Dags igen om Norrland, norrländska och okunskap.

Jag har skrivit om det tidigare, men känner att det är dags igen. Gång på gång framställs det i media och i vanliga samtal, som om Norrland är en enda ort och dessutom en tärande ort. Jag börjar med en strof av Nicke Sjödin.  

Skulle jag ha somnat, vilket knappast är nån skam,
så väck mig då en kvart förrns vi till Norrland kommit fram,
vad då, jag har ju sagt vart jag vill åka – är ni galen,
jag ska ju stiga av i Norrland vet jag – på Centralen

Det som är aktuellt nu är teveserien ”Händelser vid vattnet”, som bygger på en roman av Kerstin Ekman. En roman som jag uppskattade mycket när jag läste den och kommer att läsa den igen rätt snart. Jag tyckte mycket om serien, men något var ändå inte rätt och det var dialekterna.

Duktiga krönikören Malin Palm skriver i en krönika i Länstidningen om just hur dialekterna kommit in snett i serien. Läs den gärna:
https://www.ltz.se/2023-02-15/nej-norrlandska-ar-inte-en-dialekt–aven-om-svartvattnet-ar-en-fiktiv-plats?fbclid=IwAR1xZ1GuV6dnMVWSPnsxnNMSjoGXXmPEW_wfWzx4zJZUUB2XWoFfWXAvbP0

Där framgår bland annat att TV-kritikern Kjell Häglund i en krönika i Svenska Dagbladet berömmer hur Liv Mjönes (Barbro Lund Torbjörnsson) inte bara pratar stockholmska, utan en stockholmska som den lät 1973.

Sug på det en stund.

I serien har man ansträngt sig för att prata en dialekt som den lät på sjuttiotalet, och klumpar sedan ihop dialekterna där serien utspelar sig till ”norrländska”, alltså en dialekt som inte finns.  

För några år sedan gjorde kreativa Eva Malm ett facebookinlägg som delades många tusen gånger . Det handlade om synen, fördomarna och (brist på) förståelsen som övriga Sverige har på oss som bor i Norrland, alltså i landskapen som ligger i Norrland. Hon ville sprida kunskap om om den okunskap som finns och jag lånar lite från hennes inlägg.

Några fakta
Börjar med några faktauppgifter. Norrland består av nio landskap:
Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Medelpad, Hälsingland och Gästrikland.
Norrland har en landarea på 242 735 kvadratkilometer, dvs. 59,6% av Sveriges yta och det bor omkring 12 % av Sveriges befolkning i de nio landskapen.

Vanliga schablonisering
Att säga att något är ”typiskt norrlänningar” tyder enbart på en sak: Okunskap hos den som säger det.

Att säga att det är ”bitande kallt i Norrland” så är det missvisande med tanke på att ”Norrland” kan betyda allt från nollgradigt i Gävle till -30 i Kiruna, eller någon annanstans.

Tänk dig, att avståndet från Gävle till Kiruna är nästan etthundratio mil och ”Norrland” slutar inte ens där. Det är ungefär lika långt som det är mellan Stockholm och Berlin och jag tror inte att någon klumpar ihop människorna inom det området till en enhet.

Och så har vi detta med norrländskan. Det är pinsamt och snudd på kränkande. Det finns ingen dialekt som heter Norrländska. Jag bor i Jämtland och vi har massvis med dialekter bara i landskapet. Hur många dialekter det finns i de nio landskapen som ligger i Norrland har jag ingen aning om. Men det är många.
Dessutom finns flera språk. Samiska, svenska och meänkieli.

Fördomar
I en diskussion om ”Händelser vid vatten” berättade regissören att han trivdes i ensamhet och uppskattade tystnad och undslapp sig, ”jag skulle kunna åka till Norrland och komma tillbaka om tjugofem år”
Trots att jag uppskattade serien och regin så vill jag som svar på hans påstående berätta lite om vad vi gör i Norrland, alltså vi som bor i de nio nordligaste landskapen.

Ja, vi lever, jobbar, andas friskluft, utbildar oss, umgås, äter god mat som ofta är närproducerad, man älskar, är ute i naturen, går ut och äter på fantastiska restauranger. Däremot är det mycket ovanligt att man skjuter ihjäl varandra på öppen gata och jag hoppas att vi slipper det också i framtiden.
Kom ihåg – Vi väljer att leva här och alla människor vill inte leva i storstäder

• 

Rår vi för något själva
Tyvärr är utflyttade personer från något av de nio landskapen inte alltid de bästa förebilderna. Inte ovanligt att man hör dem säga ”Jag åker hem till Norrland nästa vecka” De om någon borde veta att man åker hem till, t.ex. Jämtland, Ångermanland eller kanske Norrbotten. Skärp er……

Ibland spelar vi med i ert spel och späder på era fördomar i hopp om att ni ska förstå att vi driver med er, men det verkar inte gå hem.
Mikael Niemi har t.ex. skrivit:
”byar med fler fiskeställen än pojkar, 
byar med tre gatlysen och en rutten mjölkpall, 
med krumma gummor som säger nå och jo och kokar ett kaffe som doftar himmel och bönemöte”
Tror ni verkligen att det är på det sättet?

Mediabilden
En stor del av okunskapen står media för. Riksmedia har i stort sett övergett 60 % av Sverige och försöker inbilla oss att de ska bevaka hela landet ifrån Stockholm, kanske Göteborg och Malmö.
Hur många tror detta är möjligt?
Svaret är att det är totalt omöjligt.

Några exempel till:
Jag minns när SVT i en tävling för något år sedan skulle utse Sveriges bästa amatörkonstnär. Segraren Joachim Karkea från Kiruna är en imponerande duktig konstnär. Det som inte imponerade var domarnas språk och brist på förklaringar när det t.ex. gällde:
– Joachim Karkea från Kiruna är ”från Norrland.”
– Hans ”norrländska temperament” får honom att gå hårt åt materialet.
– Han fångar ”en slags norrländsk vemodig ton”
– När Karkea skisserar en sydsvensk sjö blir kommentaren att ”det ska bli intressant om han kan bevara lite av lättheten här och inte mura igen motivet på sitt norrländska sätt”.

Jag hörde aldrig någon förklaring till ”norrländskt temperament”, ”norrländskt vemod”, ”mura igen motivet på sitt norrländska sätt.”
Alla dessa exempel tycker jag ska hamna på den s.k. floskeltoppen.

Är då detta något att uppröras över?
Nä, om detta vore en engångsföreteelse. Då skulle jag inte reagera, förmodligen ingen annan heller, men okunskapen och nonchalansen mot vår landsdel visar sig alltför ofta. Det börjar kännas snudd på kränkande.

Vi är många som anser att livskvalitet är att ha ett bra boende, ett roligt jobb att gå till, en trevlig stadskärna som får leva, att kunna gå ut. Lika gärna på krogen som ut i skogen.

Jag lever ett fantastiskt liv här och jag vill absolut inte byta, men det gör mig sorgsen att det inte satsas ännu mer. Att byarna ute i kommunerna utarmas, att det som tas som självklart i storstäder är något som vi enbart ska lägga ideell kraft på här – där saker som t.ex. goda kommunikationer (tänk vägar, IT, järnvägar och flygledartorn.), kultur och massor med goda arbetstillfällen som verkligen behövs.

En sak till
Vi norrlänningar drabbas av vemod och blir ledsna över samma saker som svealänningar och götalänningar.
Jag känner många söder om Dalälven så jag vet.

Det norrländska vemodet – glöm det !