De som går före

Så närmar vi oss den helg när många tänker lite extra på de som inte längre finns kvar. Det blir besök på kyrkogårdar, ljus- och lykttändning, en helg som för de flesta framskrider i stillhet.  
Kyrkorna håller ofta öppet och är välkomnande för de som vill komma in och tända ett ljus. I år säkert med extra avstånd och kanske extra många tankar om vår problemfyllda värld.
Det är alltså allhelgonahelgen, en helg till minne av alla dom som gått före.

Och det är just begreppet Gått före som fastnat i mina tankar.

Några har alltså gått före till – ja vadå?
Gått före in i döden, dit vi alla ska gå. Jag antar att det ska signalera hopp. Man går före till något. Men man kan gå före på annat sätt.

Gått före ger mig andra tankar.
Jag har under hösten grävt och skrivit en del i min egen historia och även i Gräftåvallens historia, där jag medverkat till att skriva en bok om platsens utveckling från att vara fäbodvall, till att nu vara en turistort.

Jag har fått många exempel på vad personer som gått före mig har åstadkommit. Jag tänker inte på att många av dem är döda, utan jag tänker på vad de åstadkommit.

I min egen värld hittar jag hårt arbetande person, som genom hårt och idogt arbete gett mig förutsättningar att leva det fina liv jag lever idag.

När det gäller förändringen från fäbodvall till turistort, som jag läst och medverkat att skriva om så är det inte döda personer jag tänker på. Även om många av personerna idag inte finns kvar, så kan jag själv se vad de åstadkommit, i form av vägar, byggnader och turistanläggningar för att nämna något.  

Saknad och tacksamhet
Att en person inte längre finns kvar gör givetvis att vi känner saknad och under den här helgen kommer kanske flera tankar än andra helger.
Saknad, men med ljusa minnen, då framträder också den stora tacksamheten.

Lämna ett svar