I mitt skrivande, i olika former är det inte ovanligt, att jag i ord och tankar hamnar hos människor som på olika sätt har, eller har haft det svårt.
För några månader sedan gjorde jag ett reportage om, Madelene Berndtsson och Lars Naumburg, som båda upplevt stora kriser, men som på ett imponerande sätt ridit ut stormarna och vänt krafterna till att hjälpa andra som har det jobbigt.
Madelene om hot, tystnad, besvikelse och feghet
För Madelene, som är uppväxt på Tjörn, startade livet tufft. Redan i tioårsåldern förändrades tillvaron, som hittills varit trygg, när en tre år äldre släkting började förgripa sig på henne:
– Det pågick i fyra år och han hotade mig till tystnad. Det var fruktansvärt jobbigt, säger hon.
Att inte våga prata med någon när livet krisar är alltid tufft och är man ett barn blir det ännu jobbigare. En händelse beskriver hon så här:
– Killen hade händerna under min tröja när hans mamma kom in i rummet. Hon såg hur han flyttade händerna och att tröjan åkte ner, men vände bara och gick. Det var ett av de mindre övergreppen och jag var glad att han inte gjorde mig med barn.
Mammans svek och feghet i det ögonblicket och att hon aldrig pratade med sin son har satt djupa spår i Madelene.
Övergreppen mot Madelene försvann inte när hennes släkting slutade med dem:
– Jag tror att en person som blivit så utsatt som jag, på något vis skickar ut signaler till omgivningen och jag utsattes för övergrepp under ytterligare tolv år av olika män. Det var våldtäkter och kränkningar och eftersom jag varit utsatt sedan jag var tio år kände jag inte till något annat.
Övergreppen gjorde Madelene så småningom utåtagerande och trotsig och många kompisar vände henne ryggen. Men hon hade faktiskt ingen att prata med.
Skolan
Besvikelserna på vuxenvärlden är många och hon berättar som exempel när hon skrivit ett brev till en lärare och förklarat att hon kände sig utanför:
– När jag var tillsammans med familjen till USA passade läraren på att berätta om brevet för klassen och att jag var kontaktsökande. Det orsakade att de flesta klasskamrater tog avstånd från mig och mobbningen och kränkningarna ökade.
Bland det allra värsta var att hon flera gånger blev uppmanad att gå till en psykolog för att bli av med föreställningarna om att hon kränkts.
Följden av besvikelserna medförde självfallet koncentrationssvårigheter. Hon hade svårt att behålla något arbete under längre perioder. De mer långsiktiga verkningarna beskriver hon så här:
– Tveksamt om jag kommer att kunna få en anställning och rent fysiskt är det omöjligt för mig att få barn.
Men trots svårigheterna gav hon aldrig upp utan drevs av positivism och inre styrka och har alltid kommit tillbaka.
Lars uppväxt skiljer sig mycket från Madelenes:
– Jag är uppväxt i Djursholm och var en överklasspojke som var med i det vanliga racet med vattenkammade kompisar och smokingmiddagar på Ulla Winblads restaurang och besökte kompisarnas sommarstugor i Stavsnäs och Sandhamn
Men där slutade likheten med många av hans kompisar och han säger:
– Jag ville inte bli advokat utan kände mera för hantverksyrken eller kanske bonde.
Det blev lantbruksskola för Lars med mycket snickerier, något som han fortfarande delvis sysslar med.
Lars kom senare att syssla mycket med musik och skådespeleri och träffade Kim Andersson, när de arbetade tillsammans på Pistolteatern:
– Vi blev ett par och levde tillsammans fram till hennes död år 2014.
Kris
När Kim dog inleddes Lars kris:
– Jag hamnade i en djup kris och hade svårt att greppa vardagen. När jag sedan tvingades sälja vårt hus blev tillvaron kaotisk och jag åkte under en tid till Grekland för att försöka samla mig och inse vad som hade hänt.
När Lars senare fick en fråga från Storsjöyran i Östersund om han kunde ordna en minnesutställning om Kim, nappade han direkt.
– Det var bra att ta tag i det projektet, men jag var fortfarande vilsen och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Samma sommar upptäckte han att den gamla hotellbyggnaden, Mohem, i Krokvåg var till salu och han fastnade för det stora huset med ”vildavästern” altan och köpte det.
När Lars hade det som tyngst kom Madelene, av en tillfällighet, in i hans liv:
– Madelene hade träffat Kim en gång år tidigare. Hon kontaktade mig efter Kims död och blev ett stort stöd. Utan henne vet jag inte vad som skulle ha hänt. Jag var djupt nere.
Gemenskap och företag
De blev rätt snabbt ett par, som numera bor i Krokvåg, i den gamla hotellbyggnaden. Det är utgångspunkten för den verksamhet som de nu bedriver i sitt företag ”Shugger Produktion AB.”
Verksamheten går i stort ut på att Madelene föreläser om sin uppväxt, om sexuella övergrepp och om fysisk och psykisk ohälsa” under begreppet ”Ensam genom stormen.”
Lars som, förutom alla uppdrag inom teater och musik också skaffat sig en examen som KBT-terapeut medverkar vid föreläsningarna.
Som KBT-terapeut har han ägnat mycket tid åt ”mäns våld mot kvinnor” och har också skrivit en bok i ämnet som heter ”Över gränsen.” En bok som på ett intressant sätt beskriver begreppet manlighet och som tar upp ämnet mansforskning.
Kanske återkommer jag med ett separat inlägg om detta .
Lars och Madelene känner nu att de har en mission att fylla tillsammans. Madelene genom sina erfarenheter av olika övergrepp och Lars genom sina kunskaper om våld i nära relation.
Reflektion
Efter att ha lyssnat på deras berättelse kände jag stor ödmjukhet. Det som Madelene tvingats uppleva ska ingen person behöva göra. Kränkt sedan barndomen, inte vågat prata med någon och av vuxenvärlden blivit uppmanad att gå till en psykolog för att bli av föreställningarna om att hon är ”utanför.”
Lars kris är givetvis mera naturlig, men inte desto mindre allvarlig.
Att nu höra deras gemensamma tankar om att hjälpa andra kändes stort. Lars genom sina studier till KBT-terapeut och Madelene genom sina brutalt upplevda egna erfarenheter.
Mycket bra fångat.
Tack Mariana!