Att läsa Kjell Anderssons bok, ”Krogkungen” är som att bjudas med på ett antal resor. Det finns en huvudriktning på resorna, men de blir ofta svängar, nya riktningar och många nystarter. Varje resa har en egen historia, men allt knyts samman i boken på ett fascinerande sätt.
Kjell har berättat om sina resor för Christer B. Jarlås, som föredömligt beskrivit dem och faktiskt lyckats med konststycket att få språket i boken att likna det sätt som Kjell pratar på. Ofta rakt på sak, inga långa omskrivningar och alltid väldigt tydligt.
De resor som jag syftar på är givetvis alla nya företag och projekt som Kjell initierat. Kjells egen resa startade i Stureby år 1947 och han beskriver en trygg och kärleksfull barn- och ungdom. Idrotten kom tidigt in i bilden och han blev till exempel svensk mästare i dans, vid flera tillfällen.
Huvudinriktningen på resan är givetvis hans drivkrafter och entreprenörskap. Han har alltid sett möjligheter där många andra sett problem och han har aldrig bangat för att ta itu med utmaningarna.
Några av stationerna på resan, som var för sig är stora resor är Mitt Inn med Räktjingeling, Garden, Vemdalsskalet, Stadskällaren, Le Coq, Wedemarks, Broken Dreams, Gamla Teatern, Verkö Slott, Fort Lauderdale i Florida, Cafe Björkbacka, Cafe Suecia i San Augustin och ytterligare ett antal.
Men han kan också sortera in många resor som entertainer, med eget musikband och sångaren Kjellvis.
Han kom 1981 till Östersund och inledde sin bana med att köpa Mitt Inn, som var konkursmässigt, och dra igång disco och räktjingeling i lokalerna. Konceptet gick hem och folk köade för att komma in. Hans resa i Östersund hade fått en flygande start.
Kjell har haft fingertoppskänsla för vad som går hem på scenen och vad som roar jämtlänningarna. Många stora artister har passerat på de scener som Kjell varit ansvarig för, till exempel, Lisa Nilsson, Tommy Körberg, Rolf Wikström och Carola. Men han beskriver också situationer där divor som Sixten Ehrling var missnöjd med allt som fanns på hotellrummet och att Jan Malmsjö inledde sitt program med att säga att han ”aldrig uppträder på så små scener.”
Hans resa har inte varit spikrak och han beskriver i boken många av de svårigheter han mött under åren. Redan som fyrtiotvååring drabbades han av en svår hjärtinfarkt och han var, som han själv säger, ”över på andra sidan en stund.” När affärerna snurrade allt snabbare och han var mitt i en jobbig privat situation insåg han att han inte var odödlig och tvingades till att göra förändringar i sitt liv.
En annan jobbig period var när Kjells anställda VD i Z-resor körde med ”dubbel bokföring”, som gjorde att företaget snabbt hamnade på obestånd och hans imperium hotades. Han beskriver tydligt hur telefonen tystnade och att gamla vänner, som solat sig i glansen omkring honom, snabbt försvann.
Trots att Kjell var nere för räkning så reste han sig som vanligt och såg snart nya möjligheter och när han var sextiofem år och rimligen skulle kunna pensionera sig, köpte han Café Suecia i San Augustin och några år senare Café Björkbacka i Östersund.
En händelse som visade Kjells sociala patos var när en skolkamrat till en av hans döttrar skulle utvisas till Thailand. Kjells engagemang och uppbådande av många kollegors och vänners kämpande för den thailändska familjen gav resultat och den finns fortfarande kvar i länet och ingår i Kjells vänkrets.
Trots att affärer hela tiden har varit i fokus för Kjell, så har han aldrig glömt hur viktigt det är att ha roligt. Hans vänner beskriver honom som generös och upptågen i kompisgängen har varit många.
Detta var några få nedslag i Kjells liv, som beskrivs i boken som utgetts av Jengel Förlag. Den är lättläst och ger en bra bild av entreprenören Kjell Andersson, som för tillfället inte driver något företag.
Jag undrar hur länge till.
