Ofta hörs hur dåligt vi har det i landet och att allt har blivit sämre.
Jan Malmsjö sjöng i en gammal schlager om att “Vår bästa tid är nu” och jag har funderat omkring budskapet i den gamla sången.
Utgångspunkten har varit våra olika perioder i livet.
Du föds och du är totalt hjälplös och utlämnad. Du klarar ingenting om inte dina föräldrar hjälper dig och den första tiden är det väldigt mycket mamma som gäller. Hon producerar din mat och tar dig till ditt bröst.
Du omhuldas och sköts om. Du beundras och luktas på. Du är ett underverk.
En skötande generation och en omskött generation.
Din bästa tid är nu.
Du växer och lär dig en massa saker. Hela tiden med föräldrarna som håller ett vakande och beundrande öga på dig. Du blir vuxen och du sköter dig själv. Förhoppningsvis så sköter sig också dina föräldrar själva.
Du roar dig. Livet är en fest.
Din bästa tid är nu.
Du blir förälder och blir en skötande generation.
Du är i ekorrhjulet. Allt snurrar snabbt och ibland ännu snabbare. Men du är i din krafts dagar och du orkar hur mycket som helst, åtminstone av det som berör dina barn.
Du ser dina barn växa och utvecklas, inget är härligare.
Din bästa tid är nu.
Du lämnar den mest intensiva tiden. Stiger av ett ekorrhjul för att möjligen stiga in i ett annat som förhoppningsvis inte snurrar lika fort.
Du befinner dig förmodligen i en behaglig situation. Du kan visserligen vara en skötande person till dina föräldrar och givetvis också till dina barnbarn. Men när det gäller barnbarnen så är det primära ansvaret inte ditt.
Nä, du reser en del, du sover på mornarna, du sysslar med det som du inte haft tid med tidigare.
Och du undrar givetvis varför barnen har blivit så pedantiska i uppfostran av sina barn…
Du är en delvis skötande generation och en delvis fri generation.
Din bästa tid är nu.
Du lämnar din, till stor del, fria tillvaro. Det är dags för krämporna. Du rör dig inte lika kvickt som tidigare. Du reagerar långsammare på olika ljud.
Du ifrågasätts, varför är du så ängslig, det är väl bara att köra på som vanligt …..
Men det är tydligen inte bara att köra på. Du blir inte piggare, du får inte mindre värk. Barnbarnen som du gullade med, känner inte igen dig på samma sätt. Du diskuterar inte med samma glöd.
Du beundras inte som när du var litet barn. Du känner dig förmodligen i vägen emellanåt.
Du blir åter en omskött generation. Dina barn är till stor del dina skötare.
Det blir jobbigt.
Din bästa tid var då……