Tänk så många som anser sig utsända av någon högre makt för att de ska rädda världen. Just nu har vi ett snille i USA som nått långt upp i åldern och som uppenbarligen tror sig besitta större visdom och kunskap än andra. Men han är inte först och det finns många liknande personer på olika håll i vår värld och jag undrar vad som driver dessa personer.
Uttrycket att ”kyrkogården är full med oersättliga personer”, passar in på många av oss människor. Förutom de jag redan nämnt så har vi personer som är så identifierade med sitt arbete att de på alla tänkbara vis försöker hänga sig kvar. När de av någon anledning ”tvingas” sluta, så försvinner meningen med deras liv. Det är inte heller ovanligt att livet också tar slut i bokstavlig bemärkelse rätt snart.
Det här gäller inte enbart företagare, som kan ha lätt att ”bli ett med sitt arbete”, utan också personer som är ”vanliga anställda.”
Så till gissningar om vad som kan driva personer att lägga all sin energi, prestige, tid och ibland offra vänskap, familj och hälsa för sitt arbete och för sin position i samhället.
Makt och rädsla
Den starkaste drivkraften för att till varje pris hålla sig kvar på en position är maktbegär och rädsla. För personer i chefsställning, inkl. politiker på hög nivå, är rädslan och insikten att man inte är oumbärlig något farligt. Tänk så hiskeligt det kommer att bli, när Trump inser att hans tullpolitik inte gjorde Amerika starkt igen. Det blev bara fel. Men i hans värld är det förmodligen ändå enkelt. Felet beror på någon annan.
Utbildning och utbildade personer är känt sedan länge som något som skrämmer dessa maktgalna och i många fall obildade personer. Vi minns bokbålen från trettiotalets Tyskland. Trump vill förbjuda viss litteratur och sd vill göra detsamma i Sverige, samt också dra ned stöd till studieförbund och folkhögskolor. Utbildade personer är uppenbarligen farliga och skrämmer de ledare som skriker högst och är mest okunniga.
Kopplingen till 1600-talet
Vad har då dagens maktfullkomlighet gemensamt med vissa vansinnigheter på 1600-talet.
Jag menar att det rädsla.
Dick Harrison har berättat i sin bok Ondskans tid om hur framväxten av all trolldom och häxeri har skett. Hela boken är fylld med exempel på mänskligt vanvett, som rimligen hänför sig till rädsla. Jag plockar två exempel.
I Hälsingland tog sig hovrätten an ett fall av förmodade hälsingska häxor och i april 1672 dömdes åtta av tjugotvå till döden. En av dessa åtta var en åttioårig gumma som dömdes mot sitt nekande. Hovrätten fann henne skyldig eftersom både barnen och några vuxna som sade sig varit på plats, hade pekat ut henne.
I Lillhärdal användes samma argument mot Stor-Märit Jonsdotter, som varit misstänkt i flera år, men hela tiden nekat. Hon avrättades eftersom ”hennes blotta nekande kan henne icke hjälpa eller ifrån livsstraffet befria.”
Ingen tvekan om att Ondskans tid fanns på 1600-talet, men har vi lärt oss något på fyrahundra år? Känns inte helt fel att man också kan kalla 2000-talet för Ondskans tid. Kanske en boktitel om några hundra år?
Rädslan
Jag tror att samma drivkrafter som fanns på 1600-talet, när barn pekade ut sina mammor, mor- och farmödrar och andra närstående kvinnor för att vara häxor, också gäller idag. Rädslan som fanns på 1600-talet finns idag hos många makthavare. I vissa kretsar är judar farliga, i andra är det muslimer och rent generellt för dessa makthavare så är alla utbildade personer farliga.
Så till påsken
De hemska historierna från 1600-talet är ursprunget till våra barns lekar om att vara påskkärringar. Det är absolut en oskyldig lek, som jag inte menar ska upphöra, men visst vore det på sin plats, att också berätta för barnen om bakgrunden till dessa häxor.
Påskpussen
Vi har ju vår fantastiska kvällspress som känner sitt ansvar inför påsken och lär ut hur man ska umgås. Det gäller att pussas. De förkastar en gammal myt att man ska träna på att kyssa tomater. Ja, det är faktiskt sant.
Den ansvarskännande tidningen tycker inte det är nödvändigt och rekommenderar följande tre varianter.
Kindpussen
Som namnet säger, en kyss på kinden.
Flört- eller kompispussen
En lätt puss på munnen
Kärlekskyssen
Ja, då tar vi i ordentligt. Man kanske får torka av sig i ansiktet efter stunden med dessa kyssar, men det är det väl värt.
Så kära medvandrare.
Jag önskar dig en fin påskhelg .
Glöm rädslan och ge din vän, granne, man, hustru, en påskpuss av någon sort.
