När världen stänger och vi får tid för eftertanke

För många år sedan fick jag frågan om jag ville gästblogga i en tidning. Jag skulle tilldelas ett ämne och fritt spåna omkring det. Jag tackade ja och väntade med spänning på vilket ämne jag skulle skriva om. Några dagar senare kom ett mail och jag skulle skriva om kontemplation.
Jag skrev om mitt sätt att skapa tid för tankar och vad det kan leda till. Inlägget uppskattades mera än jag hade vågat hoppats på.
Nu har vi ett tillstånd i världen som gör att det är viktigare än någonsin att leva i nuet och att försöka stänga av allt som kan stressa och försvåra vår vardag. Alltså viktigare än någonsin att ge sig tid för sina egna tankar.

När världen stängdes
På några veckor har världen gått från “den vanliga pulsen” till nästan stillastående. Vi har därmed fått extra tid till sina egna tankar.

Jag vet att många oroas över sjukdom, anhörigas utsatthet, att sitt livsverk i form av sitt företag blöder och kanske inte kommer att klara sig, kan känna svårighet att avsätta tid till att bara tänka på sin egen person.
Men oavsett i vilken situation man befinner sig i, så har nog aldrig så många samtidigt haft så mycket tid att tänka över sin roll och vad som är viktigt i livet.

Moder Teresa
När man pratar om kontemplation är det omöjligt att inte beröra Moder Teresa. Hon har i sin bok ”Fullkomlighetens väg” skrivit om kontemplation.
Hon beskriver som ”tid för eftertanke” och ”inre frid.”
Jag har inte läst hela boken och kan inte fördjupa mig i hennes teorier. I hennes liv är bönen, men också tystnaden, mycket central för att leda fram till kontemplation.

Vad har tid för eftertanke betytt för mig
Delar några iakttagelser från mina stunder av eftertanke. Jag nöjer mig med detta och lämna ”bönen”, som moder Teresa ansåg vara ännu viktigare. Jag är osäker på att bönen kan tillföra speciellt mycket, förutom möjligen att den får en person att lugna ner sig och komma till ro.
För mig är den inre monologen med sig själv och framförallt stunden att ”bara finnas till” det viktigaste.

Jag är övertygad om, att om man ger sig tid till eftertanke och att vila i ensamhet, så utvecklas man som människa.
Jag tror också att det krävs ett visst mod och självförtroende att bara sitta eller ligga för sig själv och låta tankarna fritt flöda omkring, men jag tror fördelarna är stora, till exempel:

Mindre stress – Du lär dig rätt knep för att minska din vardagliga stress och även lära dig hur du ska bära dig åt då du känner att stressen börjar krypa på.

Bättre självförtroende – Du lär känna dig själv och stärker din självkänsla, självbild och sist men inte minst ditt självförtroende. Vågar vara sig själv.

Ökad medvetenhet – Du lär dig att leva i nuet och inte fastna i tråkiga saker som har passerat och inte vara orolig för framtiden.

Ökad kreativitet – Du lär dig bli mer kreativ och kan även lära dig hur du blir en problemlösare.

Just nu – gilla läget
Med det menar jag inte att vi ska gilla att vi har ett virus som härjar med oss, utan det gäller att inte älta att något som vi planerat inte blir av just. Det är bara att inse att vi inte själva råder över allt som sker.
Min fru och jag hade planerat för två resor under maj och juni. Vi hade inte hunnit boka något, men såg mycket fram emot resorna.
Självfallet blir det inget nu. Det är bara att gilla läget. Det är ju trots allt bara två inställda resor det handlar om.
Vi planerar hellre inget för hösten utan blir situationen bättre får vi fundera då.  
Så försök att låta den här, nu lugnare tiden, bli tillfället till eftertanke.

Ett Sorgenfri
Fantastiske berättaren Mikael Niemi berättade vid ett tillfälle att hans familj sedan många år hade ett enkelt ställe som de kallade för Sorgenfri.
Det var en plats dit de åkte för att koppla av, fiska, älska eller bara vara för sig själva. Han kallade platsen för Sorgenfri eftersom inget fick tynga dem där.

För några år sedan hade jag ett samtal med en präst som vid sin prästvigning hade lovat, att hon aldrig skulle stänga sin telefon. Hon skulle finnas för sina medmänniskor. Det innebar att hon många gånger när vi andra kunde vara lediga åkte för att hjälpa personer som mist en anhörig, där någon hade begått självmord, eller till en familj där någon råkat ut för en svår olycka:
   – Hur hanterar du själv svåra situationer, frågade jag.
   – Efter svåra situationer, åker jag ut i skogen. Jag har några platser intill vatten, där jag sitter och samlar  mig.
Hon hade platser där hon hade en slags egen debriefing. Platser som för henne är ”heliga platser.” 

Jag har mina platser på och nära fjället som blivit mina andningshål och vet av erfarenhet hur viktiga det är, när  tillvaron på olika sätt kärvat.
Jag tror att det är viktigt att ha platser för avkoppling och återhämtning, men självfallet behöver det inte vara en särskild stuga, eller en plats på fjället.
Det kan vara ett rum i bostaden eller en hörna i ett rum där du trivs bäst. Men utnyttja nu den lugna tid.

Jag vet också att några kommer att reagera på detta inlägg. Personer som blivit arbetslösa eller sett sitt företag gå i konkurs.
Till er vill jag bara säga utifrån en viss livserfarenhet – Du behöver dessa återhämtningsstunder mera än någonsin.

Så kära medvandrare  – Du som ännu inte har en plats där du ”bara kan vara” så hoppas jag att du snart hittar den.
Den finns kanske närmare än du anar.  Och framförallt utnyttja den nu