Nu när skogarna fylls med bär och svamp inträder något som jag kallar för ekorrtiden. Det finns mycket positivt med den tiden och när jag trampar omkring på myrarna kommer det ofta en del tankar och minnen.
Lite tillbakablickar
Född och uppväxt på landet i ett litet jordbrukarhem så var det självklart att man den här tiden skulle plocka bär. Svamp var lite för svårt, det har kommit senare.
Jag var väl inte överförtjust när det skulle plockas bär under en hel dag, men att gå ut med mamma i skogarna nära hemmet och plocka några timmar kunde vara rätt trevligt. På bilden är jag kanske tio år och vi hade plockat en hink med lingon i skogen nära gården.
På den tiden ansågs lingon och hallon vara de viktigaste bären. Hjortronplockning kom senare för att nu vara det jag uppskattar allra mest.
Med hjortronplockningen har jag fått många upplevelser och givetvis kunnat ta till mig en massa lärdomar.
En sådan lärdom är till exempel, att när du går ut på en myr, som du inte känner till, att ta ett märke på vilken sida myren du kom. En händelse var när jag och min svåger var i Vemdalen för att plocka hjortron. Vi hade fått en vägbeskrivning till en myr, där det påstods vara extra mycket bär. Och det stämde, en stor myr, med en gul-röd matta så långt vi såg. Att gå och stirra ner i marken, gå runt och sedan runt och lite framåt och lite tillbaka, jag då är det inte alldeles lätt att gå åt rätt håll när man skulle gå hem.
Vi gick båda runt i myrkanterna för att hitta stigen vi kom till myren på. Minst en timme irrade vi runt, men kom så småningom rätt och lärdomen är givetvis att märka ut varifrån man kommer in på myren.
Ett annat speciellt hjortronminne var i mitten av åttiotalet. Vi hade än en gång fått tips om en liten myr där det tidigt på sommaren varit helt vitt av hjortronblommor. Från en skogsväg som vi åkte en bit, var det inte långt att gå. Över ett hygge och sedan var vi framme vid en liten avlång myr och den var helt gul. Vi plockade två stora hinkar fulla på kort tid och skulle vända hemåt, när Kristina ropade, ”kom hit.” I den lite gräsaktiga kanten på myren hittade vi de största hjortron jag sett. Vi använde smörgåslådan och fyllde den med dessa jättebär, som vi sedan frös in styckevis. De fick senare under vintern bli dekoration på tårtor.
En lärdom under denna tripp var att alltid kolla i kanterna och plocka inte i för stora hinkar. Det blir jättetungt att bära.
Och en sak till från den bärutflykten. Kanhända äger Ewa Mäkitalo marken där vi plockade bären. Om du läser detta kan jag bara berätta att de var fantastiskt goda, men är uppätna för länge sedan och eventuellt bärplockningsbrott är preskriberat.
Sedan vi byggde fritidshus i Gräftåvallen har vi plockat de flesta bären där. Men det var inte ovanligt att vi började plockandet i mitten av juli i Krokvåg, (bärplockarturen till Böle) var ett sådant exempel. Det mognar tidigare i östjämtland, för att sedan gå långa turer längt fjällkanterna. Där kom ytterligare en lärdom. Vi har vårt hus nära flera stora myrar där det nästan alltid finns bär, men då på åttio- och nittiotalet, skulle bärplockarturerna gå på sluttningen ner till Bugårdsbodarnas fina fäbodvall. Gissningsvis mellan femton och tjugo kilometers trampande och oftast med bra skörd.
Lärdomen är givetvis att kolla på de närliggande myrarna först. Lika dumt som det är att gå över en å för att hämta vatten, så är det också dumt att gå över en myr, för att besöka en annan myr.
Nu under många år plockar vi det vi behöver på de närliggande myrarna. Vi plockar mindre bär nu än för trettio år sedan. men vi förbrukar också mindre.
Sedan ska givetvis bärturerna innehålla stunder för vila och ryggläge. Jag är bra på raster.
Minnen och tankar
En grupp människor som jag inte minns från min barndom är de som inte bryr sig om bärplockning överhuvudtaget. Numera är det många som anser att det är alltför jobbigt och något som andra kan hålla på med. En burk sylt går ju köpa på ICA eller Konsum. Att kvalitén är ljusår från den sylt du kokar själv är tydligen inte så viktigt.
Prioriteringarna är annorlunda – men jag är övertygad om att många skulle må bra av att trampa omkring i skogen och själv leta, åtminstone en del, av sina bär.
Den inställningen har tyvärr skapat en marknad för giriga. Marknaden i det här fallet har många baksidor. Oseriösa bäruppköpare anställer själva, eller helst via bemanningsföretag, personer från andra sidan jordklotet som ska komma och arbeta i stort sett gratis och bo i slumbostäder. En slavhandel med svenska förtecken och det är vår egen bekvämlighet som är orsaken.
Svamp
Det vi inte plockade i mitt föräldrahem var svamp. Ingen tradition och ingen kunskap, utan mera en rädsla för att svampar är farligt. Det har vi sedan rätt många år ändrat på i familjen. Jag klarar bara av kantarellerna medan Kristina är mycket säkrare på många olika sorter.
Även när det gäller svamp så har vi våra ställen i Gräftåvallen där vi plockar, men brukar också ta några dagar i västra Härjedalen.
