Regeringskrisen som vi nu upplever har upprört många känslor. Jag tycker också att den är fullständigt onödig, men känner också mer och mer tveksamhet för det partisystem vi har. Det verkar låsa fast gamla kunskaper och erfarenheter och förnyelsen saknas.
Känner också oro för de politiker som styr vårt land. Politikerna har vi själva valt så det är inte så mycket att göra åt, men det system som de ska verka inom gör det inte lättare för dem och absolut inte för oss väljare.
Jag har också reagerat för det som jag tycker är ohederliga inslag i politiken. Då tänker jag på de ständiga lögnerna som upprepas så ofta så att många tror att de levererar sanningar.
Några färska exempel:
För två och ett halvt år sedan berättade Jonas Sjöstedt att de accepterar det s.k. ”73-punktsavtalet”, med två undantag. Om det inte uppfylldes skulle V lägga ett misstroendevotum.
En stor del av mandatperioden har gått och så kommer förslaget om marknadshyror. Jag vet att det inte är en färdig proposition utan ett utredningsförslag. Men punkten i 73-punktsavtalet är tydlig och ”januaripartierna” är överens om att införa ”fri hyressättning”, och ingen verkar ha samtalat med V om att få deras stöd.
Och nu gör V något som tydligen överraskar alla. De står vid sitt ord och röstar för det misstroende de berättade om redan 2019.
Tänka sig, övriga partier blir överraskade av att ett parti och en partiledare gör som de sagt. De håller ord.
Hur långt har det gått med hederligheten mellan politikerna när man överraskas av detta?
Jag vill betona att jag inte röstar med V, jag är ljusår ifrån deras åsikter, men jag uppskattar deras hederlighet i denna fråga.
Men det stannar inte där. Nu har övriga ”januaripartier” satt igång en kampanj där V smutskastas. De har deltagit i en ”ohelig allians” är budskapet och de har krokat arm med rasisterna.
Återigen hur är det med hederligheten. Jag är rätt säker på att alla vet att V inte kommer att kroka arm med sd, varför sprids då detta budskap. Givetvis i någon form av desperation och missnöje, men missnöjet måste ju riktas mot de som inte levt upp till överenskommelsen som V hade med januaripartierna.
Jag undrar vem januaripartierna tror att de ska övertyga med sin kampanj. Att smutskasta ett parti som gör som de lovat är inte hederligt i min värld.
Politikerna måste också inse att vi väljare numera är lika upplysta och välutbildade som vad de själva är. Sverige skulle inte vara det upplysta land om det inte funnits duktiga och ansvariga personer i företagen och andra organisationer. Här har det politiska systemet mycket att lära.
Och det finns vissa som hänger på fulspelet. Jag har många politiker i, t.ex. mitt facebookflöde. Många vidarebefordrar och sprider hat mot V och är inte mottagliga för argument som att de bara gjorde vad de hade lovat.
Jag har många fler exempel på när framträdande politiker utan att blinka slänger ur sig rena lögner. Tänker till exempel på Ebba Buschs uppgifter att etthundratusen kvinnor våldtas varje år.
Enligt tillgänglig statisk våldtogs åtta tusen kvinnor under 2019. Jag vet att alla våldtäkter inte anmäls, men när EB inte kan berätta varifrån hon hämtat sina uppgifter är den bristande hederligheten där igen.
Jag skulle kunna göra listan lång, men jag tror att ni som läser detta förstår vad jag menar.
Ibland tror jag att tevedebatterna är en del i problemet. Det blir så upptrissat att det är sällan sakargument som tittarna kommer ihåg, utan det är om någon partiledare kunnat förnedra eller förlöjliga någon kollega. Det är detta som blixtrar förbi i sändningarna och inte sakargumenten och där är ju media medansvariga.
Till sist.
Jag har jobbat i bank i hela mitt liv och upplevt många kriser, men har ALDRIG hört att en ledande person sagt något illa om en konkurrent. Detsamma gäller de företagare jag träffat som när de hamnat i svårigheter aldrig skyllt ifrån sig, eller skyllt på någon konkurrent, utan istället frågat sig, vad gjorde jag för fel?
Skulle önska lite utbildning i näringslivet för våra folkvalda.
