Brytningstid även för politiken

Jag har som många andra följt det spel som länge pågått inom rikspolitiken och jag har också fascinerats av det och försökt förstå hur situationen blivit som den blivit och varför partierna och deras företrädare har uppträtt som de gjort.

Lite förenklat går det säga att situationen visar på en kris inom den befintliga partistrukturen. Partierna har inte hängt med i de stora förändringar som skett i samhället under de senaste årtiondena. Ska försöka förklara med en del exempel:

Förändringar i omvärlden.
Om vi tar sextiotalet som utgångspunkt så var det en viktig period inom industrialismen. Stigande Inkomster och en förbättrad utbildning för många och industrin hade nästan ständig högkonjunktur. Även fackföreningarna var starka, men behövde inte stånga sin panna blodig mot näringslivet. Det var tillväxt i landet och de anställda fick förbättringar.

Baksidan var att avfolkningen på landsbygden tog fart. Jordbruket tog mycket stryk och jag tror att en del av de problem vi ser idag hade sin början då.

Vilka stora trender och förändringar har vi sett sedan dess och hur har dessa hanterats?
Industrin har effektiviserats och robotiserats och sysselsätter inte lika många personer idag, som för 50 – 60 år sedan.
Industrin har också globaliserats, vilket innebär att kapital och produktion flyter mycket lättare över nationsgränserna nu, än tidigare.

När det gäller tjänsteföretag så sköter de till stor del sin kommunikation med kunder via nätet. Ta bankerna som exempel. Kontor läggs ned och kommunikationen sker alltmer via nätet och jag tror ingen vill vara utan nätbankerna, även om det ofta hörs att kunder saknar sina kontor.

Myndigheter har både lyckats och misslyckats. Kontakterna med medborgarna har anpassats till det nya informationssamhället, däremot har regelverket som beslutas av regering och riksdag många gånger visat brister, eller om det är kunskapsbrister som orsakat stora ”skandaler.” Vi har de senaste åren sett riktiga djupdykningar hos t.ex. Transportstyrelsen och just nu pågår en utredning om Svenska Kraftnät.
Generaldirektörer är politiskt tillsatta och tydligen är inte alltid hög kompetens den viktigaste egenskapen för att bli utnämnd.

Informations- och kunskapssamhället har vuxit fram. Den digitala tekniken har förändrat hela samhället. Nya jobb har vuxit fram, information hämtas var och när som helst i världen. De personer som kan utnyttja det nya samhället blir viktiga spelare och påverkare, medan de som inte klarar det hamnar i en ny typ av utanförskap, som kan få allvarliga konsekvenser.

Vi har sett stora förändringar i klimatet och vår miljö har försämrats. Världen står inför jättelika utmaningar.

Många och långa krig i omvärlden har gett stora flyktingströmmar. Många vill komma till Sverige. Till följd av detta har det växt fram nya mörka politiska strömningar. Hatet frodas och det har bildats organisationer som samlar och sprider detta på ett effektivt sätt.

I dag finns sociala medier som ibland stör seriösa budskap, men som ibland är fantastiskt bra att sprida information igenom. Av detta fanns inget på sextiotalet, men är nu en nödvändighet för både privatpersoner, företag och organisationer i övrigt.

Näringslivet, både industri och tjänsteföretag, har i stort klart anpassningen. Visserligen har en del företag fått lägga ner sin verksamhet, men så har det varit i alla tider.
Näringslivets målsättning är också förhållandevis enkel att fånga. Det gäller att lämna avkastning till sina ägare.
Bland de större företagen kan man också se att många lägger sin produktion i billigare länder och vissa företag flyttar helt. Ingen stor sentimentalitet i detta. Det gäller att göra vinst och globaliseringen har varit till stor hjälp.


Hur klarar politiken och partierna av det nya samhället?
Det känns som det är partierna och det politiska systemet som har svårast att greppa det nya samhället. Eftersom partierna, regeringen och riksdag stiftar lagarna känns detta inte tillfredsställande. Nu vill jag på en gång säga att de flesta områden som jag räknade upp inte är specifika för Sverige, utan det är globala frågor och Sverige kan inte lösa allt ensam.

Men det politiska systemet känns vilset och den senaste tidens försök att bilda regering visar det tydligt. Svårt att samarbete, ändå har det på något sätt blivit, enligt Reinfeldts gamla slogan, ”alla ska med.” Jag tänker på att M och KD lyckades få igenom en budget, men får inte regera. V skulle hållas utanför fyrpartiöverenskommelsen, men finns ändå med på ett hörn.
Brist på helhetstänkande och brist på insikt vilken uppgift partierna har känns tydligt.

Grunden till dagens vilsenhet hos partierna tror jag ligger i svårigheterna att ta till sig de nya trenderna som bland annat inneburit att sd tillåtits växa sig starkt.

Miljöfrågorna – måste lösas internationellt, men eftersom det hittills varit frågor som man kunnat skjuta upp , så har man gjort det. Nu kanske det snart är för sent.

Vi kan hoppas att den unga generationen ställer krav, precis som Greta Thunberg, eftersom våra nuvarande politiker behöver de ungas engagemang, krav, klarsynthet och kunskaper för att våga ta obekväma beslut.

Om detta har jag skrivit tidigare.

Det går åt helvete – eller visar Greta vägen?

Hur har flyktingfrågorna hanterats? Ingen enkel fråga, men man måste se helheten. I världen finns just drygt 68 miljoner flyktingar. Det är flera än hela Frankrikes befolkning. Det innebär inte, som många säger, att ALLA flyktingar kommer till Sverige. Det är bråkdelar av en procent.

Vad gör dagens politiker åt detta? Jo man bygger murar och försvårar på alla tänkbara sätt för personer att komma in i länderna. Det gäller inte bara till Sverige, utan de flesta länder gör likadant.

Ändå saknas det folk i många branscher. Vi saknar lärare, poliser, sjukvårdspersonal, industrin saknar folk, m.m. m.m. och ändå stänger vi ute de som vill komma hit och arbeta. Det är skillnad på arbetskraftsinvandring och flyktingar blir invändningen och självfallet är det så. Men tänk då på att samtliga länder i västvärlden har samma dåliga befolkningspyramid som Sverige. Det innebär att det kommer att bli konkurrens om utbildad arbetskraft.

Även om detta har jag skrivit tidigare:

Vi måste se mera på människor än pengar

En mycket tydlig effekt av de nya tiderna är alliansen som sprack. Det har orsakat massvis med högljudda diskussioner. Men tänk lite större. Allianser har i alla tider bildats och avslutats. Det gäller inom många områden, t.ex. idrottsrörelsen.
De bildas under en period när personer ser en fördel av ett samarbete. När det sedan kommer nya personer eller när det händer saker som gör att en allians inte behövs på samma sätt, då brukar de upplösas. Det är precis så det blivit mellan partierna. Alliansen bildades för femton år sedan för att fälla Göran Perssons regering och man lyckades. Nu har det kommit nya ledare och vi har stora förändringar i samhället, då kanske inte den gamla alliansen är bästa lösningen.

I stridens hetta har jag hört att ”nu kastar man bort femton års alliansarbete” och det förstår jag inte. Den fyllde sin funktion när den bildades och målet uppnåddes. Det kan väl inte vara bortkastat.

Nu gäller att hitta nya konstellationer som tar sig an alla nuvarande utmaningar och inte minst se helheten i den samhällsförändring som går allt snabbare.

 

Kommentera