När Lundastudenterna den första maj klämmer i med vårsångerna så tycker jag det är en härlig känsla. Det är min i särklass bästa och äldsta tevetradition. Eftersom jag har några år som manskörssångare i bagaget är vårsångerna, vårkonserterna och de efterföljande festerna något jag minns med välbehag. När Lundastudenterna tar ton, kommer det alltid några positiva minnen.
Jag blir aldrig sentimental när det kommer en ny månad. Men maj är annorlunda.
På något sätt är maj månads ingång mera definitiv är andra månader.
Vintern tar slut. Månaden i sig är rätt skön och fågelsången är härlig att lyssna till. Men den påminner också om att vi snart har sommaren här och ni som har följt mig vet att sommaren inte är min favoritårstid. Jag skulle gärna behålla maj månad under några månader, för att sedan ta hoppet över till sensommaren, kanske slutet av augusti.
Vi verkar också få en repris på förra årets maj månad, men med en skillnad. De flesta av oss tror jag känner ett hopp om en mera normal tid framöver, även om vi får fortsätta att vandra för oss själva ännu en tid.
Men det finns några fantastiska ljuspunkter och jag nämner några:
Vintern tar inte slut överallt och på en gång. Att en dag i början av maj få ge sig ut på skidor, på stenhård skare, med ryggsäck, renskinn och gott fika är dagar att minnas.
Skidföret kan fortfarande vara perfekt om man går upp på höjd och för det mesta behöver du inte ens gräva en grop för att skydda dig från vinden.
Det är bara att lägga ut renskinnet direkt på skaren. Vindstilla och strålande sol. Vi som bor fjällnära är att gratulera.

Försiktighet
Men jag vill tillägga en mycket viktig sak.
Att vistas på fjället eller i skogen under maj månad innebär att du ska vandra och röra dig med stor försiktighet.
Hela naturen är en barnkammare. Det föds ren- och älgkalvar, björnar och andra djur kommer fram med sina ungar. Fågelungar kläcks och alla dessa har sin rätt att växa upp utan att vi människor ska störa dem.
Visst är det härligt att se en mamma med ett barn oavsett vilken art det är, men då gäller samma talesätt som vi matats med under ett helt år. HÅLL AVSTÅND.
Fågelsången är som musik. Att gå på stigarna längs någon av åarna jag har nära och lyssna på tystnaden och fåglarna är som balsam för själen. Luften är sval och ren från avgaser.
Vissa år är även kalfjället vandringsbart. Snöfläckar finns givetvis kvar som en påminnelse om den försvunna vintern. Det är blötare längs lederna än vanligt, men luften är ren och utsikten är gratis. Men om du ska upp på kalfjället ska du kontrollera var renarna har sina kalvningsområden. De ska inte störas.

Vindkraft och vårdkasar
Tankarna denna helg går också extra mycket till Ragunda och Överammer. Deras kamp för att behålla sin bygd oförstörd imponerar storligen på mig. Jag vet sedan tidigare att när personer längs Ammerån bestämmer sig för något så genomför man det också. Bara trist att de ska behöva kämpa så hårt för sådana självklarheter, som att behålla en ren och fin natur och en bra plats att växa upp på.
I helgen tänds vårdkasar både i Ragunda och på andra ställen där det pågår liknande kamper.
Mitt bidrag till dessa vårdkasar får bli en bild, en sista april, för några år sedan. Vi kämpade också i Gräftåvallen under många år och för närvarande verkar det vara lugnt, men man vet aldrig när faran hotar igen.

Till sist så kanske jag någon gång berättar om varför sommaren inte är min årstid. ….

Vilket flöde av ord!!! ♥️ Varifrån kommer det? – Från ditt hjärta. Det är fylld med medkänslor till människor och djur. Så fint skriven, poetisk berättelse om dagens evighet – om kärlek. Oh, vad älskar jag Jämtland!!!
Tack snälla du för de orden.
Och ja, jag tycker om att skriva och jag tycker om vår del av landet…..