Låt Coronakrisen bli en väg till nytt tänkande.

När Coronakrisen någon gång är över kommer samhället inte vara detsamma som det var innan. Visst kommer vi människor att börja resa igen, både privat och i tjänsten och visst kommer industrin att få fart på produktionen igen. Men många företag som vi vant oss vid kommer inte att finnas kvar och många människor har hittat nya värderingar och nya lösningar för att klara sitt vardagsliv.

Jag tror att det vi nu går igen kommer att märkas i våra livsval och jag hoppas att våra politiker också kommer att ta till sig erfarenheter och våga tänka nytt, i första hand när det gäller beredskapsfrågor, självförsörjningsgrad och att fördela resurser och kapacitet över hela landet.

Eftersom Sverige inte är fullt – behöver inte alla bo och leva i de största städerna.  

Vår beredskap är god påstås vår dåvarande statsminister Per-Albin Hansson, gång på gång, ha yttrat under andra världskriget.
I efterhand vet vi att beredskapen var noll och inget. Dåvarande politiker lärde nog läxan och höjde krigsberedskapen, men under de senaste tjugo åren verkar, olika regeringar, ha haft otur när man tänkt, eftersom vår beredskap nu inte känns tillfredsställande.  

Jag vill därför lyfta ett annat problem som har med kris och beredskap att göra, nämligen matförsörjning. Coronapandemin har satt fingret på några svaga punkter.

Coronaviruset – hamstring och isolering
Vi har den senaste tiden hört på radion och sett på tv om hur många människor hamstrar bland annat konserver, torrmjölk och toapapper.  
Förutom toapapperet så är det förmodligen ett bevis för att folk i Sverige inte längre litar fullt ut på landets ledande politiker och nu sätts vår beredskap på prov för första gången på länge.

Vad kan Coronapandemin lära oss?
1. Det behövs inte krig för att Sverige kan bi isolerat – det räcker med ett virus.
2. Att förlita sig på att vännerna inom EU ska rädda Sverige när vi får en bristsituation håller inte. Man är sig själv närmast och tänker på det egna landet i första hand.

Och det är inte bara mat som blir bristvara om Sverige isoleras. Jag är tveksam till om den militära beredskapen och drivmedelsreserven är speciellt mycket bättre än den var under andra världskriget.

Brister
Teoretiska studier visar att landet klarar matförsörjningen 10 – 12 dagar. Ett virus visar att det förmodligen går ännu fortare. I en riktig avskärmning av landet är lagren förmodligen slut efter 2-3 dagar.

De brister vi redan sett i livsmedelsbutikerna visar hur sårbart vårt system är. Hur lätt vi människor grips av panik och rusar i väg och bunkrar livsmedel. I vårt upplysta land reagerar många med ryggmärgen i stället för logiskt tänkande.

Vid en avspärrning finns det inte längre tillräckligt med mat till alla i Sverige. Det enda vi producerar tillräckligt av i Sverige är socker, spannmål och morötter.

Åtgärder
När det akuta läget är över skulle jag önska att riksdagspartierna tillsammans med näringslivsorganisationer och konsumentorganisationer sätter sig och planerar för nästa kris som kommer. Oavsett om det är ett virus eller en väpnad konflikt i vårt närområde.

Deras uppdrag är enkelt att formulera, men kräver mod, nytänkande och prestigelöshet. Det kan formuleras – hur ser vi till att landet inte hamnar i en beroendeställning.

Bjuder på några förslag och åtgärder.
1.Börjar med maten. Målet måste vara att Sverige ska vara självförsörjande när det gäller baslivsmedel.

2. Beredskapslagren som avyttrades 2002, måste byggas upp igen. Gäller både mat och drivmedel.

Mat och energiförsörjning
När det gäller mat- och energiförsörjning så läste jag för en tid sedan några rapporter som forskaren Ola Petterson kommit med och utifrån dessa hämtar jag följande.

Max hälften av den mat vi äter i Sverige produceras inom landets gränser. Jordbruket är dessutom beroende av fossil energi i form av drivmedel, handelsgödsel och bekämpningsmedel., som vi köper från utlandet.
Han fortsätter sedan med att läget för Sveriges beredskap har försämrats mycket sedan EU-inträdet. Helt plötsligt har vi börjat förlita oss på andra EU-länders solidaritet.

Ytterligare konsekvenser
Eftersom förutsättningarna för att bo i hela landet drastiskt försämrats och att c:a 85 % av befolkningen bor på en yta som är 1,3 % av landets yta blir det inte lätt att odla vår egen föda.
På asfaltytorna i och omkring våra stora städer växer det dåligt.
Grödor som kräver mycket energi, t.ex. potatis kommer inte att gå att odla i större omfattning. Kyckling och grisindrustrin blir också i farozonen.

Åtgärderna
De åtgärder jag tänker på, som både kräver mod, nytänkande och prestigelöshet är att låta hela landet utvecklas och att uppmuntra både jordbruksproduktion och annan produktion i hela landet.

Utgångspunkten kan vara landsbygdsutredningen som kom för några år sedan, men som de flesta styrande verkar ha glömt, men där framgår att det ska finnas statlig närvaro i hela landet, åtgärder för att stödja jordbruket och mycket annat.
Det är dags nu – kanske bästa tillfället någonsin.

Om inget görs
Då tror jag landet kommer att spricka. Vi har sett brister, men även många fina initiativ av privatpersoner och olika organisationer. När politikerna reagerade kändes det också som det fanns en samsyn i de flesta åtgärderna.
Låt samsynen fortsätta, så att hela landet utvecklas. Några exempel igen:

1. Att områden som exploaterats får skälig ersättning – det är inga småsummor.

2. Fördelning av skatter så att det blir attraktivt att flytta till mindre orter. Samma service över landet. 

3. Sätt upp mål och vidta åtgärder så att vi ideligen slipper höra om skillnader i postutbärning, ingen snöröjning, stängda BB-avdelningar, stängda skolor, stängda apotek, minskning av antalet poliser, nedlagda medieredaktioner.

Listan kan göras lång och det är dags att börja.

Det finansiella systemet
Den frågan borde vara den första. Det spel som pågår mellan Riksbanken, bankerna och det politiska etablissemanget känns ibland bara jobbigt att skåda.
Ett aktuellt exempel är informationen om att Riksbanken släpper reserver räntefritt för bankerna att låna ut. Det som gäller är att bankerna får låna räntefritt, men ska ha en vanlig kreditprövning till sina kunder och dessutom en vanlig räntesättning. Krisande företag ska nog inte ha för stora förhoppningar.

Nu vet jag att ingen vågar röra det finansiella systemet förrän efter en total krasch så vi kommer att fortsätta att bli lurade.

Till sist
När jag skriver det här vet vi inte hur Coronakrisen kommer att sluta och hur sargat vårt samhälle, företag och hushåll kommer att bli. Trots att det är nästan tjugo år sedan beredskapslagren tömdes visar undersökningar att svenska folket har stor tilltro till att myndigheterna ska lösa en livsmedelskris.
Lev upp till det förtroendet nu.