Skogsbad – eller urbaniseringens riktiga baksida

Ibland undrar jag vad urbaniseringen har gjort med oss människor. Det gäller inte bara Sverige, utan hela västvärlden och det var när jag läste i en tidning om Skogsbad, som tankarna började snurra.
Jag kritiserar inte företeelsen, utan undrar mera vart vår gamla kunskap och naturens läkande kraft har tagit vägen.
Skogsbad startade i Japan på åttiotalet, där det heter shinrin-yoku. Det handlar om att man ska ”bada” sina sinnen med intryck vi får i skogen. Det är alltså inget bad i någon skogstjärn. Med detta bad ska stressade storstadsbor minska sin stress som de fått av urbana artificiella miljöer.

Och allt handlar om att vistas i naturen med öppna sinnen och genom syn, hörsel, smak, lukt och känsel vara med i nuet och ”tvätta” bort sin stress.
Skillnaden mellan att vistas i stadsmiljö och i skog, är att uppmärksamheten i staden riktas till exempel mot trafikbuller och trängsel. En uppmärksamhet som gör att man blir fort trött. Att vandra i fin skog innebär det motsatta. Det är intryck utan anspänning och där energin fylls.

Det forskas faktiskt omkring detta och hittills har man påvisat att vi blir mer avspända, sover bättre, får bättre blodtryck och hjärta och blodkärlen främjas. Dessutom får vi lättare att koncentrera oss och vi får mera energi.
Naturen hjälper också mot oro och nedstämdhet. Ju mer icke-tillrättalagd natur vi vistas i, desto bättre.
Samtidigt är det de skogsbad som faktiskt blir av som ger effekt, så närmaste park eller skogsdunge går alldeles utmärkt det också.

Så gör du
Det finns faktiskt en instruktion om hur Skogsbad ska ske. Du kan vara själv eller i grupp, som en egen aktivitet eller som ett inslag i en vandring, cykling eller paddling.
Välj en bra plats där du störs så lite som möjligt av trafik eller människor. Du kommer inte behöva gå långt, men det är skönt med bekväma kläder och skor efter väder. Ta med liggunderlag ett värmande lager eller filt. En timer för att lättare släppa tiden under övningarna.
Ägna först tio minuter åt att se, lyssna och ta in dofterna omkring den plats du har valt. Gå sedan långsamt och i tystnad ungefär en kilometer, och prova att bibehålla uppmärksamheten på själva gåendet; hur känns det när ena foten lämnar marken, förflyttas fram och sätts i marken igen? Vill du hellre fokusera på det du ser, hör eller doftar, så väljer du det.

Kommer man precis från en vardag med mycket intryck kan det vara svårt att plötsligt ställa om till att vara i nuet och inte i sin kalender. Stanna på en tilltalande plats och sätt dig ned en stund. Om man vill kan man sluta ögonen och gå igenom ett sinne i taget.
Det kan krävas lite övning för den som är ovan. Ta sinne för sinne. Lyssna till fåglarna, vinden, trädens rörelser, lövens prasslande. Titta på färger, hur solskenet bryts genom lövverket eller naturliga upprepande mönster i naturen, som spiralerna på snigelns skal, trädgrenarna som delar sig, kronbladen på en blomma. Känn efter vad som doftar. Smaka på harsyran, ramslöken eller luften. Känn på trädstammarna eller doppa tårna i vattnet. Testa all dina sinnen, eller bara de du känner för.

Gå sedan långsamt tillbaka till där du startade ifrån.

Gammal kunskap
Att naturen är läkande trodde jag faktiskt att de flesta visste och jag är rätt säker på att det är en kunskap som fanns naturligt bara för två generationer sedan. Är också rätt säker på att vi som bor naturnära inte behöver gå en utbildning för att njuta av skog och fjäll. Det är fortfarande naturligt för oss.

Är det då bara hokus-pokus att gå en utbildning i Skogsbad. Nä naturligtvis inte. Alla fördelar som är uppräknade finns, det har jag själv känt när jag vandrat i skogen eller på fjället. Jag vet också hur avstressande det är att sätta sig på ett fint ställe i skogen och känna dofterna, lyssna på fåglarna och att bara vara. Det jag reagerade över är att urbaniseringen i vårt samhälle nått så långt, att vi måste hålla kurser om att vandra i skogen.
När jag dessutom ser vilka positiva effekter det blir av att vistas i skogen är det obegripligt för mig att den härskande synen i samhället är hur bra det är att bo i storstan och hur tärande landsbygden är. Men det är klart, man kan ju gå en utbildning i att gå till skogs.

Sorgenfri
När jag läste om Skogsbad, kom jag också att tänka på ett föredrag jag hörde med Mikael Niemi. Hans familj hade i flera generationer en enkel stuga på en ö, dit de åkte när de bara ville vara. De kallade stugan för Sorgenfri. Där skulle det inte finnas några plikter, utan trevlig samvaro, fiske och stunder i skogen var det som gällde.

Han hade fortfarande kvar sitt Sorgenfri och besökte det när han ville samla kraft.

Jag har mitt Sorgenfri vid och omkring fjällstugan och har tillvaron där att tacka för återhämtning under stressiga perioder. Men tiden på fjället och i skogen har varit naturlig och jag har alltid vetat att de stunderna har varit välgörande.

När nu många måste gå på kurs för att lära oss detta då tycker jag att det är dags att bryta urbaniseringen och hitta tillbaka till naturen.

1 kommentar på “Skogsbad – eller urbaniseringens riktiga baksida”

Lämna ett svar