I går, den 2 november, mötte boken Bondeplågaren allmänheten på allvar. Alltså på annat sätt än digitala möten. Det skedde vid Hammarstrands höstmarknad på Trätojordsbacken i Hammarstrand.
Det är alltid en speciell känsla när en bok som man sysslat med länge ska “lämna boet” och överlämnas till allmänhetens bedömningar och tyckanden. En sorts skräckfylld förtjusning. Bondeplågaren är den femte romanen som jag släppt taget om och känslorna har varit likadana alla gånger.
Boken anlände från tryckeriet i början av vecka 43 och jag hade några gånger tidigare berättat om boken på sociala medier. Glädjande många hade förhandsbeställt boken, vilket innebar många trevliga digitala möten, som nu kompletterades med ännu flera fina möten på Trätojordsbacken.
Glädjande nog, kunde jag konstatera att nyfikenheten på boken var mycket stor. De första timmarna var det ibland kö vid bokbordet och bokhögarna sjönk snabbt i storlek.
Att detta första möte med personer skedde i Ragunda kändes bra eftersom en stor del av handlingen utspelar sig där och huvudpersonen Håkan Jonsson-Frisk blev en omstridd och ofta hatad länsman i området.
Samtalen och frågorna omkring huvudpersonen var många och intressanta och många har, på olika sätt, kopplingar till huvudpersonen.
Ny genre
I mina tidigare böcker har jag försökt beskriva människors sämsta sidor. Det har handlat om girighet, maktspel, övergrepp i olika former, kränkningar och mobbning på arbetsplatser för att nämna en del. Egenskaper som jag till stor del själv kommit i kontakt med i olika faser av mitt liv.
Med Bondeplågaren blev det något helt nytt. Nu hade jag grävt djupt i min egen historia och handlingen utspelas på 1600- och 1700-talet. Maktspel och kränkningar fanns i högsta grad också på den tiden, men i en annan form än det vi ser idag. Den största utmaningen har varit att beskriva den verklighet man levde under för nästan fyrahundra år sedan.
Vad händer nu?
Nu fortsätter kontakterna med läsare och bokspekulanter. Flera möten är inbokade och några ännu ej helt beslutade, hoppas jag blir av. Samtidigt så försöker jag hitta stunder där jag kan arbeta med en fortsättning av Bondeplågaren.
Håkans son Måns, och Måns dotter Valborg, står i tur att bli omskrivna. Det är också personer med starka personligheter, starka viljor och som utmärkt sig på ett annat sätt än vad Håkan Jonsson-Frisk gjorde. Jag ser verkligen fram emot “umgänget” med dessa personer som levde i Munsåker och Krångede under 1700-talet och i början på 1800-talet.
Till sist
Nu hoppas jag att ni som köpt Bondeplågaren får en stunds bra läsning och jag vill också tacka er som redan köpt boken och ni som kom förbi på Trätojola igår och både handlade och pratade en stund.
För mig var det en spännande och fin dag.
Jag har snart läst ut boken och din fina och spännande beskrivning gjorde att jag inte kunde sluta läsa och jag ser fram emot nästa bok Historiska böcker kan ibland vara tråkiga men ditt sätt att skriva får mig att se hur det var och leva mig in i historien Fantastiskt bra gjort