Mitt 2018 – och Gott Nytt 2019

Jag fortsätter den tradition jag började för några år sedan, nämligen att göra en liten sammanfattning om vad som skett under året. I år försöker jag göra sammanfattningen lite mer innehållsrik och inte bara räkna upp händelser som jag upplevt.

Jag kompletterar med lite tankar och känslor, enligt en uppställning som jag såg duktiga författarkollegan Karin Härjegård använde i fjol. Karin som under 2018 fick Länstidningens kulturstipendium, vilket jag gratulerar mycket till. Priset var mycket välförtjänt.

Till en början
Även i år kan jag konstatera att i och med att jag stiger upp och känner mig frisk varje dag så tillhör jag en lycklig del av befolkningen. Lägger jag dessutom till ytterligare några saker så blir 2018 ett fantastiskt år, om än med några plumpar som jag berättar om längre ner.

Skrivande
Även under 2018 har mycket av min tid ägnats åt skrivande eller saker som är en följd av skrivandet. I slutet av 2017 kom min bok Någon måste få veta ut och fick ett fantastiskt mottagande. En stor del av detta år har inneburit kontakter med personer som läst boken och givetvis signeringar och försäljning.

Många av kontakterna har varit med kvinnor som känner igen sig i handlingen. Det har lett till många givande samtal och en bekräftelse att bokens handling inte bara är en roman – den är i högsta grad aktuell för många kvinnor, både unga och gamla.

Alla mina böcker har jag haft förmånen att se hur de har uppförts på scen. Tidigare som dansteater. Nu har jag haft kontakt med en ”vanlig” teater som visat stort intresse för berättelsen och som planerar ett uppförande. Kanske under 2019, men det kan också bli under 2020.
Att utifrån bokens handling skriva ett manus för teater har inneburit en ny och stor utmaning för mig. Jag har börjat men har mycket kvar och jag tvingas tänka på ett nytt sätt.

Att min första bok Girighet eller Makt också läses av ekonomistuderande är roligt.
Jag är rätt säker på att många av dessa i framtiden kommer att finnas i en bankorganisation. Eftersom den tekniska utvecklingen i banker har gått så oerhört snabbt känns det bra att de genom boken få berätta att bankverksamhet inte alltid har bedrivits med hjälp av en smart telefon.

Nytt bokprojekt
Ja visst har jag det. Direkt efter årsskiftet började jag skriva på en ny bok. Men det återstår mycket för under hösten har jag lagt den mesta tiden på att försöka sälja de böcker jag redan skrivit. Det känns därför nästan förmätet av mig att berätta om den, eftersom så mycket återstår. För att vara helt ärlig så återstår det mesta.

Men ändå lite om handlingen. Jag har än en gång hämtat inspiration från människors svagheter och ondska.

När jag berättade om tankarna för en skrivarkollega kom frågan:
– Kan du inte skriva om något positivt, till exempel kärlek…..
Det gav mig en tankeställare. Jag kanske väver in lite kärlek och ömhet också.

Boktips
Innan jag slutar att skriva om böcker och skrivande så vill jag ge er ett boktips. Jag har läst många böcker under året, många bra och några som jag tycker skulle kunna bli bättre. Men om jag skulle ge ett tips så får det bli Karin Härjegårds Drottningen av Åre, den bok som hon fick kulturpris för. En historisk roman som visar en viktig del i Åres utveckling.

Resor
Att resa är berikande och utvecklande. Det innebär alltid nya och spännande upplevelser. Under året har det blivit två längre resor och flera kortare. Några intryck och erfarenheter från de längre resorna:

I maj månad reste vi med en kamrat, Toivo Comén, som flytt till Sverige från Ingermanland. Vi gjorde Sankt Petersburg med alla sevärdheter under en vecka och besökte hans hemby under en dag. Många starka intryck från lyxpalats som Eremitaget till  Pishriovskoye kyrkogård. En plats där en halv miljon ryssar är begravda och är ett grymt minne från Leningrads belägring. Jag skrev ett längre reportage från resan som du hittar här:

Resa i fädrens spår – med Toivo Comén

Höstens resa till Tyskland och Österrike. En resa i vinets tecken. Vi besökte många vinbönder och imponerades som vi gjort många gånger tidigare av små vinproducenters engagemang och kunnande. Här är några kloka erfarenheter:
”Vinet utgår från vinmakaren och arbetet på vinfälten, arbetet med produktionen i hallarna och källarna är bara teknik och verktyg.” – Fritz Wieninger

”Jag känner när det blir ett extraordinärt vin när jag smakar på druvan – det ska kännas som en explosion” – Birgit Braunstein.

”Marken är viktig och gör att vinet utvecklas och kom ihåg att för alla stora viner så är det eftersmaken som kostar pengar” – Vingurun Kaj Ströberg

”Vin är kultur som konsumeras med ögon, öron, mun och det är möten med människan och miljön bakom vinet” – Kaj Ströberg igen.

”Unga viner som är bra, även om de inte inledningsvis är perfekta, blir bra lagrade viner – medan dåliga unga viner inte vinner på lagring – de blir dåliga gamla viner” – vinodlare Fritz Wieninger.

Även från den resan gjorde jag ett längre reportage. Du hittar det här:

Österrike – vinlandet

Det finns många anledningar till att resa. Om du frågar mig så säger jag, Du träffar nya människor, lär dig nya traditioner och provar mat du inte ens visste existerade!

Fjällen
Som jag ofta berättar och skriver så är fjällen den viktigaste platsen. Som de bästa vänner finns de alltid på plats. Ibland kan de vara kinkiga och griniga och blåsa upp till våldsam storm, men oftast är de soliga, varma och välkomnande. De ger både rekreation och inspiration. Jag gillar stillheten, vinterns vita vidder, renarna som elegant strövar omkring och de guldfärgade myrarna på sensommaren.
Turerna på kalfjället har varit färre i år än tidigare. Målning och annat jobb omkring stugan har tagit mycket tid. Till det gjorde värmen oss lite latare än vanligt. Men några turer blev det och lugnet var lika välgörande som vanligt.

Som den vintermänniska jag är så uppskattade jag den gångna vintern mycket. Nästan snörekord.

                         

Möten med människor
Människor har alltid fascinerat mig och jag har alltid haft förmånen att både i jobbet och på fritiden ha ett stort nätverk. Nu när jag slipper ha en anställning men ändå jobbar med saker som intresserar mig så har nätverket utökats. Jag är priviligierad som har den möjligheten. Men jag har också insett att vänskap och kontakter ska vårdas och där är sociala medier fantastiska. Visst förekommer det hat och hot, men om man anstränger sig att hålla en god ton i diskussionerna så får man mycket fint tillbaka.

Under rätt många år har jag frilansat för en tidning och gjort helgreportage. Artiklar om personer som har lite extra att berätta och jag blir imponerad varje gång över vilken rikedom av erfarenhet som finns.
Under 2018 har det blivit hela 23 reportage och varje intervjutillfälle är en högtidsstund. Jag har ansträngt mig för att blanda reportage om unga och gamla, män och kvinnor och stadsbor och landsbygdsbor och det är alltid lika lärorikt.
Det har varit idrottsstjärnor, eldsjälar inom föreningslivet, inom kulturområdet, och personer med ibland obehagliga erfarenheter som de delar med sig av.

Exemplifierar dessa möten med Mia Handmark. Hon utsattes i sin barn- och ungdom för övergrepp av sin egen far. Nu reser hon omkring i landet och berättar om sina upplevelser och hjälper personer som finns i samma situation.

Du hittar hennes berättelse och alla de övriga här
Tack ALLA för givande pratstunder.

Hatten som blåste bort – och blev en riksangelägenhet

En av mina kära trotjänare, en grön fjällrävenhatt, försvann i somras i Ammerån. Jag stod på bron och fotade, när en lastbil körde förbi och luftdraget från bilen skickade hatten i ån.
Hatten hade suttit på mitt huvud nästa varje sommardag under elva år och det kändes tomt.
När jag senare samma kväll berättade på facebook om den förlorade hatten inträffade något som jag inte väntat mig.
Det kom massvis med reaktioner, kondoleanser, som efter en nära släktnings frånfälle. Från kända och okända. Det kom också några nya hattar med posten – jag är djupt tacksamma för dem. En av samma modell som jag tappat och några av lite andra modeller.
Så jag säger igen – facebook är fantastiskt – åtminstone är mina facebookvänner det.

Min tinnitusplåga – qigong och meditation.
För omkring femton år sedan drabbades jag plötsligt av tinnitus. Det skedde under en period när jag tränade mycket och efter tvåtimmars löptur och dusch fick jag lock för båda öronen. Lock som inte försvann. Dagen efter besökte jag företagshälsan som drog ur vaxpropparna och då fanns ljudet där och har funnits där hela tiden sedan dess. I början ett hanterbart ljud som gick att leva med, men allt eftersom åren gick blev det mer och mer tortyr över ljuden.

För drygt ett år sedan provade jag akupunktur mot oljudet och jag började en fantastisk resa med både nålar och örtmedicin, men framförallt fick jag en massa lärdomar om hur kropp och knopp fungerar.

Jag har lärt mig parera de värsta fällorna, som t.ex. stress och olika sorters trötthet och jag upplever nu susfria veckor. Veckor som är guld värda.

Du hittar en längre berättelse och hur jag hanterar fällorna idag här:

Min tinnitusplåga – och hur jag tänker nu

Besvikelse
Har då allt bara varit frid och fröjd?
Nä, vi drabbades av en rejäl besvikelse när vi anlitade en person. En person som jag hjälpt när han hade hamnat i en svår situation för omkring femton år sedan.
Nu agerade han på ett sätt som gjorde oss mycket besvikna. Ett agerande som bedömts kriminellt.

En lärdom av detta är: Alla personer är inte vad de utger sig för att vara.

Leden som glesnar
Men mitt i allt positivt. Trots någon besvikelse, kommer med jämna mellanrum, besked om att vänner, släktingar och kollegor avlidit.
År 2018 har jag räknat till tio tysta minuter för personer som på olika sätt betytt mycket, men som nu inte finns kvar.

Alltid tunga stunder och påminnelser om att ta tillvara på den tid man har.

Vad ser jag fram emot nästa år?
Allt som har med framtiden att göra har nu ett extra förbehåll. Det är ”om jag mår lika bra som jag gör nu.” Då har jag mycket att se fram emot, t.ex:

– Vi har två längre resor inplanerade och hoppas hinna med även några kortare. Resor av helt olika karaktär, som vi hoppas mycket av.

– Kanske, kanske hinna färdigställa ett bokmanus

– Kanske kommer ”Någon måste få veta” på teaterscen under året

– Att få fortsätta att hålla framträdanden om mitt skrivande. Det kanske också blir aktuellt att hålla en skrivarkurs.

– Att börja sammanställa den stora mängd uppgifter jag har om min egen släkt. Jag har många intressanta personer i min släkthistoria. De vill jag veta mera om och även skriva om.

– Att fortsätta att intervjua och göra reportage om spännande personer. Ytterligare femton stycken är klara för tidningens räkning. Nu är det bara för mig att boka in de spännande samtalen.

– Att få uppleva flera dagar ovan trädgränsen än det blev 2017

– Och det viktigaste. Att få uppleva barnbarnens utveckling under det kommande året.

Till sist
Det här blev en liten kavalkad över några viktiga händelser, känslor och upplevelser under 2018.
Jag ser fram emot alla nya utmaningar under 2019 – och hoppas att även du gör det.
Givetvis önskar jag alla er ETT GOTT NYTT 2019