Sju kvinnor

För några dagar sedan kom ett brev och avsändare var ”Sju kvinnor.”
Ett brev med en personlig hälsning som gladde mig mycket.
För att ingen ska missförstå mig och tro att det börjar knaka till i en gammal gubbe, så är anledningen till glädjen över hälsningen, att den visar på ett engagemang för sin bygd som borde glädja alla.

Vi känner lika, även om de känner ännu starkare än jag. De står där vid sin hembygd, som också delvis är min hembygd De är starka och de gör samma sak som deras föräldrar och andra i samma byar, gjorde för drygt trettio år sedan. De kämpar för sin bygd, natur och sin kommuns överlevnad.
Då kämpade man för Ammerån och allt fint som den står för. Den hotades svekligen av falska rykten och ett uppsåtligt försök till bondfångeri. Den räddades och är idag en livsviktig åder i kommunen.

I dag är vi där igen. Nu är det marken, luften, djurlivet, naturen och skogen som är i fara. Uppsåtet och spridningen av tveksamma förhoppningar är lika tydligt som det var för drygt trettio år sedan och nu, liksom då, måste kampen föras på flera fronter.

På sin hemsida beskriver de sju kvinnorna sig så här:

SJU KVINNOR.
Sammanförda av kärleken till vår hembygd – Ragunda.

Rötterna går djupt på den plats vi står och på den plats vi älskar.
Ammerån rinner likt en livsåder i våra kroppar.
Bergen, dalgångarna, myrarna och älven – är våra gener.

Vi är stolta över vår bygd.
Bygden som är vår historia, vårt arv – vår framtid.
Nu vill vi skydda den – och vi tänker inte släppa en djävul över bron.

Vi är sju kvinnor som står i fronten för den strid vi Ravundingar nu måste ta.
Striden för vår hembygd, vår natur, människorna och djuren som lever här.
Vi tar upp kampen om Ammerådalen.
Vi är starka och vi står rotade.
Vi är Kvinnokraft.

Kvinnokraft mot vindkraft.
Låt Ragunda leva.

Hemsida: https://sjukvinnor.se/lat-ragunda-leva/

Jag blir glad när jag läser deras egen beskrivning om vilka de är och vad de står för. De tar inte skit längre, de står upp för sin bygd och sina drömmar. De vill skaffa sig själva och sina barn en framtid i den kanske vackraste delen av Sverige.

Vad kämpar de för?
Jag har skrivit om det i tidigare inlägg och kommer inte att fördjupa mig i det den här gången.
Men jag kommer att återkomma till hanteringen av frågan, till exempel:
– Hur hanterar politikerna frågan?
– Hur ser partiernas ”interna processer” ut? Den som ska till när man lyssnat in olika intressenters argument. Jag fick i ett tidigare inlägg beskrivet för mig, att efter inlyssning börjar den interna processen. Är den sluten?
– Vilken modell använder de när de ska ”vikta” olika intressenters åsikter.
– Har man beaktat jävsfrågan? Kan det finnas ledamöter som själva, eller har närstående som har intressen i en utbyggnad.
Frågorna är många, men den här gången vill jag främst lyfta min gröna hatt, med märket ”Låt Ragunda leva” tydligt fastsatt, och tacka för den insats ni ”sju kvinnorna” gör.

Myren är värd att bevaras för eftervärlden. Utsikten behöver både Ragundabor och besökare. Jag tycker att det är lätt att välja inriktning för den framtida vindkraftsutbyggnaden.