Ett tevereportage för några veckor sedan som handlade om begravningar satte igång en del tankar hos mig.
Det hade kommit statistik från Sveriges begravningsbyråers förbund som visade att antalet gäster på minnesstunderna i anslutning till begravningar hade halverats sedan början av nittiotalet.
År 1991 var det i genomsnitt 49 gäster och under fjolåret 24 stycken.
Prästen Karl Christensen intervjuades och han hade tydligt märkt att det var färre besökare och att besökarna uppträdde annorlunda än tidigare.
– Många verkar väldigt splittrade och upptagna och sitter exempelvis med sina mobiltelefoner under begravningsakten.
Vad beror det på?
Jag tror att en bidragande orsak är att det är längre tid mellan dödsfall och begravning än tidigare.
Bara på de fem senaste åren så har skillnaden ökat från 19 dagar till 22 dagar. Det innebär att Sverige är det land som har längst till mellan dödsfall och begravning.
Jag minns från min barndom så var det mycket kortare tid än så. Tror att tiden mellan dödsfall och begravning sällan översteg två veckor, ofta var det kortare.
I många länder och kulturer är det tradition att de döda ska begravas inom en till två dagar.
I Danmark och Norge begravs i stort sett samtliga inom åtta dagar, som också är den lagstadgade tid som gäller. I Finand finns ingen tidsgräns alls, men de flesta begravs inom två veckor och i länder som Belgien, Holland och Frankrike ses det som egendomligt eller direkt stötande att vänta med en begravning i mer än 5-6 dagar.
I Sverige är den lagstadgade gränsen 30 dagar.
Absolut på en fredag
Och helst inte före lunch. Det är den lämpligaste tidpunkten för en begravning om svenskarna får välja.
Många verkar vara beredda att vänta länge på en passande begravningstid.
Får inte vardagsrutinerna brytas ens när vi begraver en kär släkting eller vän?
Konsekvenser
Det verkar som det blivit en trend i samhället att dödsfall och begravningar inte längre har särskilt hög prioritet. Vardagen får tydligen inte ändras.
Ulf Lernéus vid Sveriges Begravningsbyråers Förbund säger att det är tydligt att vardagen ska lunka på som vanligt.
Innebandyturneringar, semesterresor, konferenser, kurser och affärsmöten är exempel på aktiviteter som prioriteras högre när datum för begravning ska bestämmas
Konsekvensen har blivit bårhusen runt om i landet är överfulla. Ovärdigt om du frågar mig.
Till det måste kropparna ofta balsameras för att stoppa den biologiska nedbrytningen. En hantering som både är kostsam och direkt skadlig för miljön.
Funderingar
Visst är tempot högt i samhället men visst måste vi ha tid att ta ett värdigt farväl av en avliden vän eller släkting.
Jag är övertygad om att en nedkortning av tiden från dödsfall till begravning skulle göra saken bättre, att vi inte tillåter oss själva så många aktiviteter mellan de två händelserna.
Vissa församlingar har provat med lördagsbegravningar, med tyvärr rätt klent resultat.
Men återigen visst borde vi kunna offra en lördag för en avliden släktning eller vän.
Och till sist så vill inte jag balsameras för att ligga länge i ett bårhus. Jag vill spridas ut i frihet så snabbt som möjligt.
