gissningsvis tvåhundrafemtio år sedan. Valborg har jag i min kommande bok kallat för Drottningen på Västgården och fyller absolut alla krav på att ingå i kulturkanonen.
Orkestrar, dans och dansbanor
Ragunda har varit ett litet eldorado när det gäller förmågan att få fram duktiga orkestrar. Jag ska inte räkna upp alla, utan nöjer mig med två stycken som under många år satte Ragunda på ”orkesterkartan.”
Kjell Dahlgrens orkester, som hedrats med ett eget rum vid hembygdsgården. En samling mycket duktiga musiker, som blev kända långt utanför länets gränser.
Den andra orkestern som många har minnen tillsammans med var Collas orkester. En liten annan repertoar än Kjell Dahlgrens, men minst lika populära.
Fritt ur minnet så når jag följande byar där det anordnades dans. I Stugun var det Nornan och Parken, logdans i Skyttmon, Mårdsjön och Böle. Sedan når vi fram till Hammarstrand, med Centrum och Trätojordsbacken och inte långt därifrån Näsets bygdegård. Längst i öster kommer vi till Gerålund och Texas. Jag låter även Stromboli i Övsjö finnas med i uppräkningen. Visserligen i grannkommunen men ett klassiskt nöjesställe.
Tänk Trätojordsbacken, så många fantastiska artister som passerade deras scen och efter uppträdande så var det dans på två banor och ofta tre orkestrar.
Kjell Dahlgrens och Collas på banan
Brass och Lilla fröken fräken
Skavsår och tåtramp
Idrott och friluftsliv
Jag börjar med en liten sport, som blev stor i Hammarstrand. Den sju år gamla klubben Arta Bobklubb, senare Hammarstrands Rodelklubb, bildades 1960 och fick ansvaret sju år senare att arrangera VM.
Till det fanns det också deltagare i VM från Hammarstrands rodelklubb. Det måste ha känts stort för styrelsen och medlemmarna i klubben.
Från köksfönstret hemma i Krokvåg, kunde jag se byns fotbolls- och ishockeyplan. Två lägdor där det inte så många år tidigare gått kor och betat. Hockeyplanen schaktades till och blev väl någorlunda jämn, medan fotbollsplanen under alla år var mycket tuvig.
Men vi hade kul och jag vill kalla det för en perfekt form av ungdomsidrott.
På bilden är byns hockeystolthet Gerilå Gymnastikklubb samlad. Det är Rolf Söderström som haft vänligheten att lägga upp bilden. Tack för det Rolf.
Precis som fotbollslaget, som tyvärr aldrig fotades, så hade vi matcher mot Hammarstrand, Krångede, Överammer och förmodligen någon fler by.
Nu visar jag inte denna bild för att Krokvåg och Gevåg på sextiotalet var något utöver det vanliga. Jag vill visa att ungdomsidrott i olika former varit viktiga i Ragunda. I dag är den förmodligen mer organiserad, på sextiotalet tog vi tag i träning och tävling själva. Något som många minns och känner att det berikade oss.
Jakt och fiske är något som alltid legat Ragundaborna nära hjärtat. Skog och fina vatten har också gett fina möjligheter att syssla med dessa intressen. När det gäller fisket så har det dessutom växt fram fiskecamper som delvis yrkesmässigt utbildat och stöttat turister med fint fiske.
Ammeråns fiskecamp är den mest kända som startade för ungefär 35 år sedan av Birger Ajax. Han avled alldeles för tidigt, men campen lever vidare och drivs nu av Eva och Thomas Zierden. De är båda uppväxta i Tyskland och är vana en annan ljudvolym än den som finns i Ammer. Eva beskriver känslan så här. ”Du hör fåglarna och du känner lugnet. Efter en stressig dag tar det bara några minuter här hemma för att varva ner och vara avkopplad.”
Fisket i Indalsälven, finns inte det?
Självfallet finns det bra fiske i älven, ändå vill jag benämna det på det här sättet.
Med vattenkraft som sprider ljus – någon annanstans
Indalsälven, den utlovade guldådern
En tämjd urkraft
Nu lamt glidande
Laxparadiset som försvann
Ragunda Härads Sparbank
Kan en bank verkligen platsa bland i en kulturkanon, tror jag många frågar sig.
Utan tvekan, svarar jag och hänvisar till den förändring som skett inom bankväsendet och inte minst vilken service gamla tiders banker gav sina kunder.
I Ragunda är det till och med så att det fanns en helt egen bank, Ragunda Härads Sparbank. Den grundades 1870 och fanns kvar till 1968 som egen bank, när den gick samman med Jämtlands läns Sparbank.
Inte nog med det. De fyrtio första åren som banken existerade hade den sitt kontor i Hembygdsgården. Den skulle finnas där tillfälligt och det tillfälliga blev hela fyrtio år.
Det finns spår av banken i hembygdsgården. En del porträtt, de som inte förstörts vid en brand, sparbössor, kalendrar och ett kassaskåp är återbördats till sitt ursprungsställe.
Torp och gårdar
Gårdar, små eller stora, är en viktig del i en bygds kulturhistoria. När sedan gårdarna blir gamla så brukar det växa fram historier om vad som har hänt i husen. En del är nog sant och en del är skrönor. Historien bakom denna lilla torpbyggnad, ”Lassetorpet” i Krokvåg. Historien, enligt släkt- och bygdeforskaren, Jan Lindström, är att torpet uppfördes av Lasse Lindström från Sundsvall. Han bodde aldrig i huset utan emigrerade till Minnesota i USA år 1906. Sannolikt har huset varit obebott.
Västgården i Krångede är kanske, Ragundas äldsta gård. I samband med mitt skrivande om ”Drottningen på Västgården”, sökte jag en del i gårdens historia. Den första överlåtelsen som jag såg gjordes år 1635. Det innebär att gården är äldre än så.
Många färgstarka personer och mycket historia ryms hos denna gård.
Konst och konstnärer
Som vanligt så är det svårt att välja, men jag fastnar för följande personer.
Gudrun Pierre, skulptör och konstnär inom många områden. Avled alldeles för tidigt, men lämnar en stor samling värdefull konst efter sig. Figuren på bilden finns att beskåda på hembygdsgården.
På hembygdsgården finns också ovanstående skapelse att beskåda. Henrik Ljungberg, som inte var någon utbildad konstnär, utan arbetade som brovakt, färjkarl och skomakare. Han bodde vid ”Bommen” i Ammer och dog 1897. Det som gör hans sniderier så speciella är att han var helt blind. Han kallades ”Blinn-Hinrik.”’
Sevärdheter utöver det vanliga – Thailändska paviljongen
Tänk vilken fantastisk historia som ligger bakom den Thailändska paviljongen. Några munkar hittade en enkel träskylt som visade att Kung Chulalongkorn besökt platsen. Resten är modern historia av det mer spektakulära slaget, men paviljongen finns där.
Ett särskilt minne jag har från några diskussioner i banken där jag var anställd. En kreditchef, som numera inte lever, men som alltid hävdade att inget är omöjligt och kom med liknelsen. ”Tänk bara på att det står en Thailändsk paviljong i Utanede och sättet hur den kom dit”
Sevärdheter utöver det vanliga – Döda Fallet
Fallet och dess historia vill jag sammanfatta så här:
Sveriges mäktigaste vattenfall
Tömdes med en våldsam knall
Magnus dröm om en kanal
Slutade med ett ynkligt skval
Ragundasjön, djup, bred och ljus
Tömdes och skapade Hammarforsens brus
Sjön och fallet, naturens egen endogami
Slutade som Ragundas egen tsunami
Forsen med trettiofem meters höjd
Blev sten, grytor och ögonfröjd
Kanalen blev inte ens ett dike
På fyra timmar skapades ett nytt rike
Flottningens stockar skulle sparas
Inget fick för brukspatronerna förfaras
Magnus, han med huvudet på skaft
Hade missat Ragundasjöns kraft
Idag klippa, gryta och sten
En scen till midsommarkabarén
Hål i sten kan dock ge hopp
När glada barn i hålet tittar opp
Nedströms fallet förstördes allt
För Magnus blev det riktigt kallt
Han fångades upp i Liden
Där han gått in i den eviga friden
Kom i håg – det finns mycket mera.