Jag lider med de bankanställda

Så har det hänt igen.
Jag skrev för en tid sedan detta inlägg, som jag idag i lite redigerad form lägger ut igen.
Det gäller givetvis den misstänkta penningtvättskanalen som Swedbank, i Estland, påstås vara inblandad i. Domen är hård i media och stämmer uppgifterna att banken kanske måste sluta handla i dollar och undanhållit uppgifter för amerikanska myndigheter då är det riktigt allvarligt.
Det är inte länge sedan samma storm drabbade Danske Bank, som nu fått sitt banktillstånd indraget i Estland och där bankens vd tvingats avgå.

Nu lider jag extra mycket med de anställda som får svara på så många frågor och får så många kommentarer för något de inte är inblandade i.
När en bank får negativ publicitet finns tyvärr alltid de anställda där och får ta emot allmänhetens vrede. Jag återkommer till de anställdas roll, men först några rader om lagen mot misstänkt penningtvätt.

Penningtvättlagens syfte
Lagens syfte är att förhindra att svarta (kriminella) pengar kommer in i penningsystemet. Varianter av lagen finns i stort sett över hela världen och började gälla i Sverige 1993. Därefter har den skärpts flera gånger. Ursprungligen var lagen tänkt för att förhindra att knarkpengar flyttades, med hjälp av banksystemet, mellan olika personer och företag.

Lagen har skärpts vid flera tillfällen och omfattar numera all sorts kriminalitet. Dessutom är det betydligt fler företag än banker som omfattas, t.ex. försäkringsbolag, mäklare, advokater för att nämna några.

Vad krävs av de bankanställda?
Helt enkelt att de ska försäkra sig om att insättningar på konton inte kommer från kriminell verksamhet. En svår uppgift, eftersom kriminella inte gärna berättar det. En baksida av skärpningarna är att många personer som sparat pengar hemma i byrålådan, men som sedan vill sätta in dem på ett bankkonto kan få svårt att förklara ursprunget med pengarna.
I dessa situationer svämmar massmedia och sociala medier över av ilskna bankkunder som inte fått göra en insättning av sina egna pengar.

Jag förstår i de fallen kundernas reaktioner, men lider med de anställda som har en besvärlig lag att följa och samtidigt hålla en god relation till sina kunder.

Är du missnöjd med lagen – kontakta dina politiker och jobba för att få den ändrad – skäll inte på den bankanställda ute på kontoren.

Baltikum
När det som nu avslöjas misstänkt penningtvätt i mångmiljardklassen och bankens företrädare har svårt att förklara sig, är det fortfarande inte personen på det vanliga bankkontoret som är syndabocken.
I alla banker ska finnas automatiska varningssystem/varningsflaggor som ska slå till när avvikande transaktioner upptäckts. Varför inte granskningen av dessa transaktioner har fungerat kan jag bara gissa, men en sak är jag säker på och det är att missarna inte finns på något lokalt bankkontor.

Kundernas vrede och ilska över bankerna förstår jag däremot och bankernas förtroende rasar. 

Annat
Tyvärr är det inte enbart penningtvättfrågorna som drabbar personalen orättvis. Det är INTE heller de bankanställdas fel, att:

– bankkontor läggs ner i allt snabbare takt.

– Nordea avslöjas med brevlådeaffärer och misstänkt penningtvätt i miljardklassen. Där kommer nog mera.

– Nordeas ordförande kallar 80 % av kunderna för ”finansiella idioter” och anser att det är bankens plikt att överföra medel till de 20 % som är kreativa.

– Imorgon är det bolagsstämma i Swedbank, den kan bli spännande och kanske kaosartad. I så fall, andra gången på några år.

Jag hoppas att du som är kund visar respekt för personalens arbete, även om det brustit i ledningen.