Inlandsupproret – Något håller på att hända.

Under flera år har jag känt vibbar om att något håller på att hända i landet. Alltså i landet utanför storstan.

Ett exempel var de starka protesterna mot regionförstoringen. Rätt eller fel, men man tillät inte att några ritar om kartan och säger ”att så här ska det bli.” Och det blev inte så…
Enligt uppgift har man tydligen tagit ny sats i regeringskansliet, så frågan är inte död – men om samma ogenomtänkta förslag kommer igen, på samma genant dåligt förberedda sätt, kommer garanterat protesterna också igen – ännu starkare.

Många, fler exempel på protester och reaktioner har de senaste åren hörts från landsbygden. Även om några synbarliga resultat inte nåtts så är känslan att landsbygden inte ställer upp på storstadens kolonialisering längre.

Det senaste exemplet som engagerat många är Inez Abrahamssons upprop till gruppen ”Inlandsuppror.”  En nystartad facebookgrupp med samma namn har på bara en dryg vecka fått nästan 5000 medlemmar och många förslag på aktiviteter diskuteras.
Du som är intresserad av frågorna, bli gärna medlem.

Varför behövs upprorsgrupper i vårt civiliserade land?
Rimligen borde de inte behövas. Vi borde vara så förnuftiga och välutbildade så att vetskapen om ett starkt land, är ett helt land, med verksamhet i hela landet. Bra för livskvalité och bra ur beredskapsskäl.
Plockar några funderingar samt frågor från olika debattörer samt lägger till lite egna funderingar för att visa mängden och bredden på det utanförskap som råder i landet.

Therese Bengard – Klok verksamhetsledare för ”Hela Sverige ska leva” funderar i tidningen Land följande:
När slutade det vara självklart med välfärd i hela landet? När blev en jämställdhetsmyndighet i storstan viktigare att strida för än en BB-avdelning i Norrlands inland
När slutade vi tycka att det är lika viktigt att det lyser på gatorna på landsbygden som att det lyser i staden?
När slutade media att bevaka de nyheter som sker på mindre orter? När slutade det vara viktigt att spegla hela landet? Nu när vi har så många fler kanaler har journalistiken aldrig varit mer koncentrerad till städerna som nu.
När slutade politiker att bry sig om levnadsvillkoren för de som valt att bo på landsbygden, eller i mindre orter?
Numera måste de ”åka ut” och prata med vanligt folk för att förstå vad de vill. Samtidigt som de politiska förslagen för folk i städerna är enkla att ta fram.

När slutade politiker att ha visioner för att hela Sverige skulle kunna utvecklas?

Och kanske ännu viktigare: När glömde vi var värden skapas, hur saker och ting hänger ihop, hur stad och land är beroende av varandra, men också på ens egna sätt att bidra till landet?
Hur kan något som varit – och är en så viktig del i Sveriges grundläggande DNA – landsbygden – glömmas bort?
Varför ska den så ofta talas illa om och förlöjligas?

Landsbygden är numera vårt största utanförskapsområde (i politisk bemärkelse). Men… hur kan landsbygden vara ”utanför”? Är inte de 98 procent av vår yta som ÄR landsbygd – det som ÄR själva landet och en betydande del i vår historia, nutid och framtid?

Katarina Östholm, flitig landsbygdsdebattör undrade för en tid sedan följande:
Har vi råd med att låta en svensk mjölkbonde stänga sitt jordbruk varje dag?
Mjölkpriset är nästan oförändrat de senaste trettio åren. Driften är automatiserad så mycket som det går, så för att ha ett jordbruk även i framtiden, då är det inkomsterna som måste ökas.
Men inte bara det:
Av beredskapsskäl behövs ett jordbruk som kan leverera mat till invånarna om vi blir isolerade.
I dag räcker lagret 2-3 dagar, sedan är det tomt

Landsbygdsutredningen
Vad har hänt med förslagen i landsbygdsutredningen som presenterades för mer än två år sedan. Alla partier påstods vara eniga i förslagen, så varför dröjer det så länge. Jag förstår att vissa saker måste utredas vidare innan de blir färdiga förslag, men jag väntar ändå på några livstecken. Det presenterades som en nystart för Sverige och svensk landsbygdspolitik. Men ändå några funderingar:

Punkt 52.
Arbetsförmedlingens pågående nedläggning av lokalkontor på ett 100-tal orter avbryts till dess att konsekvenserna av nedläggningarna har utvärderats.
I den nyligen beslutade budgeten för 2019 går utvecklingen åt rakt motsatt håll.
Löftet var att det skulle växa fram nya lösningar, men det borde väl ha presenterats….

Punkt 44 – tycker jag vore intressant att få veta mera omkring:
Regeringen utreder om långivning till boende i landsbygderna underlättas genom införandet av särskilda landsbygdslån för byggande av egna hem, hyresrätter, ägarlägenheter, kooperativa hyresrätter och bostadsrätter i landsbygderna.
Vad har hänt?

Är även nyfiken på hur punkt 53 har hanterats. Den lät så här:
Regeringen ställer konkreta tidsatta krav på hur snabbt polisen ska vara på plats vid allvarliga brott.

Jag lägger till lite egna funderingar:
Om kriminalitet.

Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att antalet anmälda brott, räknat per kommun och i förhållande till folkmängd, är i särklass störst i Stockholm. Göteborg och Malmö.
Väldigt många är idag rädda för den ökande kriminaliteten. Varför är det då så viktigt att samla nästan hela Sveriges befolkning på en yta som är mellan 1 och 2 % av hela landets yta.
Så glöm detta med att kriminaliteten sliter sönder landet. Den sliter sönder storstäderna, men storstäderna är inte hela landet.

Om bankerna
I dag stängs bankkontor på landsbygden i en rasande fart. Motivet brukar vara att det tillkommit nya tekniska lösningar så kontoret har blivit överflödigt.
För hushållens löpande ärenden stämmer detta, men det stämmer inte för näringslivets behov av snabba, ibland kortfristiga, krediter, hantering av dagskassor m.m. m.m.
Med bankernas statliga garantier för sin verksamhet borde staten kunna kräva en bättre närvaro i hela landet från de stora bankerna.  

Så till sist:
Känslan i gruppen inlandsupproret är att vi börjar trötta på att betala samma skatt men få sämre tillgång till sjukvård, post, polis, räddningstjänst, bredband, butiker, jobb, samhällsservice, kollektivtrafik och annan infrastruktur.
Eller på att utgöra exotisk fond till nya tv-serier, att broar stängs för trafik och att våra sjukhus hyvlas ned till lite och ingenting.
Vi är trötta på att se naturen exploateras, att vägarna körs sönder och att vinsterna försvinner någon annanstans.


Lämna ett svar