Förhoppningar och förväntningar på 2021

De flesta som följer mig vet att jag uppskattar vintern, framförallt vårvintern. Nu är vi mitt inne i januari och vi har fått både snö och kyla. Coronapandemin gör också sitt till för att begränsa möjligheterna till vanligt umgänge och resor.
Det ser alltså ut att bli mycket Jämtland, och då är det tre områden som jag i första hand tänker på. Oviksfjällen, Ragunda och Östersund.
Med många bilder och en del text visar jag, vad jag hoppas på under 2021.

Vinter och vårvinter

Österfjället i januari. Som det ser ut nu. Blå himmel, kall luft och mycket snö.

Februari, med samma fjäll. Ljusare och längre dagar.

I och med mars månad börjar den riktigt fina perioden. Dagarna blir längre och att åka ut på fjället, med matsäck och njuta i en sluttning är dagar som ger energi.

April, ungefär som Mars, fast bättre. Det är svårt att avsluta dagarna i sluttningen.

Maj och senvåren.

Skrivandet finns alltid med mig. Det handlar om både böcker, tidningsreportage och numera också artiklar i en hembygdskrönika.
De bästa dagarna kan innebära en sväng på skidor på morgonen och sedan på eftermiddagen sitta på altanen och skriva.
Inspirationen brukar komma.
Förutom att skriva om möten med spännande personer, är 2021 års största skrivutmaning, att tillsammans med Eva Malm, arbeta med en bok om olika former av ensamhet.
Att vara två om en skrivinsats har hittills varit mycket positivt. Vi har också startat en facebookgrupp, där vi gärna vill diskutera med andra om frågor som berör ensamhet.
Du som är intresserad av dessa frågor är mycket välkommen som medlem i gruppen. Du hittar den på den här länken: https://www.facebook.com/groups/1064091204057942

Maj månad brukar också innebära andra sköna stunder. Det är fortfarande snö på marken, men så pass varmt i solen, så det går att äta middag ute på altanen.
De bästa dagarna kan då har bestått av skidåkning på morgon och förmiddag, skrivande på eftermiddag och en god middag. Kontrasterna i naturen omkring gör miljön extra härlig.

Sommaren – Ragunda

Sommaren, speciellt försommaren, tycker jag är speciell i Ragunda. Fint även andra årstider, men barndomsminnena gör sig mest påminda under sommarmånaderna.
Den här bilden är från en torpvandring för några år sedan och min ambition sedan dess har varit att lära mig mera om Krokvågs tidiga historia. Ambitionen har funnits länge, vissa saker har jag tagit till mig, men väldigt, väldigt mycket har jag kvar att lära mig.

Jag har också många minnen från den här forsen. Olsforsen i Ammerån. Under många år träffades jag och några av mina kusiner, på natten mot den första juni.
Ån öppnades för fiske och vi skulle premiärfiska. Minnena från kaffekokning över öppen eld, och ”kloka” samtal har gjort lika starka intryck som fiskandet.
Numera är inte traditionen lika levande, men förhoppningen om att än en gång, natten mot första juni, traska längs den vilda forsen, finns kvar.
Varför inte 2021.

Men Ragunda består av så mycket mera än gamla torp och fina fiskevatten. Under många somrar har stora klassiska teaterföreställningar uppförts vid Döda Fallet.
Coronaeländet stoppade fjolårets förställning om ”Spelet om LappNils.”
Det spelet kommer denna sommar istället – hoppas jag.
Jag vågar lova att det blir en höjdpunkt på årets kulturliv, i landets bästa kulturkommun.

Sommaren – orientering

Orientering är också en del av sommaren. Numera inga tävlingar för mig, men att med karta och kompass i hand ge sig ut och leta kontroller är fortfarande roligt.
”Hittaut” har blivit succe över hela landet och så även för mig. Fasta kontroller som sitter ute hela sommaren. Du registrerar dina kontroller och kan, om du vill, jämföra dig med andra om hur många kontroller du klarat.
Eftersom Hittaut finns i stort sett överallt, så kan du ta en motionssväng i skogen även om du besöker andra platser.

Kanske, kanske också en eller två etapper på O-ringens femdagarsorientering i Uppsala. Den gigantiska orienteringstävlingen som tvingades ställa in förra året.
Fortfarande osäkert om årets tävling kan genomföras, det är bara att hoppas.
O-ringen var under många år ett givet semestermål för familjen och eftersom tävlingen ska genomföras i Åre nästa år, vore det kul att känna atmosfären igen.
Bilden visar hur jag, för länge sedan, efter en etapp begrundar mina vägval. De hade med stor säkerhet kunnat vara smartare.

Sommaren – fjällen

Fjällen återkommer ständigt. Vinterns skönhet byts mot sommarens skönhet. Turerna är inte så långa, men ganska många. Att vandra upp på Österfjället en sensommardag och skåda den här utsikten mot Storsjöflaket och all vildmark känns stort.
Att Sverige skulle vara fullt, som vissa ledande personer påstår, känns rätt löjligt sådana här gånger.
Men samtidigt måste vi komma ihåg att fjällen har ömtålig natur och det gäller att vistas i fjällmiljön på ett varsamt sätt.

Att sitta en stund i blomsterängen vid Häggsåssjön och se fjällen på lite avstånd är också stunder att minnas.

Sommaren – fjällen – fiske

Tidigare gav vi oss ofta i väg på längre utflykter i fjället. Oftast enbart för att vandra och vistas i naturen. Med åren har detta ändrats. Men ibland packar vi tungt och ger oss iväg. Inte lika långt som tidigare. Inte heller under lika lång tid och numera finns ofta fiskeutrustningen med.

Och vi brukar känna oss nöjda när packningen blivit tyngre när vi återvänder än när vi startade.
En förhoppning inför 2021.

Sensommar och höst – fjällen

Något som inte händer alla år. Men när en fjälltur till Härjedalen innebär en sådan här skörd känns livet bra.

Oktober brukar inte anses vara en fjällmånad. Men det stämmer inte alltid. Vissa år är oktober helt fantastiskt. Dagarna har visserligen blivit kortare, och det är kyligare.
Men att vandra iväg en solig oktoberdag när det första pudret anlänt är en häftig upplevelse.

November. Fjäll och lite annat

Månaden för långfärdsskridskor. I bland är isen precis lagom slät och blank och utsikten mot Österfjället inte döljs bakom några moln.
Häggsåssjön är under vissa år alldeles perfekt. Här har det kommit några millimeter snö men en mycket fin dag.

Men november kan också ge sådana här kontraster. Ett svagt tunt pudertäcke omfamnas av den färggranna mossan.

November brukar ofta vara en ”resmånad” för oss. Något som jag gärna ser blir möjligt igen. Fjolårets resor vi ställa in.
Men fortfarande känns 2021 osäkert och vi avvaktar tills det känns säkrare.
Bilden får symbolisera förhoppningen om att snart kunna besöka andra länder och kulturer igen.
Från Saigon.

December

Inte så tokigt på Frösön heller. Det här halofenomenet, en kall decemberdag för några år sedan, från ingjuta hopp om ett bra 2022.

Det här är några förväntningar och allra mest förhoppningar som jag har inför 2021.
Har du några tankar och förhoppningar inför året?

Lämna ett svar