Tre gånger, för olika tidningar, har jag haft förmånen att intervjua Curt Lofterud. Det har varit i samband med bokutgivning, men också vid två av hans livsverk, Glösa Älgrike och Kalkstensmuseet i Åse.
Nu när han har gått ur tiden kände jag, att jag gärna ville plocka lite minnen från reportagen och påminna om hans storhet. Jag imponerades av hans livsverk och humanistiska livsåskådning.
Starten
På ett humoristiskt sätt beskriver han sina tidiga år och livsval.
”Jag föddes mitt i skogen i Värmland och hade ingen möjlighet att gå gymnasium där, så jag valde tidigt en militärutbildning vid I5 i Östersund.” Curt som var orienterare ville komma närmare sina förebilder Erland Vemdal och Gunnar Hallström, som hade tjänst hos I5.
Curt gick försvarets volontärskola, korpralskola, furirskola, kadettskola och så också försvarets läroverk.
”Sedan ställde jag till skandal genom att jag direkt begärde avsked.” Under utbildningens gång hade en övertygelse växt fram hos Curt.
”Jag ville inte gå och trampa på en kaserngård resten av mitt liv. Men det var inte populärt och jag fick mycket skäll av regementschefen när jag sa upp mig.”
Helt släppte dock inte Curt det militära eftersom han blev reservofficer och genomförde många repetitionsövningar. Curt hade säkert blivit en duktig officer, men det livsverk han lämnar efter sig, visar tydligt att han gjorde ett helt riktigt val.
Ut i yrkeslivet – läraren och nydanaren
Efter två år på lärarseminarium fick Curt fick sitt första riktiga arbete som lärare i Yttermalung och tre år och senare en lärartjänst på Lidingö. Under tiden på seminariet skrev Curt tillsammans med en kompis en uppsats som hette ”Diabilden i teknisk och pedagogisk belysning.” Denna uppsats blev sedan ingången till en ny period i Curts liv:
”Den uppmärksammades av Skolöverstyrelsen och jag fick genomgå flera kurser som handlade om audiovisuella hjälpmedel.”
Det blev starten till en period när Curt anställdes som konsulent hos Skolöverstyrelsen med ansvar för audiovisuella hjälpmedel.
”Jag fick bland annat utbilda personalen vid de så kallade AV-centralerna som fanns i alla län i landet.”
I och med hans tekniska kunskaper inom utbildningsområdet blev han också en viktig kugge vid starten av både skolradion och skolteven.
”När första skolteveprogrammet sändes fick jag äran att inviga det och det gjorde jag i Östersund.”
Efter Skolöverstyrelsen hamnade Curt på lärarhögskolan i Stockholm och kallades metodiklärare.
”Jag utbildade blivande lärare i utbildningsmetodik. Det var en spännande tid.”
Utmaningarna inom utbildningsväsendet fortsatte och han hade under sin tid på lärarhögskolan börjat skriva läromedel, vilket innebar att han fångades upp av ett läromedelsföretag och blev avdelningschef. Men något stämde inte.
”Jag blev administratör av andra personers läroböcker. Jag ville ju skriva själv så därför slutade jag.”
Birka Vikingastad
En viktig period för Curt, blev när han på Riksantikvarieämbetets uppdrag dokumenterade och skyltade det som i dag kallas för Birka Vikingastad i Mälaren. Där finns omkring 1500 gravar och många kulturstigar. Han dokumenterade sitt arbete i ett häfte som senare såldes i över åttiotusen exemplar.
Till Jämtland
Efter tiden hos bokförlaget och Riksantikvarieämbetet, styrde han färden till Jämtland och Valne och kom i länet att bli en omtyckt och oerhört duktig folkbildare. Det är svårt att i korta ordalag beskriva hans betydelse för länet, men några saker.
Författaren
I Valne tog Curt steget fullt ut och blev läromedelsförfattare. Förutom läromedelsskrivandet skrev han också för tidningen ”Land.”
”Under sjutton år, i varje nummer, hade jag en naturruta. Det blev totalt 850 artiklar. Dessa artiklar blev senare trettiofem läroböcker.”
Hans bokproduktion är imponerande. På Kungliga Biblioteket, där alla utgivna böcker samlas finns omkring åttiofem böcker av Curt Lofterud och under ett år var han den jämtlänning som hade flest utlånade böcker vid biblioteken, inte mindre är 84000 stycken. Även Glösa Älgrike, som skulle bli ett av hans stora skötebarn, finns med i hans bokproduktion, med fem titlar.
Glösa älgrike
I Glösa, nära Alsen, finns hällristningar som är nära sextusen år gamla. När Curt flyttade till Jämtland och såg att det enda som pekade på hällristningarna var en gammal, trasig och oläslig skylt.
”Genom mitt uppdrag i Birka visste jag vad man kunde göra av ett sådant här ställe. Jag tyckte att det var skandal som det så ut då.”
Därefter har Glösa Älgrike, genom Alsens hembygdsförening och med Curt Lofterud vid rodret vuxit till ett förnämligt friluftsmuseum med hällristningar som är omkring sextusen år gamla, älgklanens viste, en hydda på en autentisk botten som är en rekonstruktion av en hydda tre mil från Glösa, samt en utställningshall fylld med värdefulla föremål som visar hur stenåldersfolken levde, jagade, fiskade och var klädda.
”De flesta föremålen är tillverkade enligt den metod som stenåldersfolken använde och genom åren har det vuxit fram ett nätverk med skickliga personer, från både Sverige och utlandet. De har genom stor yrkeskunskap och stort intresse medverkat till utställningshallens stora samling.”
Nätverket fanns över stora delar av världen och är personer som likt Curt forskat och studerat livet för många tusen år sedan. Det har gällt pilbågar av björk, spjutslungorna och ismannens ryggsäck, men också bäverskinnshandskar, älgbälingskor och mössor av älgöron och inte minst fisknät av sälgbark.”
Samlingen av föremål är imponerande och skulle vara omöjlig att ersätta om den gick förlorad.
Curts vision var att många skulle upptäcka vilken fantastisk plats Glösa var och vilket kulturarv som fanns. Och många har under åren upptäckt Glösa och utställningarna har blivit en viktig utbildningsplats för länets skolor.
Åse Kalkmuseum
Men det är inte bara i Glösa som Curt gjort stort avtryck i länet. I Åse finns ett kalkmuseum som Curt varit drivande i genomförandet. Han berättade.
”Alsens församling fick genom ett testamente den gård där muséet ligger och eftersom byn behövde en samlingslokal köpte hembygdföreningen husen och kyrkan behöll skogen. Men husen behövde rustas för att bli ändamålsenliga. Då ansökte vi om leadermedel, men ansökan avslogs. Man beviljade inte leadermedel till en samlingslokal, utan bygden måste tillföras något nytt och utvecklande.
Då fick Curt en idé och berättade vidare.
”Vi har ju landets kalkrikaste område runt Storsjön. Många tror att Siljansringen är mera kalkrikt, men de har bara varit duktigare än vi i Jämtland att berätta om kalkrikedomarna. Dessutom har vi ett gammalt nedlagt kalkbruk i närheten, så då fick de bärande delarna i det blivande muséet bli ”kalkens historia och betydelse, samt hur den har bildats.” Sedan berättade han med ett leende.
”Så fick byn sin samlingslokal och bygden ett unikt muséum.”
Det som visas i muséet är en fascinerande beskrivning om hur Sverige, genom landplattornas ständiga rörelse, flyttats till sitt nuvarande läge från Australiens läge på ungefär femhundrafyrtiofem miljoner år sedan. Det är en ofattbart lång period, men den är pedagogiskt beskriven av en konstnär som heter Johnny Persson, där växter och stenar är tydligt beskrivna. De olika utvecklingsperioderna illustreras tydligt genom en tidslinje.
”Visst är det fantastiskt att hitta sådana stenar vid Storsjön, men man måste komma ihåg att de bildades för ungefär femhundramiljoner år sedan, i vatten som var väldigt varmt”, berättade Curt engagerat.
När vi stod framför en tavla med hästar fortsätter Curt att berätta:
”Den här föreställer hästar från Wången. När staten skulle starta en hingstuppfödningsanstalt år 1903, fastslog veterinärer att hästarna behövde kalk för att få starka ben, därför lades anstalten i Wången.”
Precis, som när det gäller hällristningar och Glösa, så har Curt också ett stort nätverk när det gäller frågor omkring kalk och muséet. Lokalt har han arbetat nära geolog Leif Tjärnström från Ås, men hans nätverk omfattade duktiga personer i många länder.
Övrigt
Som om inte det jag redan räknat upp räckte, så kan jag tillägga att Blomsterleden i Ansätten och dokumentation om Krokoms kommuns geologi också bär hans signum.
Curt blev 96 år gammal och jag kommer att minnas honom med stor ödmjukhet och beundran.
