Våldtäkter i media

Efter en helg
Nu senast var det en liten notis (TT) där följande gick att läsa:
”Flera våldtäkter natten mot söndagen.
Flera våldtäkter och ett våldtäktsförsök har inträffat på olika håll i landet under natten mot söndagen. Samtliga överfall ska ha skett utomhus och inga misstänka gärningsmän ska ha gripits.”

Tre meningar.
En rubrik och två meningar för att beskriva tre våldtäkter på tre kvinnor. Förutom dessa våldtäkter så utsattes en kvinna för ett våldtäktsförsök då en man förföljde henne från bussen.
En rubrik och två meningar beskriver något som verkligen har skadat de här fyra kvinnorna.

Det sker en massa andra våldtäkter som inte ens får notiser.
Varje dygn sker uppskattningsvis 250 sexuella övergrepp på barn och vuxna.
Varje dag.
Enligt BRÅ polisanmäls ca 18 000 sexualbrott per år. Av dessa är ca 3 000 övergrepp på barn mellan 0-17 år. Lika många, 3 000 våldtäkter, anmäls av vuxna varje år.
Enligt BRÅs beräkning på mörkertal när det gäller de här siffrorna så är det endast 2 av 10 sexualbrott som polisanmäls. Då landar vi på 90 000 sexualbrott per år, av vilka 30 000 är våldtäkter.

Det här är ett samhällsproblem.
Ett enormt samhällsproblem.
Många försöker få det här till att bli ett problem baserat på olika kulturella skillnader, olika kulturella sätt att se på kvinnan, men det är att förenkla och skjuta ifrån sig skulden.
Den allra vanligaste brottsplatsen är i det egna hemmet, antingen i den som utsätts eller i förövarens hem.
Det är helt vanliga män som begår våldtäkter i de allra flesta fallen. Förövare är födda både i och utanför Sverige, har olika socioekonomiska förutsättningar och kan lika gärna arbeta som lokalvårdare som de kan vara kommunpolitiker. Vi måste sluta förenkla det här problemet.

Är det bara män som utnyttjar andra människor sexuellt?

Nej. Det finns kvinnliga sexualförbrytare.
Absolut.
Enligt BRÅ så var två procent av de som misstänktes för sexuellt ofredande och våldtäkt 2019 kvinnor. Övriga 98 procent var män.
Av de förövare som under 2017 dömdes för våldtäkt eller grov våldtäkt var 99 procent män.
Med det som grund kommer jag nu att skriva med ansatsen att förövaren är man kontra att den utsatta är kvinna.
Det är det jag själv kan relatera till. Det här är ett blogginlägg och inte någon forskningsartikel (även om källhänvisningar finns).

När vi bara diskuterar det vi ser i media så är det lätt att tro att de män som utsätter kvinnor för våldtäkter endast är särlingar, udda typer som ingen man kan jämföra sig med. De är märkliga män som kommer på den befängda idén att förfölja, slå ner och tvinga sig på kvinnor utomhus.
Sådant gör inte vanliga män och det stämmer ju. Det är en försvinnande liten del av alla våldtäkter som är överfallsvåldtäkter, vilka sker utomhus där förövare och den utsatta är okända för varandra.
Likaväl är den här typen av våldtäkter givetvis ett fruktansvärt trauma för de kvinnor som utsätts. Faktum är att överfallsvåldtäkter skrämmer de allra flesta kvinnor i den stad där en gärningsman för tillfället härjar.
Det sprider skräck. 
Kvinnor på väg hem håller nycklarna som vapen, ringer en vän, småspringer förbi mörka passager. Det skrämmer och gör kvinnors liv begränsade och mindre än de borde vara.

Däremot blir det svårt för andra män att kunna relatera till den här typen av våldtäktsman, eftersom de allra flesta i-n-t-e kan tänka sig att förfölja, slå ner och försöka sig tvinga sig på en kvinna. Det går inte för ”vanliga” män att relatera till det.
Ändå begås det massor av våldtäkter. Hur är det möjligt?

Jo. De flesta våldtäkterna begås av helt ”vanliga” män.
Män som är någons omtänksamme son, någons sambo, äkta man eller pappa.
Någon som man har sett som en nära vän, men som visade sig inte vara det.
Helt vanliga män som möjligtvis inte ens förstår att det de gör är fel, alternativt vet om att det de gör är fel, men struntar i det.
Den stora gemensamma nämnaren torde vara en skev kvinnosyn och en skev syn på sexualitet, sin egen och inte minst andras.
Någonstans har de fått för sig att de har rätt till en annan människas kropp trots att den kroppsliga och sexuella integriteten borde vara okränkbar.
Någonstans har de fått för sig att kvinnors kroppar finns för att tillfredsställa det egna begäret och att den andra personens vilja inte räknas.

Sexualiserade och utsatta genom hela livet
Det här börjar tidigt. Små killar, äldre killar och män som kallar andra för ”fitta” eftersom det är det fulaste ord de kan tänka sig? Tänk er. Bland det fulaste man kan kalla andra förknippas med en kvinnas kropp eller kvinnlighet. Det är märkligt.
Små killar som slår på små bröst med hårda, ömma bröstkörtlar för att de vet att det gör mest ont.
Vuxna män som tar kvinnor på brösten eller mellan benen på krogen för att nog får hon ”skylla sig själv om hon är så full” eller om hon har ”utmanande kläder”?
Det är märkligt.
Det är en skadlig, manlig norm och alla drabbas oavsett kön.

Vi föds in i den normen och många av oss försöker förändra den, men vi får inte gehör.
”Inte alla män” gör det svårt för män att ta till sig att även de måste vara med och förändra sitt beteende och säga till när andra beter sig illa. Inte bara slå ifrån sig, säga ”men jag skulle aldrig” utan faktiskt se, lyssna och lära sig se sitt eget och andra mäns beteende för att sedan agera.
Agera för att förbättra.
Givetvis är det bekvämt att inte göra något.
Givetvis är det enklast att slå ifrån sig.
Givetvis är det enkelt att bry sig när man tror att man inte drabbas själv, fast det gör man.
Alla drabbas.
Alla drabbas när kvinnor drabbas eftersom kvinnor är en del av mänskligheten.
Vi är också människor.
Din mamma har drabbats.
Din sambo eller fru likaså.
Din dotter har eller kommer att drabbas.
Din son kommer att drabbas för att han fostras in i den här skadliga normen som kanske något fler än halva mänskligheten drabbas av. Han kanske inte fostras in i den av dig, men han fostras även av kompisar och synen på kvinnor som förmedlas i böcker, filmer och i reklam.
Att förändra det här borde ligga i allas intresse.

Vi borde kunna fostra våra barn lika oavsett vilket kön de föddes med. Fostra dem att visa respekt för andra människor och deras integritet.
Vi ska inte behöva säga åt våra döttrar att vara rädda om sig, vi borde lära våra söner att kvinnor ska behandlas med respekt.
Alla ska behandlas med respekt.
Problemet borde inte finnas, men det finns och det fortsätter att finnas tills vi alla ställer oss upp och säger att det räcker.

Pryd eller hora? Starka kvinnor ska kväsas.
Jag minns att jag och mina kompisar, som unga kvinnor, inte kunde dansa på krogen utan att kända och okända killar tog sig friheter, gned sig emot oss eller tog på våra kroppar utan att vi ville det.
Jag minns att det inte gick att stå i en krogkö, toakö eller kön till garderoben utan att någon kille, helt ogenerat, tog en på brösten eller mellan benen.
Jag minns hur en kille som jag hade hängt med på efterfest hos, efteråt antydde för sina kompisar att jag hade haft oralsex med honom. Han ljög alltså om att vi hade haft sex trots att jag inte hade, och inte ville, röra honom!?
Jag minns när jag blev kallad hora för första gången. Det var åratal före jag ens hade haft sex för första gången.

Det finns så mycket åsikter om hur flickor och kvinnor ska vara, hur vi ska klä oss, hur vi ska bete oss, hur vi ska se ut. Antingen är vi ”sippa” och ”pryda” eller så är vi ”slampor” och ”horor”.
Det är förminskande.
Vi ska veta vår plats.
Inte ta plats.
Rätta in oss i ledet.
Inte utmärka oss.
Vara tysta.
Inte ifrågasätta.
Lyda.
Förminskas.
Förtryckas.

Allt. Precis allt. Handlar om att upprätthålla den skadliga, manliga normen.
Kvinnor som tar plats, som inte fogar sig, som inte är tysta upplevs fortfarande, år 2020, som farliga.
Den här synen på hur flickor, tjejer och kvinnor ”ska” vara måste upphöra.
Låt oss bara vara de vi är.
Som vi är.

Har du, som man, någon gång:

Kallat en kvinna för ”hora” eller ”fitta”?
Varför? Bad du om ursäkt? Gjorde du om det?

Tagit en kvinna på brösten eller mellan benen på krogen? Varför? Bad du om ursäkt? Har du gjort det flera gånger?

Tagit en kvinna på brösten inför polarna? Varför? Fattade du inte att du försatte henne i en särskilt utsatt position? Bad du om ursäkt? Har du gjort om det?

Blivit förbannad på en kvinna som har tackat nej till din uppmärksamhet? Sade du kanske något taskigt då? Kallade henne ”jävla hora” eller något annat? Bad du om ursäkt? Varför inte? Måste alla kvinnor avguda dig, är du verkligen så overkligt bra? Gör du så ofta?

Skickat oönskade dickpicks eller sexualiserade ”skämt” till en kvinna? Varför? När du märkte att det inte gick hem. Bad du om ursäkt? Har du gjort om det?

Projicerat dina egna önskningar på en kvinna trots att hon har förklarat för dig att hon inte vill ha dig och har du fortsatt att framhärda?
Varför? Kan hon inte få någon bättre än dig, menar du? Du respekterar ju, helt klart, inte hennes önskemål om att bli lämnad ifred? Menar du att hon inte själv kan och får bestämma vem som intresserar henne och vem som inte gör det?
Har du gjort om det? Har du satt det i system och gjort det mot flera kvinnor?

Spanat på tjejer från bilen och tutat?
Varför? Tror du att det är smickrande? Är det ett beteende hos dig som du inte kan sluta med?

Kört med catcalling? Har du visslat eller ropat efter kvinnor på gatan? Varför? Ska de bli smickrade? För att det är du?

Låtit dina blickar vandra över en kvinnas kropp och sett att det har berört henne illa? Varför gjorde du så? Bad du om ursäkt?

Struntat i att lyssna på om en kvinna säger nej? Varför?

Försökt krama en kvinna trots att hon inte vill? Varför? Du respekterar alltså inte en kvinnas nej? Bad du om ursäkt? Har du försökt göra om det? Är det en sådan sak du gör ofta bara för att du tycker att du har rätt att göra så? Varför tycker du att du har rätt att ta på andra människors kroppar när de inte vill?

Sagt ifrån när du och dina kompisar käkar ute och de kommenterar den unga servitrisen, i sexualiserande ordalag, som betjänar ert bord? Ni är många, hon är en och dessutom yngre och så måste hon vara trevlig mot er trots att hon bara vill be er gubbrövar dra åt helvete. Sade du ifrån? Bad de om ursäkt och om inte. Bad du om ursäkt å deras vägnar? Reste du dig upp och gick därifrån för att du inte vill vara en del av beteendet?

Uppfostrar du din dotter att vara rädd eller din son att respektera kvinnor?

Kysst en apatisk kvinna? Varför? Du utsätter alltså kvinnor för övergrepp?

Har du utfört sexuella handlingar med en redlös, medvetslös eller sovande kvinna? Varför? (Du ÄR en våldtäktsman).

Har du haft sex med någon som har sagt nej? (Jaså? Du ÄR en våldtäktsman).

Jaså. Känns en eller flera saker bekanta?
Grattis till insikten.
Du är en del av problemet.
Äg det.
Skärp dig.
Och. Be om ursäkt för fan.
Gör bättre framåt för en ursäkt är inte mycket värd om man fortsätter göra fel. Ett förändrat beteende är ett tydligt tecken på att du har förstått och att du vägrar vara en del av den skadliga, manliga normen längre.
Misstänkliggörande av de som har utsatts
Så ofta ifrågasätts våldtäktsoffer.
Misstänkliggörandet gäller allt från medias rapportering ”kvinna misstänks ha blivit våldtagen” till att en kvinnas sexuella läggning, hur många sexualpartners hon har haft, hur hon var klädd och hur påverkad hon var avhandlas i rättssalen.
Det borde stå ”man misstänks ha våldtagit” i medias bevakning och om någons sexuella preferenser ska utredas så borde det vara förövarens.  

”Alla känner ett våldtäktsoffer, men ingen känner en våldtäktsman.”

Det sprids så mycket rykten om kvinnor som anmäler sexualbrott.
Saker som ”hon ville nog egentligen men ångrade sig” och ”hon är bara ute efter uppmärksamhet”.
Det är bara det att ingen vill bli utsatt för ett sexualbrott.
Det är det mest kränkande man kan tänka sig.

När man har blivit utsatt för något som kränker den personliga integriteten i den här utsträckningen så går något ofta sönder på insidan, man känner inte igen sig själv och det tar tid att läka om man ens gör det någonsin.
När det gäller uppmärksamhet så kan man ju ha i bakhuvudet att de flesta våldtäkter inte anmäls. Visar det på något sätt att man vill ha uppmärksamhet?
Kan du namnet på någon av de närmare 60 kvinnor som Bill Cosby drogade och förgrep sig på?
Inte? Hur kan det komma sig att du inte vet det när våldtäktsoffer anklagas för att de ”bara vill ha uppmärksamhet”?  
De utsatta blir utsatta för skuldbeläggning och då hamnar skulden på fel ställe.
Det är inte deras skuld, skulden ligger hos förövaren.
Och ja. Det är oerhört o-v-a-n-l-i-g-t att kvinnor ljuger om att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkt.
Väldigt ovanligt.
Ändå drabbar det a-l-l-a kvinnor som blir utsatta.

”Men hon drog ju tillbaka anmälan!?”
Är det så svårt att förstå att man redan tampas med skuld även om den inte borde tillhöra en själv?
Är det så svårt att förstå att en rättsprocess river upp sår som man gör allt för att läka?
Är det så svårt att förstå att man inte vill behöva sitta och försvara varför man hade stringtrosor, blev full, somnade på fel ställe, har haft många sexpartners frivilligt tidigare eller att man gillar annat sex än den vanliga ”vaniljvarianten” i en rättsprocess?
Är det så svårt att förstå med tanke på hur få som döms?
Jag vet inte, men jag tycker inte det.

”Men han är ju så jäkla trevlig, han skulle aldrig.”
”Fast den här killen är så snäll/populär/charmig/trevlig. Han skulle aaaldrig göra så!”
Du är inte hon.
Du är inte den personen som blev utsatt, hur kan du vara så säker?
Sexuella övergrepp och våldtäkter är tysta brott.
Ofta sker de där två personer är inblandade, förövaren och offret.
Var du där? Hur kan du veta?
Du kanske inte vill tro det, men det är nog sällan så att det inte finns något där. Hur ont det än gör dig.
Det spelar ingen roll att DU tycker att han är en ”schyst kille”. Uppenbarligen så är han inte en schyst kille för jämnan eller mot alla.

”Men hon ville ju. Jag gjorde inget fel!?”

Du kanske inte ens förstår att du har begått ett brott. Så normaliserat är våldet gentemot kvinnor.
Själv förstår jag inte hur människor kan tro att de har rätten att förändra det innersta hos någon annan. Hur kan man leva med att man har förstört tryggheten och tilliten hos en annan människa?

”Men hon ville ju!?”
Ville hon? Är du helt säker? H-e-l-t säker?
Jaha. Reagerade hennes kropp?
Får jag fråga en sak? Om någon kittlar dig, fast du hatar att bli kittlad, och du skrattar. Betyder det att du vill bli kittlad då eller är det kroppens sätt att reagera på retningen?

”Men hon följde ju med mig hem?”
Betyder det att hon måste göra något alls? Är hon skyldig dig något för att hon följde med dig hem? På riktigt?

”Hon var så full, jag ville att hon skulle vara trygg!”
Menar du att hon var trygg med dig för att ni kände varandra? Var hon v-e-r-k-l-i-g-e-n trygg hos dig? Menar du att hon var trygg hos dig när hon sov och du förgrep dig på henne?

När frågade du? När frågade du om det var OK att utföra sexuella handlingar m-o-t henne? Inte m-e-d, för hon sov ju? Hur kunde du ens fråga henne om samtycke när hon var jättefull och somnade hela tiden? N-ä-r frågade du henne? När hon var så full att hon bara ville kräkas? När hon bara ville sova? När hon låg helt passiv och tyst trots att hon skrek och grät inuti? När hennes tårar ramlade nedför hennes kinder?

Menar du att hon var aktiv, entusiastisk och engagerad?
Jag menar. Om hon var aktiv, entusiastisk och engagerad i det som hände så hade det ju inte varit några problem. Då hade det ju funnits samtycke.

Problemet var bara att hon inte var det.
Hon var inte aktiv, entusiastisk och engagerad.
Hon var så full att hon nästan var medvetslös större delen av tiden. 
Hon var spyfärdig.
Hon var trött.
Det som du utsatte henne för hade inget med sex att göra. Det var övergrepp.
Vi måste börja kalla saker för deras rätta namn.
Övergrepp har inget med sex att göra.
Ingenting alls.

Eva Malm

3 kommentarer på “Våldtäkter i media”

  1. Mycket bra text! Initierad och tankeväckande. Övergrepp på kvinnor är övergrepp på mänskligheten, på oss alla…

Lämna ett svar