Så är det i Norrland – uppror, risker och ett visst hopp

Jag har skrivit om det tidigare, men känner att det är dags igen. Gång på gång så framställs det i media och i vanliga samtal, som om Norrland är en enda ord och dessutom en mycket tärande ort.. Jag börjar därför med Nicke Sjödins rader. 

Till Norrland vill jag fara, herr SJ-konduktör,
ty där bor allra kärestan min – en VVS-montör,
jag ser att över Hallsberg klockan arton och tjuett
det går ett tåg, så sälj mig nu till Norrland en biljett,

I Norrland aldrig förr jag haft i kärlek nån affär,
ej ens vatt dit, så ropa ut herr konduktör, när vi är där,
när jag hör \”Nästa Norrland\” ska jag med ett glädjetjut
hopplocka mina prylar samt ur tåget störta ut,

Skulle jag ha somnat, vilket knappast är nån skam,
så väck mig då en kvart förrns vi till Norrland kommit fram,
vad då, jag har ju sagt vart jag vill åka – är ni galen,
jag ska ju stiga av i Norrland vet jag – på Centralen

Kreativa Eva Malm skrev för något år sedan ett inlägg om den okunskap som finns om Norrland och jag använder hennes lysande inlägg som bas och blandar hennes synpunkter med mina.
Allt i syfte att sprida kunskap om den norra halvan av landet. Norrland är faktiskt mer än halva landet.

Några fakta
Börjar med några faktauppgifter. Norrland består av nio landskap:
Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Medelpad, Hälsingland och Gästrikland.
Norrland har en landarea på 242 735 kvadratkilometer, dvs. 59,6% av Sveriges yta och det bor omkring 12 % av Sveriges befolkning i de nio landskapen.

Vanliga schablonisering
Att säga att något är ”typiskt norrlänningar” tyder enbart på en sak: Okunskap hos den som säger det.

Att säga att det är ”bitande kallt i Norrland” så är det missvisande med tanke på att ”Norrland” kan betyda allt från nollgradigt i Gävle till -30 i Kiruna, eller någon annanstans. Det är ju en viss skillnad, temperaturmässigt OCH geografiskt.

Att säga att någon pratar ”Norrländska” är pinsamt och snudd på kränkande. Det finns ingen dialekt som heter Norrländska. Det finns massvis med dialekter bara i Jämtland.
Dessutom finns flera språk. Samiska, svenska och meänkieli.

Fördomar
Alla ”norrlänningar” dricker inte hembränt i stora dunkar. I Östersund, finns till exempel, Sveriges fjärde största sektion inom Munskänkarna och jag lovar, det förekommer ALDRIG hembränt på våra tillställningar.

”Norrlänningar” eller ”lantisar” är inte heller på något sätt korkade som vissa ledande personer påstått.

Å andra sidan tyder det på en extremt stor nonchalans att inte kunna mer om Sveriges geografi än att eventuellt kunna peka ut var Stockholm, kanske Malmö och möjligtvis Göteborg ligger, men fråga med hakan i marken:
”VA? Östersund? Var ligger DET? Är det en STAD? Vad gör man DÄR!?” Ja, vad fan gör man!?
Man lever, jobbar, andas friskluft, lär sig saker, umgås, äter god mat som är närproducerad, man älskar, är ute i naturen, går ut och äter på fantastiska restauranger och man skjuter inte ihjäl varandra på öppen gata, nästan varje natt. Man lever och har det bra.
Kom ihåg – Vi väljer att leva här och alla människor vill inte leva i storstäder

Rår vi för något själva
Tyvärr är utflyttade personer från något av de nio landskapen inte alltid de bästa förebilderna. Inte ovanligt att man hör dem säga ”Jag åker hem till Norrland nästa vecka” De om någon borde veta att man åker hem till, t.ex. Jämtland, Ångermanland eller kanske Norrbotten. Skärp er……

Ibland spelar vi med i ert spel och späder på era fördomar i hopp om att ni ska förstå att vi driver med er, men det verkar inte gå hem.
Mikael Niemi har t.ex. skrivit:

”byar med fler fiskeställen än pojkar, 
byar med tre gatlysen och en rutten mjölkpall, 
med krumma gummor som säger nå och jo och kokar ett kaffe som doftar himmel och bönemöte”
Tror ni verkligen att det är på det sättet?

Mediabilden
En stor del av okunskapen står media för. Riksmedia har i stort sett övergett 60 % av Sverige och försöker inbilla oss att de ska bevaka hela landet ifrån Stockholm, kanske Göteborg och Malmö.
Hur många tror detta är möjligt?
Svaret är att det är totalt omöjligt.

För en tid sedan rapporterade Aftonbladet att det ser ut att ligga kvar ett nederbördsområde över Dalarna och Jämtland och delar av Norrlands inland.
Och jag undrar när Jämtlands flyttades från Norrlands inland?

Till råga på allt så var artikeln kryddad med en dramatisk rubrik, Även Norrland ser ut att få del av snösmockan. Den gången kom det ingen snö alls i Norra Norrland. Så klädsamt det hade varit om man istället sagt att Gästrikland och Hälsingland får ta del av snösmockan.

Är då detta något att uppröras över?
Nä, om detta vore en engångsföreteelse. Då skulle jag inte reagera, förmodligen ingen annan heller, men okunskapen och nonchalansen mot vår landsdel visar sig alltför ofta. Det börjar kännas snudd på kränkande.

Ännu värre – några exempel till:
SVT:s tävling för något år sedan att utse Sveriges bästa amatörkonstnär var intressant.
Segraren Joachim Karkea från Kiruna är en imponerande duktig konstnär. Det som inte imponerade var domarnas språk och brist på förklaringar när det t.ex. gällde:
– Joachim Karkea från Kiruna är ”från Norrland.”
– Hans ”norrländska temperament” får honom att gå hårt åt materialet.
– Han fångar ”en slags norrländsk vemodig ton”
– När Karkea skisserar en sydsvensk sjö blir kommentaren att ”det ska bli intressant om han kan bevara lite av lättheten här och inte mura igen motivet på sitt norrländska sätt”.
– Eller: ”Det jag brukar uppskatta är ditt norrländska vemod. Jag vill nu se att det norrländska i dig briserar i nästa utmaning.”

Jag hörde aldrig någon förklaring till ”norrländskt temperament”, ”norrländskt vemod”, ”mura igen motivet på sitt norrländska sätt” eller att ”det norrländska ska brisera i nästa utmaning”
Alla dessa exempel tycker jag ska hamna på den s.k. floskeltoppen.

Hierarki
Madeleine Eriksson, vid Umeå Universitet har forskat och skrivit en avhandling om bilden av norrlänningen. Hon menar att vi i Sverige är beroende av att ha en bild av norrlänningen att mäta mot storstadsregionerna i syd, där människorna ses som utbildade, kultiverade och toleranta. Det är en geografisk hierarki där Stockholm befinner sig i toppen, och Norrland i botten. Norrland blir kort sagt allt som Stockholm inte är.
Och jag undrar varför vi i Sverige har blivit beroende av att ha en del människor som anses kulturella och några andra som ska vara den dumma samlingen.

Finns det något hopp?
Ibland känns det hopplöst. Urbaniseringen fortsätter med oförminskad styrka och politikerna vill ibland visa handlingskraft genom att tillsätta en glesbygds- eller landsbygdsutredning. Den senaste kom för tre år sedan, med 75 utpekade punkter som skulle åtgärdas. Varför har inget hänt?

Är det viktigare att övertrumfa varandra om hur kraftfullt man kan utvisa flyktingar?

Och för att vara tydlig. OM de 75 punkterna skulle genomföras så är landsbygden inte på något sätt fullt kompenserad för 100 års utarmning av naturtillgångar.
Jag använder ofta min gamla hemkommun Ragunda som exempel. Nio stora vattenkraftverk inom kommungränserna, som byggt välstånd i södra Sverige och som inte får en krona i ersättning. Inte ens fastighetsskatt på de fastigheter där kraftverksbyggnaderna ligger.
Bara en förstörd älvfåra lämnades.

Själv lever jag fortfarande på hoppet att människor ska komma till insikt och förstå hur viktigt det är att verkligen satsa på andra delar av Sverige så att det inte blir vad som känns som ett krav att bosätta sig i storstäder längre. Nog ska man kunna ha roliga, utvecklande jobb och ha en karriär om man vill det utan att behöva bo mitt i smeten i en storstad?

Vi är många som anser att livskvalitet är att ha ett bra boende, ett roligt jobb att gå till, en trevlig stadskärna som får leva, att kunna gå ut. Lika gärna på krogen som ut i skogen.

Jag lever ett fantastiskt liv här och jag vill absolut inte byta, men det gör mig sorgsen att det inte satsas ännu mer. Att byarna ute i kommunerna utarmas, att det som tas som självklart i storstäder är något som vi enbart ska lägga ideell kraft på här – där saker som t.ex. goda kommunikationer (tänk vägar, IT, järnvägar och flygledartorn.), kultur och massor med goda arbetstillfällen som verkligen behövs.

Jämtland är nästan 50 000 kvadratkilometer stort. Det är vackert och jag känner att det är progressivt, fyllt av kraft och likväl. Det måste satsas mer här, i övriga ”Norrland”, i glesbygden och på landsbygden. Punkt.

Uppror
Men det ”kokar” i inlandet, det smids planer men det behövs en samlande kraft. De senaste åren har det startats, inlandsuppror, landsbygdsuppror, bensinuppror, kontantuppror, Jokkmokksuppror, och förmodligen ytterligare ett stort antal uppror.
Alla är tecken på att något är fel

Det är knappast så att det enbart är bensinpriset, som medlemmarna i bensinupproret protesterar emot och knappast enbart brist på kontanter som medlemmarna i kontantupproret är missnöjda med.
Jag tror att alla uppror är ett symptom på något mycket större, mycket djupare och mycket farligare.

Och det är inte bara de stora frågorna som skog, vatten och malm som drabbat landsbygdens folk, tänk alla mindre frågor, som successivt sker, ibland i det tysta, ibland under protest som ingen styrande tänker på. Tänker på:
– Dålig postutbärning
– Dålig, eller ingen snöröjning
– Sjukhus och BB som stängs eller flyttas
– Stängda skolor
– Avreglering inom marknadskänsliga branscher som t.ex Apotek, vilket innebär att nya apotek öppnas i städerna och stängs på landsbygden.
– Stängd, eller förändrad arbetsförmedling och skattekontor
– Minskning av antalet poliser på landsbygd
– Nedlagda mediaredaktioner
– Stängda bankkontor

Sammanfattar mitt långa inlägg så här
Människor står sig själva närmast, men det måste finnas ett vidare sätt att tänka när det gäller allas framtid.
Jag vet att rusningstid i storstäder är katastrof, men om det satsades mer på glesbygd så skulle andra delar av landet kunna vara väldigt attraktiva att leva, bo och verka i. Då skulle trycket minska även i rusningstrafiken. Garanterat.

Norrlands exportindustri är själva ryggraden i Sveriges välfärd, men..
Hur mycket kommer tillbaka? De norrländska länen bidrar med skogsråvara, järnmalm, vattenkraft (80% av vattenkraftsproduktionen) och arbetskraft.
Mer måste tillbaka.
Landet klyvs och det är en farlig utveckling.

Jag är glad om inlägget diskuteras i sak, men ge fan i att göra det till en partipolitisk fråga. Det här handlar inte om att kasta skit på partier, det här har skett under lång tid och med olika regeringar.

En sak till
Vi norrlänningar drabbas av vemod och blir ledsna över samma saker som svealänningar och götalänningar.
Jag känner många söder om Dalälven så jag vet.

Det norrländska vemodet – glöm det !




2 kommentarer på “Så är det i Norrland – uppror, risker och ett visst hopp”

  1. Det talas om närande och tärande i det här landet skulle vara skoj å se om Sveriges all adremenistration varit fördelad över landet där verksamheten sker, Då skulle bilden av närande och tärande ses som det verkligen är.

Lämna ett svar