Tankar om frihet och skapande

Ibland blir jag imponerad över svunna tiders politiker. Så rätt många av dem tänkte och så långt från deras läror som vi nu, långt senare, har hamnat.

Jag hittade idag ett citat som kulturredaktören Katarina Östholms använde i sin kloka krönika om vansinnet med vår ständiga närvaro på alla tänkbara ställen.

Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Den som yttrade dessa ord var faktiskt en finansminister. En svensk finansminister på tjugutalet och sedan en lång period på trettio och hela fyrtiotalet. Han hette Ernst Wigforss och var förutom finansminister även en av de grundarna till det s.k. folkhemmet.

Jag försöker tolka citatet och omsätta det till den verklighet som vi har idag, så ser jag inte mycket av hans idealsamhälle.

Något har gått väldigt snett och det som både politiker och företagsledare hela tiden pratar om är tillväxt, inte tid för skapande…

Politikerna mäter tillväxt i BruttoNationalProdukt, (BNP) medan företagsledare mäter det i omsättning av företagets varor.
Skulle någon börja argumentera för att samhällsutvecklingen ska skapa utrymme för att dansa, måla, sjunga, skriva, eller helt enkelt för att vara lyckliga och fria människor då blir dessa kallade för flummare och fullständigt världsfrånvända.

Men tänk Dig…
När man beräknar BNP så delar man landets varu- och tjänsteproduktion med antal invånare. Ingenting annat. Det innebär:

BNP säger ingenting om invånarnas välbefinnande, sjukskrivningsdagar och medellivslängd.
BNP säger ingenting om landets miljösituation.
BNP säger ingenting om invånarnas utbildningsnivå

Och idag
Ökar ohälsotalen och det mesta är stressrelaterade sjukdomar, Så långt från Wigforrs drömsamhälle man kan komma.

Så lite om frihetsbegreppet
Det finns en slags yttre frihet, som bygger på frihet i geografi, tid och pengar, men det finns också en slags inre frihet, som ofta bygger på trygghet. Jag har sett den benämnas som Frihet 2.0 och innebär:
att våga och kunna säga som det är, även om det är obekvämt,
att prioritera relationer och familjen.
att ta sig tid för yoga, meditation och att skriva.

Den sistnämnda gruppen är en liten och förmodligen priviligerad skara personer, men jag är tacksam för att de finns och kanske visar väg för flera.

Slutsats
Wigforrs ord framstår idag som hopplöst önsketänkande.

Hur ska man kunna välja hur man vill leva sitt liv – om man ALDRIG har tid att tänka efter?

Vilken politiker vågar bryta dagens allt snabbare ekorrhjul och åter börja prata om skapande och frihet?

Jag bara undrar…….

 

Kommentera