Anne Frank och nazismens offer – 27 januari

I morgon är det 80 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades och nazismens och förintelsens offer tydliggjordes för världen. På något sätt öppnades dörrarna och sinnena för omvärlden om vad nazismen har åstadkommit och världen enades om “att detta får inte ske igen.”

Men världen har glömt. Det gick fort och nu sprids samma krafter igen. Från flera håll samtidigt dessutom och många, väldigt många hejar på när stora kända män heilar framför kamerorna och budskapet sprids med blixtens hastighet genom alla digitala medier vi har tillgång till. Medier som dessutom inte behöver bry sig om vad som är sanning och vad som är falskt.

Anne Frank
Jag vill uppehålla mig vid ett av nazismens offer. Anne Frank, blev bara sexton år och hennes brott var, att hon var judinna.

Hon lämnade efter sig dagboksanteckningar som har blivit kända och spridda över hela världen och översatta till minst 50 språk. Anteckningar som hon fick hålla gömda. De kunde annars vara farliga för makthavarna.
Hon skrev många kloka saker i Kitty, som hon kallade sin dagbok, tankar och känslor som skulle behövas idag när rasismen växer sig allt starkare. Det verkar inte som vi människor har lärt oss någonting sedan 1945 då Anne dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Hon började hon med:
Jag hoppas att jag skall kunna anförtro dig allt, som jag hittills inte har kunnat anförtro mig åt någon, och jag tror att du kommer hålla det hemligt.

Ett knappt år före hennes död kunde man läsa:
Jag vill se mig om i världen och uppleva en massa spännande saker

Och trots den fruktansvärda situation som hon och hennes familj var försatta i så tappade hon aldrig tron på människorna. En kort tid innan hon dog skrev hon:

Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt.

Varför skulle inte hon, sexton år gammal få se sig om i världen? Det ögonblick hon drömde om verkar fortfarande, åttio år senare, inte kommit.

Vad händer istället.
Man sluter sig bakom nya murar, och uppfinningsrikedomen är fantastisk när det gäller att hitta argument för att inte behöva ta emot nya människor.

Antalet flyktingar har enligt UNHCR aldrig varit så stort. Omkring 120 miljoner människor anses vara på flykt. Nästan lika många som Japans befolkning.

I morgon hedras nazismens offer på många ställen. Jag kommer att göra det i Östersund. Är du med?

2 svar på ”Anne Frank och nazismens offer – 27 januari”

  1. När jag var till Amsterdam besökte jag lägenheten där Anne Frank levde den sista tiden i hennes liv. Det berörde mig mycket att veta vad som hände henne och hennes familj.

    1. Kan tro det.
      När jag var på skolresa, för hemskt länge sedan, minns jag att vi gick förbi på gatan, och rektorn Svenningsson berättade om Anne Frank. Hon skulle ha behövts idag.

Lämna ett svar