Den tidiga våren har medfört många fina skogspromenader de senaste veckorna. När dessutom orienteringssäsongen kommit igång, vill jag lufta några tankar och känslor om vår kära skog.
Det är en speciell känsla när skogen väcks ur sin vintersömn. Att vistas i skogen på vintern och åka skidor längs ett fint skidspår är avstressande och vackert, men när marken börjar torka, fåglarna sjunger och dofterna sprids på våren är något ännu mera speciellt.
Skafferiet
Skogen är så mycket. Det är ett skafferi för oss människor och för djuren. Vi hittar bär och svamp och vi finner det som jag tror saknas hos många människor idag. En plats för lugn, ro och tystnad. En plats där du bara kan vara, ja i sällskap med fåglar och andra djur. En plats där du finner din själ.
Arenan
Skogen är nog också världens största och förmodligen bästa idrottsarena. Nu vaknar orienterarna till liv i denna del av landet. I södra Sverige har orienteringssäsongen pågått länge redan. Jag har svårt att tänka mig en bättre idrottsplats. Inget läktarvåld, inga ojustheter och om du gör bort dig, så kan du bara skylla dig själv. Du kan inte skylla ett misstag på en motståndare och inte på någon domare. Har du gjort ett fel, så är du ensam ansvarig för detta.
Hemmet
Men skogen är också något att vårda. De närmaste veckorna förvandlas den till en barnkammare. Då gäller det för oss inkräktande människor att röra oss försiktigt och inte välja platser där vi vet att vi kan riskera att möta en älgko med en nyfödd kalv, eller något annat av skogens alla djur.
Kunskap och okunskap
Tyvärr har den gamla kunskapen om att naturen är den enskilt största läkande kraft vi har omkring oss delvis försvunnit. Vi som bor naturnära vet det fortfarande, men för många i storstäderna har den kunskapen försvunnit.
Tyvärr finns också exempel, i min närhet, där man medvetet försöker industrialisera områden med höga naturvärden. Kommunpolitiker försöker på alla sätt tillfredsställa företag och människor som säger sig kunna utveckla gröna näringar. ”Men först måste vi kalhugga stora gröna skogsytor så serverhallar och växthus får plats.
Den viktigaste och grönaste näringen som jag ser det är skogen. Rätt skött går det kombinera skogsbruk och friluftsliv, men då måste också människans välbefinnande prioriteras på alla nivåer i samhället. Vi blir friskare i skogen och vi gör ett bättre arbete om vi unnar oss några långa skogspromenader emellanåt.
På vissa ställen i världen måste man utbilda människor för att kunna vistas i skogen. De ska lära sig ”skogsbad”, som det så fint heter. Jag tycker att det är bra att man insett hur viktig skogen är för vår hälsa, men blir ledsen när jag tänker på att det behövs utbildning. Att knata längs en skogsstig, lyssna på fågelsång och titta på vattenstänken i en bäck borde vara det naturligaste vi människor gör, men många har kommit för långt ifrån den kunskapen.
Hälsobringaren
Försök att tänka dig in i vad som händer när du tar dig tid och vandrar längs en fin skogsstig. Skogen får oss att öppna våra sinnen och genom syn, hörsel, smak, lukt och känsel vara med i nuet och ”tvätta” bort vår stress.
Skillnaden mellan att vistas i stadsmiljö och i skog, är att uppmärksamheten i staden riktas till exempel mot trafikbuller och trängsel. En uppmärksamhet som gör att man blir fort trött. Att vandra i fin skog innebär det motsatta. Det är intryck utan anspänning där energin fylls. Naturen hjälper också mot oro och nedstämdhet. Ju mer icke-tillrättalagd natur vi vistas i desto bättre.
På rygg en solig dag bland tallar som viskar och som ger energi
Till sist – ett tips
Kommer man precis från en vardag med många intryck kan det vara svårt att plötsligt ställa om till att vara i nuet och inte i sin kalender. Stanna på en tilltalande plats och sätt dig ned en stund. Om man vill kan man sluta ögonen och gå igenom ett sinne i taget.
Det kan krävas lite övning för den som är ovan. Ta sinne för sinne. Lyssna till fåglarna, vinden, trädens rörelser, lövens prasslande. Titta på färger, hur solskenet bryts genom lövverket eller naturliga upprepande mönster i naturen, som spiralerna på snigelns skal, trädgrenarna som delar sig, kronbladen på en blomma. Känn efter vad som doftar. Smaka på harsyran, ramslöken eller luften. Känn på trädstammarna eller doppa tårna i vattnet. Testa all dina sinnen, eller bara de du känner för.
Gå sedan långsamt tillbaka till där du startade ifrån.
Tänk att vi får vandra i skogen och i princip inte behöver vara rädd att jagas iväg av en ilsken markägare, att kanske få möta skogens konung i en stigkorsning (det har jag gjort, vet inte vem som blev mest skärrad, troligen jag själv). Vi får med lite egen möda fylla en hink med lingon och känna oss rika. Vi får med karta och kompass välja vår väg mot kontroller i den enda sport där man kan möta en 80-årig gentleman, en 50-årig kvinna, en tonåring, en liten kille som nyss fyllt 10 och en världsmästare i en och samma skog, på samma dag. Det är möjligheter vi måste vara rädd och ta till vara.
Instämmer helt.
Det är värden vi måste vara rädda om!