Vi är nu mitt inne i den bästa fjällvandringsperioden. Augusti och september brukar räknas som de bästa månaderna för att vandra i fjällen. Många av er vet förmodligen att det en av mina största drivkrafter. En viss bekvämlighet har insmugit sig de senaste åren, vilket inneburit att vandringarna blivit korta men flera. Tidigare gav jag mig ofta ut på långa strapatser.
Men långt eller kort spelar ingen större roll.
Jag har botaniserat lite bland gamla foton och lägger lite slumpmässigt ut några bilder för att visa tjusningen med att vistas i fjällen och samtidigt försöka tipsa om några saker att komma ihåg.
Tjusningen
Att med bar överkropp låta solen värma ryggen medan man fixar frukost, eller att låta fötterna smeka ljungen, efter att de varit instängda i stövlar/kängor en hel dag, ger en känsla av frihet som man aldrig känner inne i stan.
Även känslan av att sitta en natt tillsammans med en god vän, intill en eld, koka kaffe, äta torkat renkött och smaka en whisky är minnen man lever länge på.
Barn
Hur tidigt kan man låta barnen följa med på en fjällvandring är en fråga jag ofta fått och svaret är väldigt enkelt.
Så tidigt som möjligt. En fjällvandring med föräldrarna är en fin skola att lära sig naturen och att hela familjen svetsas samman.
Oväder då. Ja, de ska ha samma utrustning som föräldrarna, som givetvis får vara lite extra försiktiga.
För barnen är fjällen ett äventyr, som ger dem intresse att senare själva ge sig ut i naturen.
Skönheten
Här är det svårt att välja bland bilderna. Men jag tar några gamla bilder, d.v.s. skiftande bildkvalité.
Här är två bilder inte långt ifrån Kebnemassivet, tagna vid två olika vandringar. Motljus och strålande sol vid ett tillfälle och strax innan att dimman effektivt täpper till utsikten vid det andra.
Den fina fiskeån heter Slepsikån och rinner i Borgafjällen och den fina utsiktsbilden med mig drickande (vatten denna gång) är från Tarradalen.
Just vid det tillfället hade vi, till och från, haft sällskap med en tysk familj. Sikten hade varit dålig och vädret blött. När vi nådde fram till platsen där bilden är tagen bryter solen igenom och den tyska pappan kommer fram till mig, lyfter armarna mot skyn och utbrister ”Es ist ja paradise” Sen hade vi en lång och trevlig pratstund.
Äventyr
Naturligtvis kan vissa etapper bli jobbiga eller mer spännande än väntat. Då är det inte alltid som kameran finns tillhands. Den här bilden på Kristina får symbolisera detta.
En mycket hög och framförallt skraltig hängbro, där varningstexten ”Av säkerhetsskär får bara en person i taget beträda bron”, kändes överflödig.
Några tips
Avslutar med några enkla tips:
Ta med er papper och penna och anteckna det du ser och det du ska komma ihåg. Intrycken, under en lång vandring, är så många så de behöver skrivas ner.
Här har jag kommit på något viktigt.
Tävla inte. Jag har träffat många som stolt berättat ”att de har vandrat 4 mil idag” eller i år har jag 40 kilos packning.
Jag har alltid undrar ”varför då?”
Njut av tiden på fjället, bär minimalt, ta raster, unna dig stunder på rygg och fundera över sådant som du inte hinner annars.
Låt vandringen bli en mental reningsresa!