Vinets Dag – eller ännu heller människan bakom vinet.
I dag är det S:t Vincents dag, helgonet som sägs vara alla vinodlares beskyddare.
Detta har givetvis inneburit att många vingrupper vill slå ett slag för att dricka kvalitetsvin istället för kvantitetsvin.
En inställning jag välkomnar – även om jag inte kommer jag inte att hedra helgonet med att dricka vin idag.
Jag har deltagit i vinprovningar i många år och hittat många viner som jag uppskattar, men mitt vinintresset har mera övergått till personerna som producerar vinerna och med vilket engagemang som de driver sina gårdar. Doftande och sörplande är inte lika viktigt för mig längre.
Jag vill nämna några:
Giacomo Bologna, med smeknamnet Braida, har blivit en legend i Piemonte för sitt sätt att lyfta Barberadruvans anseende. Den kallades tidigare ”fattigmansbarolo.”
Braida tillsammans med sina två barn jobbade hårt i många år för att hitta rätt mark, skördemetod och lagring, för att göra ett högklassigt vin.
När barnen till sist ansåg att de hittat det ultimata vinet, hade pappan insjuknat. De tog med en flaska till sjukhuset och pappan fick smaka. Han sa direkt ”Ai Suma”, vilket ungefär betyder ”Ni har hittat det”
Det blev vinets namn och han fick sitt läppavtryck på etiketten som en kärlekshälsning till sina barn. Den etikett som fortfarande pryder flaskan.
Vinet har vunnit många utmärkelser. Braida dog kort efter barnens besök på sjukhuset.
Jag tänker vidare på den tyske vinodlaren Horst Sauer, som på sin vingård utanför Wurzburg har blivit en vinodlare i världsklass. Han anlitas över hela världen för att berätta om sina viner och för att hålla provningar.
Han har enkel filosofi bakom sin produktion. En druva har ”bara en vår, en sommar och en höst” för att utvecklas. Sköt druvan som ditt eget barn och den blir en fantastisk vuxen.
Han sprider gärna flera ”klokheter” omkring sig, t.ex. att det bästa vin som finns beror inte på druva, mark eller lagring. ”Det är vinet som du dricker i en miljö där du trivs och tillsammans med den person du älskar. Det vinet glömmer du inte.”
Jag tänker också på Bouchard Finlayson, skotten som i många år arbetade som vinmakare i Frankrike och Spanien, men som flyttade till Sydafrika, Hermanus vid Walker Bay.
Han valde en egen väg för sin produktion, både områdesmässigt, men också i sin framställning.
Ett framgångsrecept som han säger sig använda, är att ha stillsamma pianokonserter i vinkällaren.
”Det ska vara lugnt och stilla. Mozarts pianokonserter har en lugnande inverkan på lagringen” säger han och är mycket allvarlig.
Jag har besökt hans vinkällare och en flygel fanns i ena hörnet av lokalen, men den användes inte vid vårt besök.
Vin har producerats i mer än 8000 år, så S:t Vincents kraft är uppenbarligen stor.
Jag hedrar helgonet med en skål i vatten.