Tankar om massmedia och journalister

Situationen i Afghanistan har än en gång satt fokus på hur viktigt det är med riktig information, och under vilka villkor som journalister arbetar under. Hot tillhör vardagen och det är inte ovanligt med mord på journalister. I totalitära stater är det inte populärt att meddela sanningar som går emot regimens åsikter.

Men det är inte bara i diktaturstater som journalister ifrågasätts och hotas. Det är en otäck utveckling också i andra länder. Ett tidigt tecken när demokratin angrips är att ge sig på media. Att tysta det fria ordet och försvåra eller förbjuda granskning. Sådana tecken har varit tydliga i Sverige under flera år, när det finns politiska partier som vill vara med och styra programutbudet i radio och teve.
Till råga på allt brukar sådana förslag applåderas i sociala medier där också skräckbilder om hur snedvriden medias granskning är.

Snedvriden press
Eftersom jag följer många politiker och politiskt intresserade på facebook och instagram, personer från höger till vänster, så ser jag många ytterligheter.
Personer med borgerliga sympatier rasar över de vänstervridna journalisterna. 
Likadant är det med personer som befinner sig till vänster. De förfasar sig över hur den borgerligt styrda pressen bara vräker ur sig osanningar.
Jag tycker att det är bra att ”båda sidorna” klagar. Jag tolkar det som att pressen faktiskt är rätt nyanserad och neutral

Svårigheter
Mediabranschen har det tufft. Det har gjorts stora förändringar och flera kommer säkert i framtiden.
Då är det viktigare än någonsin att komma ihåg vilken funktion som medierna, och journalisterna har.
Innan jag går vidare vill jag nämna några exempel till på hur viktig journalisternas roll är, men också under vilka svåra förhållanden som de arbetar under. Jag tänker på:

   – Enligt SvT dödades 2018 minst 100 journalister när de utförde sitt arbete. Av dem misstänks 73 ha mördats efter att de granskat korruption och organiserad brottslighet. Värst är det i Mexiko och Indien. Där är det som farligast att arbeta som granskade journalist. Därutöver har tretton journalister dödats i konflikter och där svarar Afghanistan för merparten.

   –  År 2019 svarade drygt 3000 av Journalistförbundets medlemmar att de utsatts för hot. Svaret var förskräckligt, nämligen att 23 procent hade utsatts för olaga hot kopplade till yrkesutövandet under de senaste tre åren och 70 procent har mottagit förolämpningar.
Tänk dig själv, mer än var femte får ta emot hot och mer ån två tredjedelar får förolämpningar, bara för att de gör sitt jobb.

Men tänk efter vilka avslöjanden som då och då kommer genom journalistiken. Jag plockar några ur minnet:
   – Journalisterna Bernstein och Woodward som avslöjade att Vita huset var inblandat i inbrottet i Watergate
   – DN journalisten Matilda Gustavsson som avslöjade skandalen inom Svenska Akademin, där Jean-Claude Arnault, alias Kulturprofilen, så småningom dömdes för övergrepp och våldtäkt.
   –  Även lokalt i Jämtland har en journalist, som avslöjat tveksamma markaffärer mellan ett byggnadsföretag och det kommunala bostadsbolaget, som senare utvecklades till ett stort antal bedrägliga transaktioner. Bostadsbolagets styrelse och ett kommunalråd tvingades avgå, medan journalisten fick ta emot hat och hot.

Tänk nu efter
Vad händer när hoten och hatet kryper riktigt nära. Journalister är människor med alla fel och förtjänster som vi andra har.
Om journalisterna inte orkar sköta sin viktigaste uppgift, att granska makthavare, ska vi då överlåta granskningen till alla experter på Facebook, Twitter och andra sociala plattformar. Där de flesta hoten och det största hatet sprids.
Eller ska granskningen göras av personer, som kallar sig journalister, men som uppträder långt ifrån seriöst. Jag tänker på till exempel på Lamotte och Norberg. De besöker inte brottsplatser, utan framför åsikter framför en kamera och avslutar alltid med att ha ett swishnummer, där man uppmanas betala så att de kan fortsätta sin ”opartiska” granskning.
De har uppenbarligen en egen agenda och den är inte opartisk. Lamotte tvingas också väcka uppmärksamhet genom att uppträda i skottsäker väst inne i en svt-studio. Som jämförelse kan nämnas att Magda Gad, journalist hos Expressen uppträder utan väst i Afghanistan.

Vilka frågor väcker detta?
– Vilket är motivet när hatstormarna viner som mest?
Finns det något motiv, att storma mot uppgifter som är sanna, men kanske för vissa är obehagliga.
– Vad kan konsekvensen bli om inte journalister, orkar, kan eller vågar utföra sitt jobb?

Tänk dig
Om seriösa medier inte överlever, utan nya nätmedier tar över, utan källkritisk granskning och med en agenda som går ut på att misskreditera personer och företeelser som de inte gillar, och spridande av missvisande statisk
Jag ser framför mig hetsande mot folkgrupper och partiföreträdare.
Och vem granskar detta?
Exemplen från olika tider är många, Ryssland, Kina, Nordkorea, Kambodja, Tyskland under Hitler, för att nämna några.

Hur och vad läser du?
Papperstidningen är förmodligen snart ett minne blott. Det mesta i samhället digitaliseras, så tidningarna är inget undantag. De nya ”populistiska” tidningarna är också för det mesta digitala.

För att säkerställa en källkritisk granskning av våra makthavare är det viktigt att de ”gamla medierna” finns kvar.
Där har du också möjlighet att klaga över rapporteringen hos Medieombudsmannen, något som inte är möjligt hos alla nya medier som växer fram.

Så om du inte vill bläddra i en tjock och ibland otymplig papperstidning, teckna ett e-abonnemang på en tidning. Gärna en lokaltidning i länet där du bor. De stora drakarna är dåliga på att bevaka lokala nyheter över landet, men hos en lokaltidning blir du någorlunda uppdaterad på vad som händer i din kommun, både näringslivsmässigt och i det politiska livet. Och framförallt så har du en organisation som gärna granskar oegentligheter och korruption hos de lokala makthavarna.

Varför måste jag betala det som står på nätet, är en vanlig kommentar och den är ju enkel att besvara.
För att tidningshusen är affärsdrivande företag och vill du ha nyheter måste någon skriva dem och de måste få betalt för sitt arbete.
Ingen går in i en tidningskiosk och kräver att få en papperstidning gratis, så varför ska nyheter i en e-tidning vara gratis?
 
Risken om dagspressen försvinner
Förmodligen mer korruption, i både offentliga och privata organisationer. Granskningen skulle bli för dålig. Subventionerade lägenheter till makthavarna, svågerpolitik och jäv. Listan kan göras lång.

Förmodligen blir den ordningen dyrare, än att betala för en tidning som granskar.