Ragunda
Några gånger varje år besöker jag Krokvåg, byn där jag växte upp och som till stor del präglat mig. Ett besök som jag speciellt minns var för ungefär ett år sedan när jag stannade för vid mitt barndomshem och tittade mig omkring.
Vad såg jag och vad tänkte jag?
När jag stod vid vägen och tittade mig omkring, mindes jag att när jag stod vid samma plats som barn så kunde jag se samma antal gårdar som nu, men med en jättestor skillnad.
Då, i min barndom fanns i de gårdarna, mellan 40 – 50 personer. I dag är det på sin höjd 10 stycken.
Då brukades all jord av de som bodde på gårdarna. Idag arrenderar en bonde i stort sett hela byn.
Förutom full aktivitet på gårdarna fanns det 2 affärer, en snickerifabrik, en saftfabrik, en bensinstation, postkontor, 2 skolor, bland mycket annat.
I går den 13 juni, reagerade jag surt på en information om att företaget Loomis stänger sin servicebox i Hammarstrand, ”det stora samhället” en knapp mil från Krokvåg.
Ytterligare en spik i kistan på ett samhälle som levererat så mycket till resten av Sverige.
Hammarstrand har genomgått i stort sett samma utveckling som Krokvåg, men de började på en annan nivå. Samhällsservice försvinner.
Min stora fundering var om samhället verkligen har utvecklats – jag känner mera avveckling.
Situationen
Jag tyckte att förra kommunalrådet i Ragunda Terese Bengard beskrev situationen tydligt i samband med en partikongress och hennes slutsats var ungefär:
”Om nuvarande utflyttning fortsätter i Ragunda i 50 – 75 år till så kommer kommunen att bli helt öde. Inte en enda person kommer att bo kvar.”
Det gamla skämtet om att “sista person släcker ljuset” kanske blir verklighet i den gamla kraftverkskommunen.
Hur har detta fått ske?
Ragunda är ingen tärande del av landet, tvärtom det är en av de mest närande delarna.
Ragunda har 9 st
ora kraftverk inom kommungränsen i Indalsälven och ett mindre kraftverk i Gerilån, men inte en skattekrona går tillbaka till kommunen.
Försvararna av dagens system säger att det statliga utjämningsbidraget rättar till orättvisorna. Men bidraget täcker inte på långa vägar bortfallet av en fastighetsskatt för kraftverksfastigheterna.
Det är då lätt att invända ”varför behöll inte kommunen aktiemajoriteten i kraftverksbolagen när de byggdes” Den frågan har jag inget svar på, mer än att stora ekonomiska intressen stod på spel och en liten kommun förmodligen inte hade kunskap eller resurser att ta tag i ägarfrågorna. De största utbyggnaderna skedde för mellan 60 – 90 år sen.
Program och utredningar
Om vi vidgar vyerna en aning och tänker utanför Ragunda som är det lätt att konstatera att med ojämna mellanrum presenteras diverse landsbygdsprogram och landsbygdsutredningar. Den senaste för något år sedan, som nu ska vara underlag till en proposition. Det som kommit fram hittills känns urvattnat och nu har vi en valrörelse där inte landsbygdsfrågor verkar vara prioriterade.
En allvarlig varning kom från Ungdomsbarometern för något år sedan. De hade på uppdrag av jordbruksverket frågat drygt 1000 ungdomar i hela landet var de vill bo. Bara 11 procent av dem föredrar landsbygden, ytterligare 23 vill bo i en mindre ort eller stad. Resten – alltså rätt exakt två tredjedelar – föredrar en större stad eller storstad.
Anledningen är inte svår att hitta. Bättre möjligheter till arbete, utbildning, samhällsservice, kultur och mycket annat.
Lägg därtill att samhällsnormen numera innebär att man ska bo i en större stad.
Några enkla slutsatser
Jag tror inte politikerna är omedvetna om detta. Däremot har inte ett enda riksdagsparti kunnat presentera några genomgripande förslag för att vända utvecklingen. Risken är överhängande att vi snart har en situation där landsbygden kollapsar, inte minst ekonomiskt, vilket kommer att bli dyrt för staten att åtgärda.
Men det är inte bara landsbygden som kollapsar, även storstaden riskerar en kollaps.
I dag bor enligt SCB:s beräkningar 85 procent av Sveriges befolkning i tätorter – som utgör endast 1,3 procent av landets yta.
Jag tycker att den situationen känns absurd.
Det talas ofta om “glesbygds- problem”, men jag anser att det också håller på att utvecklas till ett ”storstads- och nationellt” problem.
I storstäderna kan vi räkna med en kommande bostadsbubbla som spricker, ökad kriminalitet och övriga motsättningar mellan människor.
I förlängningen blir en döende landsbygd och en segregerad storstad ett nationellt problem, till glädje för partier som älskar att ställa grupper av människor mot varandra.
Vad handlar det om?
I en ekonomi som är fixerad vid snabb tillväxt har landsbygden – den som inte är tätortsnära – helt enkelt inte en chans att överleva. Inte förrän samhället ändrar färdriktning kan landsbygden börja blomma igen.
Några exempel:
Sverige skulle kunna skaffa sig en mycket högre grad av självförsörjning när det gäller livsmedel istället för att äta varor som är transporterade över hela klotet. Mat är något som knappt har med ekonomin att göra.
När det gäller fastighetsskatt/avgifter för företag går dessa till den kommun där huvudkontoret är beläget.
Om detta kan man ha olika åsikter, men när det gäller kraftverksfastigheter känns det helt fel. Det är ju faktiskt i kommunen där kraftverket ligger som energin skapas och de miljömässiga konsekvenserna märks, inte där administratörerna håller till.
Här skulle alltså vår kära regering lätt kunna göra en insats, åtminstone för kraftverkskommunerna, genom att låta fastighetsskatt/avgift gå tillbaka till kommunen, men intresset verkar inte finnas.
Rekreation
Finns då ingenting bra och kommer inga statliga pengar till landsbygden.
Jo naturligtvis, det behövs självfallet rekreationsområden för stressade storstadsmänniskor och då kan man pumpa in pengar.
Då har vi Åre och Sälen s
om exempel.
Bra rutet Torbjörn!
Tack Hans Ola !
Att vara född i möjligheternas samhälle/land.
Att vara en människa..att tacka för livsgåvan
Att värdera sina personliga resurser
Att vara begåvad för teoretiska kunskapssök
Att vara begåvad för fysiska kunskapssök
Att vara erfaren av praktiserande
Att vara samhälls engagerad
Att vara kritiskt beredd att uttrycka sin
Mening…/ Inte vara …..Bara i förväntan…jag ska ha…
Att vara oberedd på förändring…
Att vara skapare av EGNA Livet i samhället
Ja, visst måste våra insatser värderas från alla håll.
Varför funkar detta i Norge – varför har de en levande landsbyggd? Känns som Sverige går rejält åt fel håll här. Känns faktiskt bara dumt och oprofessionellt.
Absolut – vi har mycket att lära av Norge.
Jag har hört att Umeälven får statliga pengar för vattenkraften, men att merparten av det går till samerna för att kompensera renbetensområden. Gissar att det är lika för övriga älvar. Jag har ingen källa eller ytterligare information på det, har du nån koll på det?
Var det inte Vänsterpartiet som ville se ett system liknande det i Norge pengar från en region (vattenkraft, malm, skog, etc) skulle återföras till regionen? Vet vem som har min röst i så fall..
Känner inte till hur pengar fördelas längs Umeälven och hur de partipolitiska turerna funkar känner jag inte heller till.
Inte mycket vägledning från mig.
Thorbjörn – just Ragunda har angetts som ett skräckexempel på inhemsk kolonisation. Hade Sverige sugit ut ett land i Afrika på samma sätt som man gör i Ragunda, så hade människor protesterat. Men när man gör det inom landet så anses det OK. För övrigt hoppas jag att du känner till Landsbygdspartiet oberoende och den kamp som partiet för i avsikt att rätta till orättvisorna.
Kan mycket väl tänka mig att Ragunda är mera kolonialiserad än många länder.
Det har jag sett med egna ögon.
Landsbygdspartiet ska jag se närmare på…
Ett sätt att att klara ekonomin i hela landet är att beskatta där kraftverk och profuktiondanläggningar ligger – inte där ägarnas säte är beläget. Det är bakvänt och bakåtsträvande.
Instämmer Nils…
Om man tittar lite på vad som redan har hänt i “Bergslagen” , där orter som var inriktade på Järn ,stål och gruvor, i stort sett är tömda på befolkning, Orter som Grängesberg, Ställberg , Bångbro , visst det finns lite folk kvar och det finns viss verksamhet kvar. Människor i den delen av landet behöver bil ibland två eller kanske tre bilar, man kan ju inte påstå att “miljötalibanerna” gjort livet enklare för dom. När en minister åker med privatchaufför omkring 15 – 18 mil enkel väg för en intervju, trots att det finns ett färdmedel som omhuldas så mycket (järnväg) av just det parti som han företräder.
Dom “smarta” har sett till att dränera landsbygden på kunniga människor och inte brytt sig om vad som händer sedan. En chans är väl att i framtiden ha någon slags återbetalning till utsatta områden . I Storstockholm har den senaste mandatperioden satsats en milijard på cykelbanor. För man vill ha Stockholm som Nordens bästa stad att cykla i. Om man kollar dom sista 50 åren av “valresultat” så har det i riksdagen varit 10 S ledda regeringar och 5 st Borgerliga. Nu är det focus på att SD inte skall få ta makten , eller jag tror faktiskt det är tvärtom , man inser att man sitter i sånt läge att man själv inte kan reda ut det då är det ju enkelt att låta någon annan ta hand om det och sen säga dom klarade ju inte av det . Vi är väl alla för demokrati i Sverige , eller ?