Tankar om snällhet och om det finns olika sorters snällhet.

Under tiden som jag gjorde research inför boken Borträknad läste jag många berättelser från personer som på olika sätt känt sig borträknade. Från personer som jag, efter ett blogginlägg, fick kontakt med  återkom många gånger ordet snäll och tankar om att ”jag har varit för snäll.”
Jag fick också känslan av att det finns olika sorters snällhet.

Snällhet lönar sig
Stefan Einhorn, professor vid Karolinska Institutet, har forskat omkring ”snällhet” och är övertygad om att snällhet, i princip, lönar sig. Men han är noga med att säga att den snällhet han talar om handlar inte om att undergivet följa andras påbud, utan snäll är den som lever med etiken i sitt hjärta.
Ibland innebär snällheten att säga ifrån eller att säga nej. Men ofta att säga ja och lyfta fram andra, för att det gynnar en själv.

Falsk snällhet
Han beskriver vidare sina tankar om snällhet, något som knappast varit något att skryta med. Snarare har den snälle hånats, eftersom egenskapen förknippats med vekhet, dumhet och en oförmåga att försvara sig eller stå på sig, som i uttrycket:
”Även kossan på ängen är snäll”. Men att inte stå för sin åsikt eller säga ifrån om någon gjort orätt är en falsk snällhet, menar Stefan Einhorn.

Han anser att den som har en äkta snällhet vågar hävda sig och sina åsikter. Då är snällheten förankrad i övertygelsen om vissa grundläggande etiska värderingar som handlar om människors lika värde, om att vi har mer att vinna på att samarbeta än att konkurrera.

Välja med hjärtat
Men det är inte självklart att det är bäst att välja med hjärtat. Som exempel tar Stefan Einhorn företaget med tio anställda. Ägaren hade byggt upp det med sin bästa vän som närmaste medarbetare, men vännen hade åldrats och gjorde allt oftare fel. Ägaren hamnade i ett etiskt dilemma; skulle han uppmana vännen att sluta för att rädda företaget? Men var skulle vännen få ett annat jobb på den lilla orten? Hur skulle det gå med hans familj?
Ägaren valde att skaffa vännen en medhjälpare. Men företaget kunde inte bära den ökande kostnaden, utan gick i konkurs. Istället för att låta en man bli arbetslös förlorade tio jobbet. Var hans beslut rätt? Knappast.
Äkta snällhet är att använda sitt omdöme och omsätta sin vilja i handling, menar Stefan Einhorn.

Så igen…finns det olika sorters snällhet.
Känner på olika uttryck:
– Kan man vara snäll så att man är dum?
– Är strävan efter att vara god och göra rätt en form av snällhet?

Äkta snällhet
På något sätt känner jag att snällhet är att vara modig att stå upp för det som är rätt! Säga ifrån när något är fel eller när någon behandlas fel.
Vara hjälpsam i den mån det går så länge man inte känner stress och krav från andra vad som bör göras och vad som är rätt för dig.

Du väljer att ge av dig själv i godhet. I snällhet finns inga ”baktankar”…

Oäkta snällhet
Om det är rätt uttryckt så tror jag att det handlar om att vara till lags, att få uppmärksamhet för att ”man är så hjälpsam och nästan skryter om den.”
Till exempel, om man befinner sig i en destruktiv relation och tro att man kan förändra fast man försökt tusen gånger. Då tror jag att det handlar om rädsla.

Andra funderingar om snällhet
Hur kan det komma sig att vissa människor alltid är villiga att hjälpa och vad motiverar dem att göra det? De är på något sätt, ett med sin snällhet. Kan det gå så långt att de utplånar sig själva och nästan göra sig osynlig?

Hur undviker man att bli överdrivet snäll?
Min amatörmässiga rekommendation är:
– Att sätta gränser och låta din omgivning få reda på dina gränser.
– Att försöka att inte skuldbelägga sig, om man någon gång inte gör en tjänst
– Att försöka bli mera självmedveten, så att du förstår dina egna känslor.

Priset för överdriven snällhet
Förmodligen att du utplånar dig själv, blir osynlig, utnyttjad och till slut kanske inte orkar med din egen tillvaro.

Lämna ett svar