Vissa datum verkar vara mera laddade med händelser än andra. Den 11 september är ett sådant datum och jag tror att de flesta vuxna vet vad de gjorde den 11 september 2001, när Al-Qaida genomförde terroristattacken mot World Trade Center på Manhatan i New York. Dessutom attackerades Pentagon och förmodligen var ett plan på väg mot Vita Huset, men som störtade innan de nådde sitt mål.
Jag minns väldigt väl vad jag gjorde och återkommer om detta.
Men det är inte bara terrorattackerna i New York som inträffade den 11 september. Jag har grottat ner mig i datumet och har hittat många händelser som skett just den 11 september. Här är ett axplock av händelserna.
Jag tänker på:
1943 – dödar tyska nazister de kvarvarande överlevande i Minsk och Lida
1944 – Bombar brittiskt bombflyg Darmstadt i Tyskland och omkring 11.500 människor omkommer.
1968 – Air France Flight 1611 kraschar vid Nice i Frankrike. Alla nittiofem personer omkommer.
1972 – Avslutas OS i Munchen. Ett OS som de flesta minns som ”Massakern i Munchen” efter terrororganisationen Svarta September avrättade elva israeliska idrottsmän.
1973 – Chiles president Salvador Allende störtas av en militärjunta som leddes av Augusto Pinochet
1974 – Sjuttiotvå personer omkommer vid en flygkrasch i North Carolina.
1978 – Formel 1 föraren Ronnie Peterson avlider i sviterna av en olycka på Monzabanan.
2001 – Terrorattacken mot World Trade Center i New York
2003 – Utrikesminister Anna Lindh avlider efter att ha blivit utsatt för ett knivöverfall dagen innan
2012 – Amerikanska ambassaden i Libyen attackeras, vilket innebar att fyra personer omkom.
Men allt har ju inte varit elände – eller vad sägs om:
1955 – Skrev Kung Gustaf VI Adolf sitt namn på en sten på Djäkneberget i Västerås. Han gjorde det när han avslutade sin Eriksgatan genom Västmanland.
1962 – Beatles spelade in sin första singel, ”Love me do” – resten är historia.
1982 – Humorgruppen Galenskaparna och barbershopgruppen After Shave inleder sitt samarbete.
Tillbakablick – 2001
De händelser som jag minns allra tydligast är terrorattacken 2001 och knivmordet på Anna Lindh 2003. Både åren var vi samlade på huvudkontoret i Stockholm och allra tydligast är minnet från 2001, när vår avdelning blev ordentligt inblandade i arbetet.
Vi satt på eftermiddagen i ett sammanträdesrum och jag minns att den fråga vi diskuterade var vilken säkerhetsnivå banken skulle ha på låssystem och nycklar. Jag tyckte diskussionen var tråkig, men vi hade, tack och lov, några personer på avdelningen som tyckte att det var intressant med lås och nycklar. Vi hade olika kompetenser inom avdelningen och lås och nycklar tillhörde inte mitt område.
I tretiden på eftermiddagen ringde bankens chef Göran Collert till vår chef Lars Eklund och beordrade honom att komma till hans rum. Han berättade kort om attacken och att bankens krisgrupp skulle aktiveras. Lars var ordförande i gruppen. Följ teverapporteringen var också en order.
Efter ungefär en halvtimme kom Lars in i rummet en kort sväng och då gällde följande för oss:
Krisgruppen var aktiverad och några från avdelningen fick ansluta till den. Vi övriga fick sätta oss och ringa samtliga kontor för att höra om vi hade någon anställd i New York. Det hade vi, och faktiskt en person som satt i sammanträde i ett av de förstörda skraporna. Dessutom hade vi ett kontor på Manhattan.
Spänningen var stor hos oss alla, och det enda positiva var väl egentligen att vi slutade att prata låssystem.
Det var också vanligt att vi hittade på något kul när vi samlades i Stockholm. Den här kvällen skulle vi spela paintball. Ett gäng gubbar skulle skjuta färg på varandra. Inget kändes mera onödigt än det. Vi blev kvar rätt länge på kontoret och innan vi gick till hotellet kom nästa order. ”Ni får alla vara beredda på att medverka i krisgruppen under natten, med andra ord, ingen pilsner ikväll.” Till och med detta kändes helt rätt.
Händelserna i New York levde länge med oss och många rutiner, inte minst i samband med resor, ändrades.
Tillbakablick – 2003
Knivmordet på Anna Lindh, påverkade oss inte i banken på samma sätt. Ändå är det en händelse som jag minns väldigt tydligt. Även denna gång hade vi haft ett ”höstmöte” i Stockholm och när jag och några kollegor var på väg till flygbussarna på eftermiddagen den 11 september hände överfallet. Vi gick längs Regeringsgatan, ”baksidan” av NK ungefär när överfallet var. Mördaren hade sprungit längs Hamngatan, så där vi gick var det helt lugnt, men förmodligen bara några hundra meter till den stora dramatiken.
Inte förrän jag kom hem och såg nyheterna, insåg jag att jag ”nästan” var där.
Några funderingar
Minns du den 11 september 2001 och 2003?
Det verkar som detta datum är förknippat med elände, trots att det även har hänt några positiva saker det datumet.
Vad tror du det beror på, att ett datum kan bli så förknippat med elände.

Minns så väl 11/9-2001. Satt vid mitt skrivbord på arbetsplatsen med ett fönster mot ljusgården, ett IT företag hade en storbilds TV mot mitt fönster. Såg planet köra rätt in i skyskrapan! En mardrömsbild som etsat sig fast. Samma dag Anna Lind blev attackerad hade en väninna och jag varit på NK och shoppat några timmar tidigare. En fruktansvärd händelse som Anna Lind råkade ut för
Håller med dig, Ann.
Det är fascinerande hur vissa händelser biter sig fast. De här två händelserna sitter som gjutna i mitt inre och förmodligen i många andras.
Fick nyheten på min arbetsplats Sparbanken Finn i Lund. Vi stängde avdelningen direkt och gick in i den redan då överfyllda Domkyrkan. Allt var så tyst. Tystnaden hade tagit över. Inte ens tankarna blev bra. Efter en halvtimme återgick vi till jobbet. Det var tomma ansikte vi mötte. Fortfarande förstår jag inte detta och mycket annat närbesläktat.
Tack Bertil för dina minnen.
Det är förmodligen en stund, som många brukar säga, ”så stannad tiden en stund” – känslan var stark..
Hade jobbat hemma på fm. Cyklade in från bostaden på Frösön till stan När jag kom till Stortorget stod några yngre killar och pratade högt och upprört”har ni hört vad som hänt..krasch rätt in i en skyskrapa ” . Jag tänkte nu har dom väl kikat på nån skräckfilm. När jag kom upp till min butik på Brunflovägen var alla bleka och såg skrämda ut.Radion med nyheter gick för fullt .. väldigt mycket blev aldrig som förut.
Vi har alla våra minnen från den här dagen.