Nöjet med att skriva – men allt handlar om människor

Som de flesta som följer min blogg nog har förstått så är skrivandet viktigt för mig. Så viktigt så att jag drabbas av någon form av abstinens om jag inte har möjlighet att skriva under några dagar. Det går kanske säga att det blivit ett gift, men för mig känns det mera som en gåva.
Men det har inte alltid varit så. I mitt jobb skrev jag mycket, men det var PM och protokoll, inte speciellt spännande. I några föreningar har jag sysslat med klubbens interna information, det har varit mycket trevligare än protokollskrivandet och jag insåg tidigt vad det berodde på. Det handlade om människor.

Människor
Jag tycker det är spännande med människor. Hur vi beter oss i olika situationer, vilka drivkrafter vi har och vilka val vi gör i livet. Det är också fascinerande att se hur väl vissa människor hanterar svåra situationer medan andra blir irrationella och vilsna, innan de hittar rätt igen.

Intresset för människor har förmodligen funnits i hela mitt liv men har fördjupats ju äldre jag blivit. Mina olika tjänster inom banken har också gjort att jag haft möjlighet att träffa många olika personligheter. Tar några olika typexempel:

1. Högavlönade som är kroniskt utan pengar och lågavlönade som har ett regelbundet sparande och bygger upp en förmögenhet.

2. Hur personer hanterar stora förändringar. Det har varit många i bankvärlden. Många ser förändringar som hot och elände och andra ser en utmaning i varje förändring och älskar nyheter.

3. Drivkrafter hos olika personer. Allt från kriminella gruppers förmåga att hitta nya sätt att förse sig med pengar till drivkrafter hos personer inom organisationerna att skaffa sig makt och därmed förmåner.

Men även i andra sammanhang har jag haft förmånen att träffa många starka personligheter. Starka i både positiv och negativ bemärkelse. Starka positiva personligheter som lyfter personer i sin omgivning medan starka negativa personer gör det motsatta, trycker ner och förnedrar.

Skrivandet – böcker
Dessa erfarenheter är grunden för mitt skrivande. Jag kommer nog aldrig att skriva någon blodig deckare utan människors öden, drivkrafter och olika förmågor är och kommer alltid att vara ledstjärnorna för mig.

          

I de böcker jag kommit ut med finns olika karaktärer, starka och svaga, som huvudpersoner. Att ”sitta” med dessa i skrivarbubblan är ett fantastiskt sällskap. Även de kriminella som jag beskriver kan faktiskt lära mig rätt mycket, inte bara under tiden jag gör research utan även när jag sitter och slamrar på tangentbordet. Det händer att jag både ler och torkar tårar när jag sitter vid datorn.

Skrivandet – reportage
Av en ren tillfällighet fick jag för några år sedan möjlighet att göra helgreportage för en tidning. De handlar om personer som på olika sätt gjort skillnad. Idrottare, företagare, eldsjälar i föreningslivet, kulturlivet eller för sin hembygd, tidigare politiker, personer som utsatts för övergrepp för att nämna några.

Dessa reportage har tagits emot mycket bra och jag har fått mycket uppskattning för dem.

Jag vill dock ändå påstå att det största utbytet av dessa intervjuer får jag själv. Att sitta med intervjumikrofonen och lyssna till deras gärningar är högtidsstunder.

Jag har samlat intervjuerna på min hemsida: www.skrivovin.se. Du hittar dem under en flik som heter just tidningsreportage.

Trots att personerna har helt olika bakgrund, så är ofta det första svar jag får, när jag ringer dem, ”jag har väl ingenting att berätta.”
Då har jag lärt mig att jag skulle kunna skriva minst tre reportage om dem.

Hur och var skriver jag
Jag har två ”fasta skrivarhörn”, ett i bostaden och ett i fritidshuset. Mina dagar brukar börja med några timmars skrivande. Allt kommer inte på pränt för allmänheten, men skrivarstunden har ändå blivit viktig för mig.

När jag av praktiska skäl är förhindrad att skriva så drabbas jag av någon form av abstinens. Jag försöker motverka detta genom att jag alltid (nästan) har med mig en anteckningsbok där jag samlar tankar och idéer. Den är alltid med när jag reser.

Trots att jag är rätt strukturerad när det gäller tiden att skriva, så är jag inte alltid strukturerad om vad jag ska skriva. Jag är i slutfasen på en berättelse, som KANSKE trycks och kommer ut till hösten. Men i stället för att skriva på den berättelsen hade jag idag tänkt skriva om Jämtland och hur fantastiskt jag tycker det är här. Just nu fin vårvinter, VM i skidskytte och ett nyligt avslutat VM i utförsåkning.
Ändå sitter jag här nu och skriver om just skrivandet och människor som inspirerar mig – de tankarna bara kom fram genom fingrarna……

Hur länge kommer jag att skriva?
Förmodligen så länge jag kan sitta vid datorn. Däremot är jag inte säker på att jag kommer att skriva så många fler romaner, men osvuret är bäst.

Det känns stort att få skriva på det sätt jag gör och uppleva allt positivt som jag fått genom skrivandet. Det gör mig samtidigt ont att det finns människor som varken kan läsa eller skriva.
De går inte bara miste om det lustfyllda i skrivandet utan viktigast av allt är att den som inte kan läsa eller skriva automatiskt befinner sig i ett underläge och står inför en stängd dörr till övriga världen.

2 svar på ”Nöjet med att skriva – men allt handlar om människor”

  1. Fortsätt så du Torbjörn.

    Jag skriver ju stundtals i min blogg och ibland får jag frågan varför jag skriver? När jag tänker efter så är det faktiskt rent egoistiskt. Jag tycker det är så himla roligt. Sen kan jag ha lite problem med att hitta idéer och saker att skriva om eftersom jag inte nödvändigtvis beskriver hur mina dagar förlöper. Jag går igång på en rubrik, ett uttalande eller ett reklaminslag. Och mina texter är inte helt med sanningen överensstämmande.

    Ha en bra dag… vi kanske ses på Skidskyttet i eftermiddag?

Lämna ett svar