Jan Lindström – en unik släktforskare och eldsjäl har gått ur tiden.

För några år sedan fick jag möjligheten, att för en tidning, intervjua Jan Lindström om bland annat hans släktforskning och kartläggning av gårdar i framförallt Krokvåg och Gevåg med förgreningar över hela världen.
Jag har också deltagit i en torpvandring under en helg i Krokvåg och fick ta del av hans kunskaper och värdefull information som han generöst delade med sig av.
Nu när han har gått ur tiden kände jag, att jag gärna ville plocka lite minnen från reportagen och mötena och påminna om hans kunskaper och livsverk.

Hur det startade
Redan som mycket ung kom Jan att intressera sig för sin släkt och lokala historia. Ett intresse som han ärvt av sin mamma och 1965 tog han med en rullbandspelare och intervjuade henne. Det var starten till en fantastisk forskargärning som har dokumenterats på flera sätt. Han berättade:
   – Vi var i Fränsta hos min syster och när vi var ensamma började hon berätta och jag spelade in. Hon berättade om gårdarna i Krokvåg och vilka som hade bott där sedan lång tid tillbaka. Hon hade fantastiskt minne och kände till både årtal och personer. Det blev startpunkten i mitt forskande.

Hans forskargärning är imponerade och det är svårt att fånga allt. Lyckligtvis är det mesta väl dokumenterat i texter, foton och filmer, men för att nämna en del har han kartlagt alla gårdar och torp i Krokvåg:
   – Alla som bott i byn mellan 1782 till 1923 är kartlagda. Nyare uppgifter är fortfarande sekretessbelagda i arkiven.
   Kartläggningen finns i böckerna ”Krokvågs gårdar och torp”, som kom ut 1992 och 2005, och är avslutning på fyrtioårs forskning om folket och gårdarna. Dessutom har Jan gjort en kartläggning av gårdarna i Gevåg och om emigranterna som lämnade Jämtland:
   – Det utmynnade bland annat i boken ”Platinakungen” som kommit ut på både svenska och engelska och finns bland annat på universitetet i Fairbanks.

Emigrantprojekt
Emigrantprojektet i Ragunda väckte stor uppmärksamhet och blev framgångsrikt trots att kommunen inledningsvis visade ljumt intresse. Det startade med EU-projektetet GATS, Genelogical and travel service, som så småningom ombildades till Ragunda Emigrant Service. I dag är materialet överfört till Ragunda Hembygdsförening:
   – Följden blev ett växande utbyte mellan emigranterna från Jämtland och deras ättlingar i USA. Själv åkte jag första dagen som pensionär med en utställning om utvandrarna till Seattle i USA. Det visade sig att det var den första i sitt slag.
Jan gjorde fyra resor till USA och Alaska och har bland annat dokumenterat Anders Olof Olssons platinagruvor. Anders Olof, som växte upp i Krokvåg, blev mycket framgångsrik företagare i Alaska och har fått ge namn till Anders Olof skolan i Hammarstrand.
  
Under många somrar har också Jan och Margareta haft amerikafrämmande och däremellan kontakter med personer som ”gräver” i sin egen släkt.

Förutom Platinakungen och Krokvågs gårdar och torp har Jan också gett ut boken ”Ragundasjöns utgrävning” i illustrerad form samt ytterligare ett trettiotal böcker och häften. De flesta kretsar kring hembygden.

Torpvandring
Ett trevligt och lärorikt minne för mig var i maj 2019, när jag deltog i en torpvandring i Krokvåg. Trots att det är min hemby, så insåg jag att jag visste lite om byn. Jag visste ju att Krokvåg, till ytan är en av de största byarna i landet. Det är också en gammal by som omnämns första gången år 1448 när en person som heter ”Peder i Krokvåg” bevittnade att en köpeskilling utbetalades för en fjärdedel i Ammers by.
Nu finns, så vitt jag vet, inga minnen kvar från fjortonhundratalet, däremot från sjutton- och artonhundratalet. Mycket finns dokumenterat om byn och det allra mesta har sammanställts av Jan Lindström, som jag betraktade som en uppslagsbok och som ägnat många år av sitt liv, till att kartlägga släkten och gårdars i Ragunda.
För mig var den helgen en ”aha-upplevelse” och jag lärde mig mycket om byn och har, genom den dokumentation, som Jan delade ut kunnat fortsätta att lära mig mera om byns historia.

När jag tänker på Jan Lindström och hans kunskaper om släkt och gårdar i Ragunda, så vill jag göra en jämförelse med alla proffsguider som jag har lyssnat till när jag rest utomlands.
Dessa guider som finns vid olika historiska platser och byggnader är ofta väldigt duktiga. Det är inte heller ovanligt att de har en gedigen akademisk utbildning för att klara sina uppgifter.
Jan, som är självlärd, tycker jag hade kunskaper och ett sätt att berätta som gjorde att han lätt platsade bland proffsguiderna.  

Några intryck och bilder från torpvandringen.

Som synes är vissa av de gamla torpen inbäddad i rejäl skog. Stigarna slingar sig idylliskt fram och det är lätt att framkalla känslan av något trolskt. Vid flera av torpen finns inga byggnader kvar, men platserna är märkta så besökare kan lätt se var de legat någonstans.
Lassetorpet är en sådan plats och där finns en liten byggnad. Torpet uppfördes av Lasse Lindström från Sundsvall. Det finns uppgifter att han aldrig bodde i torpet och han emigrerade som många andra till USA.

De små husen vid ”Borgmästarjala” gav många igenkännande leenden. Vem som byggde den ursprungliga byggnaden är inte helt klart, men den person som många mindes och som bodde i det lilla vita huset, hette Oskar Lindström. Han jobbade som sotare och frisör. Någon utbildning till frisör hade han inte och allt gick snabbt. Jag minns själv några klippningar hos honom och frågan man fick:
– Hel eller halvsnagg?
Det betydde ungefär en halv, eller en centimeter, hår kvar på huvudet och en klippning tog sällan mer än fem minuter.

Sista stoppet på de två dagarna var passande nog den gård där jag växte upp. Jag minns berget bortom stugan, som idag är helt skogbevuxet, som hiskeligt högt och det var ett jätteäventyr att klättra upp på Kläsåsen, som berget heter. För några år sedan gjorde jag en ny bestigning och minns till min besvikelse hur lågt det var. Det har nog med tiden att göra.
I dag ägs fastigheten av min systerson Per Ledin som har ett skogsföretag och förvarar mycket plant där innan den fraktas till skogen.

Vem var då Jan, förutom släktforskaren?
När man pratar om Jan, är det lätt att få uppfattningen att han sysslade med släktforskning yrkesmässigt, men så var det inte.
Jan var född 1934 i Krokvåg och kom tidigt ut i arbetslivet. Han var yngst av sex syskon och som för de flesta som växte upp de åren var det jord- och skogsarbete som gällde:
   – När jag var fjorton år körde jag mitt första timmerlass till Indalsälven.
Nu följde han dock inte i sin fars och äldre bröders fotspår, att arbeta med jord och skog utan han sökte sig till verkstadsskolan i Östersund och utbildade sig till metallarbetare och eftersom det inte fanns några arbeten som metallarbetare i Krokvåg flyttade han till Östersund.
I Östersund hade han flera anställningar innan han flyttade till Härnösand och Örnsköldsvik där han arbetade hos Hägglund och söner.
   – Jag minns tiden i Örnsköldsvik med mycket glädje, eftersom det var där jag träffade Margareta.
De blev ett par som höll i hop resten av livet.

De hamnade sedan i Stockholmstrakten där Jan via Hermodsstudier utbildade sig till ritare och konstruktör. I Stockholm hade han flera anställningar och bäst mindes han ett företag som hette LKB-produkter. Ett företag som tillverkade utrustning som flera nobelpristagare hade konstruerat. Företaget kallades därför ofta Nobelfabriken:
   – Arbetet bestod mest i att göra reservdelskataloger. Det var före datorernas tid och allt tecknades eller fotograferades.

År 1972 flyttade Jan och Margareta tillbaka till Jämtland och till en tillfällig bostad i Krokvåg, innan de köpte fastigheten i Gevåg. Han fortsatte sitt yrke som egen företagare och hade bland annat kunder som Clas Ohlson, Polarvagnen, FFV, Z-lyften, för att nämna några.

Bland många släktforskare och lokalhistoriker lämnar Jan ett stort tomrum efter sig, men han lämnar ett stort och fantastiskt material om Ragundas historia med släkter och gårdar.