Jordgubbar från Gevåg – Per-Anders stora livsverk

Per-Anders Persson i Gevåg kom nyligen ut med boken ”Jordgubbar från Gevåg” där han sammanfattar mer än sextio år som jordgubbsodlare. Det är en imponerande företagargärning som han beskriver i boken.
Det hela började 1959 när han konstaterade att det lilla jordgubbsland han hade på gården var för litet. Han tog därför en spade och började gräva så att landet skulle bli större. Det utökades till tio gånger tjugo meter. Efter det har landet utökats många gånger och han har fått ställa bort spaden och skaffat sig en traktor för att kunna utöka arealen till vad det är idag.

Det jag har fastnat allra mest för i boken är Per-Anders fina skildring av alla som arbetat hos honom. Från starten när det var Per-Anders och hans mamma som plockade bären, till tiden när det var som mest omkring åttio anställda. I början var det ofta byns pensionärer som anställdes. De arbetade några timmar varje dag och jordgubbslandet blev en plats för socialt och trevligt umgänge. Allt eftersom arealerna blev större utökades också antalet plockare, och Per-Anders var hela tiden noga med att alla skulle trivas. Att han lyckades bra visar det faktum att många återkom år efter år och det var inte ovanligt att personer arbetade för honom i mer än tjugo år.

Några av de möten som Per-Anders berättar om är med tre ryssar som år 1998 var i Bispgården för att plocka bär. Det var dåligt med bär det året och Per-Anders fick ett samtal om han hade arbete för dem. De hade inte pengar till mat och ännu mindre till att bekosta sin hemresa. De fick komma till Gevåg och plocka jordgubbar och det blev starten på en, numera mer än tjugoårig vänskap, och de har återvänt till Gevåg varje år och har nu också köpt fastigheter i Ragunda.
En annan person som han beskriver var löpartalangen Eldana från Etiopien. Hon bodde i Stugun och cyklade varje dag till Gevåg för att plocka jordgubbar, innan hon cyklade tillbaka. Till det kom hennes löpträning. Vid ett tillfälle hörde Per-Anders och hans Birgit att Eldana mådde dåligt och de besökte henne. Det visade sig att hennes föräldrar hade avlidit och hennes mindre bröder nu bodde hos sin mormor. Eldana bara grät och var mycket olycklig. Hon fick hjälp med pengar och en del annat och strax därefter flyttade hon till Stockholm, men behöll kontakten med Per-Anders. Hon reste sedan till USA och skulle när hon återvänt besöka Per-Anders i Gevåg.
Det kom ett mail från Paris, där det stod, ”Vi syns på lördag.” Lördagen kom men ingen Eldana och de har därefter aldrig fått kontakt med henne varken på telefon eller mail. En händelse som fortfarande bekymrar Per-Anders.

Det finns många dråpliga episoder där Per-Anders berättar hur han levererade bär till olika återförsäljare. Många minnesvärda saker inträffade, som till exempel när han mycket tidigt en morgon hade levererat bär till Starlanders i Östersund. Han lämnade bären och tog med sig lådorna tillbaka, och upptäckte när han var i Lillsjöhögen att de flesta hade blåst av släpvagnen. Det var bara att återvända ända till Östersund och plocka tomlådor efter vägen. Att han skulle vara tillbaka före klockan sju i Gevåg lyckades han inte med den gången.

Per-Anders beskriver också arbetet med att testa olika sorters bär. Han provade sorter från många olika länder och alla utvärderades noggrant. Hans ambition var hela tiden att ha de bästa bären som passade för marken i Gevåg.

Förutom långa arbetsdagar med jordgubbarna så har Per-Anders haft många andra järn i elden. Skogen har varit lite av hans andra hem och han har trivts med att arbeta där. Moderna skogsmaskiner är något som inte gör sig på hans marker, utan han avverkar själv med motorsåg. ”Moderna maskiner förstör för mycket av naturen” menar han och många dagar har han arbetat i skogen några timmar innan han tagit sig an arbetet på jordgubbslandet klockan sju.

Men inte ens det har varit nog för Per-Anders. Han var som ung en framgångsrik skidåkare och har fortsatt på olika sätt inom skidsporten bland annat genom att arrangera tävlingar som samlat hela svenska eliten. Han är också mannen bakom Högforsens IF, med en fantastisk anläggning just vid Högforsen i Gerilån.

Fortfarande vid åttiotre års ålder hittar du honom ofta längs vägarna när han åker rullskidor och några tankar på att trappa ner arbetet med jordgubbarna har han inte. Min rekommendation efter att ha läst boken är: ”Köp den” och läs om en imponerande företagargärning där ett socialt engagemang har varit en av många ledstjärnor.


Lämna ett svar