Det kreativa har funnits med mig hela livet. Jag hade konst som tillvalsämne i skolan och hade nog innerst inne velat fortsätta på den banan redan då men jag hade ingen klar bild av vad jag skulle kunna använda det till så jag valde en annan bana.
Jag blev istället barnskötare och jobbade många år med barn. Det kan ju i sig, om man vill, vara väldigt kreativt. Jag fick i jobbet möjligheten att prova mig fram med många olika konstnärliga och hantverksmässiga uttryck tillsammans med barnen.
Jag jobbade några år på fritidshem och där hade vi en marknad där vi sålde produkter som vi gjort under året. Det kunde vara allt ifrån handmålade korgar till statyer i keramik till hemlagad marmelad. För pengarna vi fick in gjorde vi sedan något kul med barnen.
Hoppade av det traditionella livet
Jag slutade jobba med barn och hamnade under några år inom kontorsvärlden. Under denna tiden låg min kreativitet på is. Kontorsvärlden visade sig inte vara min värld, även om det var intressant att se hur en sådan arbetsplats fungerar.
Under tiden jag jobbade där började ett andligt intresse vakna till liv och jag lärde mig tolka tarotkort, och att ge healing.
Jag hoppade av ”det traditionella livet” och bestämde mig för att gå all in i healingvärlden. Jag flyttade till en ny stad med mina rosa glasögon på, svävande bland molnen i en övertygelse om att nu skulle livet vara bara guld och gröna skogar där jag och mina healingvänner skulle rädda världen med fullkomlig lätthet.
Fallet blev hårt och jag insåg att det inte var riktigt så som jag hade trott.
I stället för att hamna bland rosa moln, hamnade jag i en miljö som mer än guldgröna skogar kändes som en ormgrop med en blandning av glada, vackra, fula och farliga ormar.
Jag slängdes in i en turbulent resa som skulle ta mig mer än 20 år att avsluta och knyta ihop säcken kring. Jag öppnade under denna resa min kreativitet igen och gjorde smycken och lite annat hantverk.
Jag tecknade ibland men hade inte tålamodet att öva för att bli riktigt duktig. Jag är en person som kan lite om mycket, kan mycket på ytan men ner på djupet har jag endast gått vad gäller människors inre värld.
Jag har ofta varit den som suttit i ett hörn och lyssnat när människor berättat om sina innersta drömmar, rädslor, smärtor och kärlekar.
Jag tyckte aldrig att det var tungt eller svårt att lyssna. Tvärtom. Mitt intresse för människor har alltid varit genuint. Jag har lätt att gå djupt ner i känslor och upplevelser och där hjälpa människor att finna sin egen kärna, sin väg, sin essens.
Detta är vad jag gjort till mitt jobb, jag använder de verktyg jag fått genom livet för att hjälpa andra att hitta vägen in, inuti sig själva, i livet.
En tavla ville födas
Någonstans mitt i allt detta arbete med själen och människors inre föddes en längtan att måla. Jag köpte några dukar och lite färger och satte mig ner och gjorde några tappra försök men det tog inte riktigt tag i mig såsom det andliga arbetet hade gjort.
Tills plötsligt en natt för runt tio år sedan. Jag kunde inte sova, det var något som pockade på min uppmärksamhet. Jag fick en stark känsla av att jag måste måla.
Jag tänkte, jaja, jag gör det i morgon när jag vaknat.
Men jag kunde inte somna och känslan av att jag måste måla blev starkare och starkare. Jag steg upp, plockade fram mina gamla dukar och färger. Flera av färgerna var torkade men där fanns blått rött och lite gult. Jag hade ingen aning om vad jag skulle måla så jag tog färg på penseln och bara drog över duken.
Det blev inte vackert och jag blev ganska sur, varför skulle jag vara uppe mitt i natten och måla när det bara blev fult?
De få färgerna och min dåvarande kunskap räckte inte för att få till något fint. Det blev bara kladd. Jag saknade den vita färgen men den hade torkat.
Men så kom jag ihåg! Jag hade ju målat om min bokhylla för någon månad sedan och hade kvar lite av den vita väggfärgen.
Jag plockade fram burken och helt plötsligt blev det lite roligare att måla, nu kunde jag ju i alla fall få fram lite olika nyanser.
Men det blev fortfarande inte fint och jag var på väg att ge upp, men så hände något. Det var som att jag försvann bort och någon annan tog över penseln och började måla i stora, runda mjuka drag.
När jag ”kom tillbaka” var där en målning som jag tyckte var väldigt fin. Jag blev faktiskt väldigt berörd. Det kändes som att någon hade tagit över min hand för att visa mig vem jag faktiskt var. Att jag blev så berörd av denna händelse tror jag var orsaken till att jag sedan fortsatte att måla. Vad som hade hänt vet jag inte men jag har därefter varit med om samma fenomen många gånger.
Jag målar och försöker skapa ett motiv som inte vill skapas, jag blir sur, grinig och det låser sig inom mig. Sen helt plötsligt händer något och det är som att målningen skapar sig själv. Oftast blir det något vackert med en kraftfull energi.
Den kreativa processen och livsprocessen går hand i hand
Många gånger har jag slitit mitt hår och tänkt att jag aldrig mer ska ta i en pensel men under de tio år som gått har jag alltid kommit tillbaka till duken och färgerna. Jag har gått en del kurser för att utvecklas. Traditionella utbildningar och även några kurser i Vedic Art., som handlar om att man målar inifrån.
Man öppnar upp för den kreativitet som bor inom oss. Man målar utan prestation och utan krav.
Vedic Art är inte bara ett sätt att måla, det är ingen teknik i sig, mer ett sätt att förhålla sig till konsten. Min målning, den kreativa processen, är nära sammanflätad med min inre process, livsprocessen. För mig är målningen och livet som två partners i en dans. De möts och skiljs, men är i slutänden oskiljaktiga. Jag upplever det som att det ofta skapas en osynlig struktur när jag målar, en struktur som sedan följer med mig i livet. Ibland skapas mitt liv under själva målningsprocessen, och ibland skapas det innan, för att sedan manifesteras via målningen.
Kombinationen av Vedic Art och den traditionella målningen har öppnat ett djup i mig som jag innan inte kommit åt.
Liksom livet och konsten går hand i hand går även den traditionella tekniken och den intuitiva målningen hand i hand. De är bra var för sig men tillsammans är de oslagbara.
Fler av mina målningar går att se här:
www.annettehagman.com
https://www.konst.se/annettehagman
Med värme
Annette