Den gamla dansbanan – en nostalgisk återblick

Tror inget väcker så många minnen till liv som bilder och berättelser från dansbanor och nöjesplatser.
För tre år sedan passerade jag Övsjö på väg till Kälarne. En kall vinterdag, ungefär som de vinterdagar vi upplever nu. När jag kom fram till Stromboli, den gamla dansbanan där så många stora orkestrar spelat, stannade jag och tog en nedanstående bild.

Stromboli i vinterskrud.

Jag lade ut bilden i facebookgruppen ”Du vet att du är från Jämtland” och reaktionen lät inte vänta på sig. Det var fantastiskt att mötas av all glädje som en bild på en nedsnöad dansbana gav upphov till.
Men inte nog med att det kom många reaktioner för tre år sedan. För några veckor sedan dök bilden upp igen. Någon hade skrollat långt i gruppen och kommenterat och så ramlade det in kanske etthundra kommentarer till.

Jag plockar fram några kommentarer:

” Varit hit en gång på dans i mitten av 1950-talet. Vi var några flickor från Krångede som tog taxi hit för att dansa en sommarkväll. Lyckad kväll .💃

”Hittade min fru där för 30 år sedan..😀

”Oj oj så många danser man tagit på denna dansbana 😀❤! Så många roliga minnen! Tänk om den kunde återuppstå denna mysiga sommardansbana i Övsjöbyn”

”JA JÖSSES…..tänk om ungdomen av idag visste….tänk om väggarna kunde tala….tänk om skogen kunde viska….tänk om man fick uppleva detta igen”

”Ibland gick vi hem hela vägen till Bomsund.”

”Där har varit några gånger, jag tror det var Simon Brehm någon gång som spelade och Charlie Norman också. Mina kompisar och jag cyklade dit från Nyhem och sedan hem mitt i natten. Ljusa och härliga kvällar. Jag kommer inte ihåg hur många mil det blev?”

”Jag spelade där med Cedermarks flera gånger”

”Spelade där med Svennes i början av 70 talet.”

”Tänk om dagens unga fick vara med om det som vi hade på dansbanorna”

Det var ett mycket litet axplock från alla kommentarer. En annan, liknande reaktion, blev det för ungefär ett halvår sedan. Jag skrev ett blogginlägg, som jag kallade för ”Strövtåg i Ragunda” Jag berättade lite från min uppväxt och kom givetvis in på ett avsnitt om nöjen och vilka dansbanor som fanns på den tiden.
Inlägget lästes och delades många gånger och allra mest kommenterades somrarna på Trätojordsbacken och ”Qul i backen.” Somrar som måste ha gjort stora avtryck hos många tusen personer. Du hittar det här: https://skrivovin.se/index.php/2020/10/19/strovtag-i-ragunda/

Stromboli utmärkte sig genom att så många berömda orkestrar spelade där. Jag minns att Spotnicks spelade där, precis innan de slog igenom.
En annan, mycket större orkester var Ambros Seelos. En tysk orkester med hela världen som arbetsfält. Spelade i Berlin, Bangkok, Mumbai, Manilla och Övsjö.
Du kan läsa mera om denna världsberömda orkester här: https://sunkit.com/ambros-seelos/

Trätojordsbacken

Kommentarerna från kvällarna med Qul i backen påminner om de som jag noterade från Stromboli, men med ett tillägg och det var artistuppbådet.
Det är den absoluta artisteliten från sextiotalet och de uppträdde alla på Trätojordsbacken. Inte nog med det. Det var som regel två orkestrar på stora dansbanan och en orkester på logen. Undra på att folk trivdes och att många har positiva minnen därifrån.

Program för Qul i backen sommaren 1967
Så här vackert låg scenen där alla artister uppträdde
Gammeldanslogen

Dansrestauranger
Lika, men ändå olika, kan man säga om alla dansrestauranger som fanns. Det dansades och flirtades på samma sätt som på de vanliga dansbanorna, men det behövdes lite större plånbok. De flesta dansrestaurangerna hade mattvång även om vissa ibland såg mellan fingrarna om att just servera mat. Något att dricka räckte, ibland tillsammans med en sandwich.

Värdshuset Vildhussen

Vem minns inte ”tussdanserna” på Vildhussen. Många långväga gäster kom till Hammarstrand och dansade på torsdagarna.
Tänk så mycket som hände i Ragunda på sextiotalet.

Ett ställe där jag själv hade mycket roligt var Aspnäs. Nöjesstället på Frösön, som inte finns kvar längre. En bild från ett vykort visar hur ”elegant” stället var.

Aspnäs Värdshus

Ett klassiskt nöjesställe som jag vet har betytt mycket för många. Ett inlägg i fb-gruppen ”Historiska Östersund”, vittnar om att minnena är många och rätt lika de som jag skrev om från Stromboli, men med några tillägg.

Här är ett:
Musikern Lasse Forsberg, berättar om en kväll, när jag och några kompisar hade bokat bord där. Jag fick sent förhinder, men minns kompisarnas berättelser. Lasse beskriver en del av kvällen så här:
”En kväll när jag var vikarierande trummis i Knyttas orkester var det uppträdande i pausen av en ung, vacker studerande kvinna från Uppsala, som dansade lätt klädd på dansgolvet med ormar, till inspelad musik.
Jag o Ingvar Ericson, på hammondorgel, satt kvar på scenen, där vi hade bästa utsikt. Plötsligt tystnade bandspelaren, och då fortsatte jag på pukor o Ingvar spelade ungefär som den låt som tystnat, dansösen fortsatte och nickade efter en stund så vi förstod att det var slut. I personalrummet efteråt fick jag o Ingvar stora kramen, till övriga musikers avund.”

Så detta med minnen är speciellt. Jag kommer ihåg en händelse som jag inte upplevde. Kan det vara den vackra kvinnan, iklädd ormar, som jag aldrig fick se som gör att jag minns detta.
Dansbanor och nöjesställen kan tydligen sätta spår.

Till sist
Jag ska inte komma med någon uppräkning av egna minnen. De är, som jag gissar för de flesta oftast positiva, men självfallet finns även minnen från kvällar som jag gärna glömmer.
Ja, ett undantag är en händelse som jag inte upplevde på plats, utan fick berättat av personerna i efterhand.
Två av mina kompisar hade varit på samma dansställe. Jag minns inte vilket. Den ene av dem hade kommit dit i sällskap med sin flickvän. Dagen efter var han jätteledsen, eftersom hans flickvän hade hittat en annan.
Den andra kompisen berättade efter några dagar att han hade träffat en ”kanontjej” och han var förälskad upp över öronen. Det tog inte lång tid för mig att inse att de båda pratade om samma tjej.

Vad tror du?
Är danskvällar, dansbanor och dansrestauranger det som lättast kan sätta igång våra minnen? Sitter minnen från dessa kvällar hårdare än från andra upplevelser?








Lämna ett svar