Vi måste se mera på människor än pengar

Om ni tittar på den här figuren, så är det svårt att tro att det ska föreställa en befolkningspyramid. Det är mera som ett torn, men det är landets demografiska fördelning år 2017. SCB:s uppgifter.

 

Tänk dig vad som händer om mindre än tjugo år. De idag stora staplarna för femtio till sjuttioåringar har flyttats upp och är då mellan sjuttio till nittio år. Av naturliga orsaker kortas staplarna en del, men medellivslängden ökar och det är bara att inse att de grupperna aldrig har varit så stora som de kommer att vara då.

När personer är mellan sjuttio och nittio år gamla inträder det som brukar kallas vårdbehov i större omfattning är för lägre åldrar och vilka ska ta sig an de arbetsuppgifterna?

Redan i dag är det stor brist på vårdpersonal, lärare, poliser, byggnadsarbetare och många flera yrkesgrupper.

Jag hoppas att ingen tror att det här löser sig själv. Detta är en fråga som kräver aktivt arbete av samhället och näringslivet tillsammans.

Framförallt måste politiken ha längre framförhållning än till nästa SIFO-mätning av väljarsympatier.

Hur ska det lösas
Den demografiska fördelningen kan bara förändras genom antal födda, döda, invandrare och utvandrare.

Att svenska par ska börja föda flera barn tror jag inte händer. De hinner dessutom inte utbilda sig så att de hinner rädda situationen på arbetsmarknaden om ungefär tjugo år.

Det är faktiskt bara ökad invandring av personer i produktiv ålder som är lösningen.

                

                 Åldersfördelning 1750                                           Åldersfördelning 1900

Här syns en perfekt fördelning. Barn och ungdomar är de i särklass största grupperna och brist på arbetskraft förekom inte.

Konkurrens
Kom dessutom ihåg att i stort sett hela västvärldens befolkningspyramider ser ut som Sveriges. Nästan ALLA dessa länder kommer att behöva ha invandring. Det kommer att bli konkurrens om människorna.

Kanske det till och med blir så att Kina, landet med världens största befolkning, kommer att få problem att hitta arbetskraft framöver. Där är det enbarnspolitiken som orsakat en fullständigt snedvriden befolkningsfördelning.

Hur och när
Eftersom så många områden i samhället har svårt att hitta anställda redan idag, så brådskar det.
När det gäller stora delar av näringslivet har de andra möjligheter. Dels kan de själva rekrytera arbetskraft, men de kan också lägga delar av sin verksamhet i ett annat land. I viss mån sker det redan, men risken är att det ökar om det inte går att hitta arbetskraft inom landet.

Detta vore mycket olyckligt och känns väldigt onödigt på grund av att våra politiker inte lyfter blicken tillräckligt långt fram.

Se mera på människor och mindre på pengar
Den stora invändningen mot ökad invandring är alltid pengar. ”Vi har inte råd” är den ständiga invändningen.
Jag vill vända synsättet. Det är dags att tänka på oss människor istället för att kortsiktigt räkna kostnader.

Som jag skrev ovan. Skolbarn behöver lärare, gamla behöver vårdpersonal och alla behöver polis och tillgång till utbildad arbetskraft när det gäller till exempel boendefrågor, kris- och beredskapsfrågor och många fler områden.

Om vi ökar rekrytering av arbetskraftsinvandring då blir dessa personer skattebetalare i stort sett direkt och kommer mycket snabbt att medverka till landets utveckling.

När det gäller annan invandring, till exempel flyktinginvandringen som alltid diskuteras blir det givetvis dyrare. Men det torde inte bli dyrare än att utbilda vanliga svenskfödda personer och när svenskfödda inte finns i tillräckligt antal då gäller det att utbilda alla som vill vara här.

Det allra dyraste och vansinniga är att låta fullt friska personer sitta mer eller mindre inspärrade på olika förläggningar. Det är inte bara inhumant, det är också ett hån mot de personerna när samhället ropar efter arbetskraft.
Att bygga murar och andra hinder känns som om någon har otur i tänkandet.

Många
Förutom jag har många, mer kända personer, funderat omkring dessa frågor. Här är några:

Roger Akelius

Fastighetsmiljardären som räknat och funderat mycket på den kommande bristsituationen av arbetskraft. Han och hans företag har också sponsrat många grupper med utbildningsmaterial och viss utrustning.
Han har flera kontroversiella förslag, t.ex:
– Låt arbetslösa, oavsett nationalitet få tjäna 120.000 per år, skattefritt
– Befria arbetsgivare från anställningsansvar
– Enklare byggregler
– Ge flyktingar ett kontokort vid gränsen för att klara startkostnaderna. Låt dem sen börja jobba direkt.

Tankesmedjan Arena
Chefsekonom Sandro Scocco
har tillsammans med Lars Fredrik Andersson, vid Umeå Universitet har räknat på invandringens kostnader och intäkter ända sedan 50 talet och de har kommit fram till att invandringen ekonomiska överskott sedan dess uppgår till omkring 900 miljarder kronor.

Siffrorna är inget jag kan svara för och Akelius förslag får stå för honom, men de har insett vårt behov av arbetskraft och att det inte kan vänta alltför länge.

Till sist
Det är inte av någon speciell politisk övertygelse som jag hävdar att vi måste bli flera. Det är snarare egoistiska motiv som gör att jag anser det.
Ska landets företag kunna utvecklas, inom landet och ska våra barn och barnbarn har lärare i sina skolor och ska vi snart vårdkrävande ”gamlingar” ha en någorlunda trygg ålderdom då måste flera dela på bördorna.

Lämna ett svar