Hösten och vinterns #MeToo kampanj har visat på stora brister på jämlikhet och många tragiska berättelser. Även uthängning av oskyldiga har förekommit.
Så här inför påsken kommer därför en del tankar om det var bättre förr, vilket det naturligt vis inte var och riktigt illa om vi går tillbaka till perioden mellan 1668 till 1676. Den kallas för Det stora oväsendet eller Det stora blåkullabullret och var en masshysteri som orsakade en stor mängd processer mot kvinnor och nästan 300 kvinnors död innan det stoppades.
De historier som skrivs om livet på Blåkulla under de åren är förskräckliga. Dans och umgänge med djävulen och orgier som förmodligen saknar motstycke ännu idag, trots att författare och filmmakare gör allt för att överträffa varandra i otäckheter.
Dessutom berättas i de gamla domarna att det inte hade märkts att kvinnorna som skulle brännas hade varit borta över påskhelgen. De hade varit hemma men ändå på något sätt frånvarande och skulle därför straffas med döden.
Bättre nu?
Vi har i alla fall inga domstolar som dömer kvinnor till döden, men i genomsnitt har omkring sjutton kvinnor dödats av sina män eller sambos under en lång tidsperiod.
Av män som vill utöva sin makt och anser sig ha rätten att misshandla och till och med döda.
Höstens ström av berättelser under #MeToo visar också att mycket återstår innan vi har ett jämställt samhälle.
Det var en revolution som drog i gång och tyvärr har många oskyldiga drabbats. Men så är det ofta under revolutioner och att sociala medier hjälper till har inte gjort saken bättre.
Trots detta är jag övertygad om att #MeToo gjort samhället betydligt bättre redan om några år.
Bilden av Blåkullahäxan
Den långa kjolen, hucklet, kängorna, kvasten, kaffepannan och katten. Det är utrustningen för den klassiska häxan och den bild som nu används i skolor och på många dagis.
En rolig tradition som barnen älskar och visst ska de få leka häxor, men någon gång tycker jag att de bör få veta den hemska bakgrunden till lekarna.
Hur skulle bilden av männens Blåkulla se ut?
Av jämställdhetsskäl har jag roat mig med att föreställa mig hur en manlig motsvarighet skulle se ut. Jag tror att:
– Kvasten är borta – det är business class som gäller
– Ingen kaffepanna – här gäller en egen minibar
– Inga enkla bostäder eller tält – här gäller 5 stjärnig hotellstandard
– Inte orgier med djävulen – utan besök på eleganta nattklubbar med lyxservice
Till sist
Så kommer det säkert även i år att firas påsk på Blåkulla, förhoppningsvis under mera jämställda former än tidigare och jag önskar att de som befinner sig där liksom du som befinner dig i något ”eget Blåkulla” unnar dig livets goda och njuter av påskhelgen.
Tecknat av min tidigare kollega Bernt Källström