Självmord

10 september var internationella suicidpreventiva dagen.
Jag hade inte tänkt skriva något den kvällen.  
Egentligen orkade jag inte.
Under dagen hade jag slagits över grymheten hos barn, bara som ytterligare en förlängning av människors grymhet mot andra människor.

För mig är 10 september en viktig dag.
Det har det alltid varit.
I varje fall sedan min tvillingsyster Åsa och jag var sju år.
På bröllopsbilden ser du våra föräldrar.
Åsas och mina.
Barbro och Leif.
Mamma, som finns kvar, och så.. Pappa.
Pappa som inte orkade leva längre utan begick självmord två dagar före Åsa och jag fyllde sju år.
Han hade varit deprimerad i åratal.
Han orkade bara inte mer, men det var inte vårt fel.
Det skrev han.
Det var bara det att det inte hjälpte att han skrev så.
För det kändes som om vi inte hade gjort nog för att han skulle stanna kvar hos oss.

2020 var det 1168 människor som tog sitt liv. Dessa var det som kallas ”säkra suicid” enligt Folkhälsomyndigheten. Av dessa var 839 män och 323 kvinnor och sex stycken var barn under 15 år.

Barn!?
Fattar ni!?
Sex barn under femton år!?
Jag går fan sönder!?
Barn som är så olyckliga och inte ser någon annan utväg än att ta sitt eget liv.
Ska vi verkligen vara där 2021!?

Ytterligare 273 fall registrerades under året 2020 där det fanns misstanke om suicid men där man inte har kunnat styrka avsikten. Det ger en totalsumma på 1441 personer.
Det är 1441 personer för mycket.

Under den senaste 20-årsperioden har suicidtalet i befolkningen minskat i de flesta åldersgrupper, dock inte i den yngsta åldersgruppen där det har ö-k-a-t något.
Gruppen 15–24 år står för ungefär en tredjedel av alla dödsfall i suicid.
 
Det är viktigt att våga tala om psykisk ohälsa och det är viktigt att våga att tala om självmord.
Det är viktigt att våga fråga hur människor mår och våga lyssna på svaren.
Det är viktigt att alla får känna att de är viktiga någonstans, att de blir sedda, hörda, mötta och uppskattade.

Vi har en nollvision inom trafiken.
Vi borde ha en nollvision gällande suicid, eller.. Vi har faktiskt det. Det beslutades om en sådan 2007, men inte särskilt mycket har hänt.
Jag läste någonstans att det avsätts fem miljoner varje år för att motverka suicid.

Egentligen kan jag tycka att det förebyggande arbetet borde värderas oerhört mycket högre. Saker som jag tror skulle spela stor roll är tex. fler vuxna i skolan, mer fritidsaktiviteter till låg eller ingen kostnad för barn och ungdomar, fler mötesplatser, mer medel till ideella organisationer.. Ni vet de där organisationerna som så ofta förväntas göra ett enormt arbete delvis eller helt utan ersättning?
De där organisationerna som gör en så stor del av det förebyggande psykosociala arbetet i samhället genom att finnas som medmänniskor för andra människor.

Jag tror att det hade gjort skillnad om onlinecasinon förbjöds helt och hållet. På riktigt och inte bara begränsades ytterst lite för att det ska se bra ut men inte ger någon större effekt.
Jag tror att det hade givit en enorm effekt om vi behandlade grunden till mycket av den självmedicinering som sker (alkohol och droger) för att människor känner ensamhet, utanförskap och inte mår bra psykiskt istället för att dricka sprit och droga.

Det finns en massa goda idéer. De måste genomföras på kommunal och regional nivå.
Då behövs mer pengar än fem miljoner.
Då kommer vi också att kunna snacka om en verklig nollvision.

Slutligen.. Om du eller någon nära dig mår dåligt så finner du  några bra kontaktvägar här:
https://mind.se
https://www.suicidezero.se/fa-hjalp
https://spes.se/spes-telefonjour

Kom ihåg: Det är inte fel att berätta om att man mår dåligt.
Psykisk ohälsa drabbar en stor del av mänskligheten under en människas livstid, det är absolut inte skamligt, det går att få hjälp och inte minst.. Det går att må bättre.

Hur jag vet det?
Jag vet det för att jag var djupt deprimerad två år då jag var runt tjugo år.
Nu ser många mig som ”överväldigande glad”, fast så är det såklart inte.
Ofta mår jag bra, men jag är inte lycklig och glad precis hela tiden.
Långt ifrån.
Jag lärde mig att bli tacksam över små saker i livet.. Just för att få möjlighet att uppleva korta stunder av lycka!

Så.. Det går att må bättre. Jag lovar.
Så var rädda om er och våga prata.
Våga prata och våga lyssna.
Det är viktigt – på riktigt.