Strövtåg i Ragunda (några rader lånade från melodin Strövtåg i hembygden)
Molnen skimrar, Gesunden glittrar
Vid Fiskviken syns ett vak
Skogen är högsommargrön
På rastplatsen kramas ett par
Ragundadalen hälsar välkommen
jag känner mig stolt och glad
Krångede, kommunens tidiga flaggskepp
Nu kolonialismens offer och jag blir inte glad
Krokvåg med tallhed så vid och bred
Där Gerilån snirklar elegant
Möts värdigt av Indalsälven
Gevågsstranna vid älven tomt och kalt
Inte en människa syns
Vacker strand och båtar vid land
Och människorna inomhus
Kullstaberget med utsikt mot skönhetens sal
Ragundadalens mäktiga lokal
Så milsvid och grann
Pålgård du högt belägna pärla
Där många sin sista vila får
Jag tyckte jag hörde min dotters röst
Färsån och Överammer, mina rötters vagga
Ammerån brusar och forsar
Människor som vårdat sin lott
Och det är som det vore min faders röst
När han ännu var lycklig och ung
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invid älven för att höra hans tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led
Om det gamla i Ragundas dal
Från Kläsåsen horisont
Krokvåg, §veriges, kanske största by,
är enligt SCB för liten att nämnas
inte småort, inte storort
jag har gått där.
Åkt längs storåa längst i söder
plockat mylta vid Namnlössjön i norr
passerat gränsen till Ammer i väster
och till Gevåg i öster
jag har gått där
Janne kan allt om byns historia
om torp och folk och allt som skett
han vet att byn finns
han har gått där
Krokvågsberget har ännu klippor kala
Kläsåsens klippor har vuxit igen
där jag som sexårig alpinist tränade
jag har gått där
Historien är ej bara torp och gods
utan snickerifabrik och saftfabrik
Macken, Koppra och Söders
Småskola och storskola
och hotell Mohem
Jag har sett dem
Att byn enligt SCB inte finns
Är trams för jag vet vad jag minns
Jag känt dofter av nyslaget hö
Och sett älskade människor falla och dö
Qul i Backen
Samling fredag på backen
Artister, lekar, sång och dans
Nostalgi för Ragundabor
Arvid hälsade välkommen
Kjell Dahlgrens tonade in
Och Berit sjöng
Jag gissade i en musiktävling
Vann en chokladkartong
Som jag glömde i en kiosk
Hepstars, Lasse Lönndahl var där
Charmade olika årgångers damer
Cadillac, Wedding och I natt jag drömde
På logen dragspel och fiol
Kjell Dahlgrens och Collas på banan
Brass och Lilla fröken fräken
Skavsår och tåtramp
En macka på serveringen
Eller korv med bröd
Någon kastade pil
Var hon där
Spanade längs tjejraden
Tittade bort när hon log
Herrarnas dans
Det var lugnt
Två steg fram, ett tillbaks
Eller var det ihop
Argentinsk tango, eller foxtrot
Bara jag visste.
Damernas halvtimme eller tjuv
Tänk om….
Nä, behövde ju ändå lite frisk luft
Vann en jättestor nalle
En leende tjej kom blinkande fram
Ville ha den, hon fick den
Undra vad hon hette
In på banan och kollar
Snart slut för ikväll
I en buske mår någon illa
Hand i hand mot parkeringen
Vem tar vem är slut för ikväll
Vid dungen gör hårdingarna upp
Försommarnatt vid Ammerån
Det dånade från forsen
Solen dolde sig bakom granarna
Vi stannade på hällan och såg de vilda strömmarna
Det var Birger, Sören, Stefan och jag.
”Vi vilar en stund innan vi börjar”
Sören sträckte ut sig i mossan
En timme, innan sommaren börjar
Vi låg tysta, kisade mot ljusa natthimlen
En kvist brast, en ekorre hoppade
Måsen cirklade över oss
Det var Birger, Sören, Stefan och jag
”Klockan tolv doppar jag kroken”
Birger tar fiskväskan, går mot forsen
Vi andra sprider ut oss
Åter på hällan, ”nu kokar vi kaffe
och väntar tills det nappar”
Pratar, skrattar, eldar
Det var Birger, Sören, Stefan och jag
En natt att leva länge på
Den osynliga energin från forsen
Den renaste kraften och de starkaste minnena
Ny spridning längs forsen
Solen stiger på nytt
Öringen har vaknat
Årets premiär är tillända
En försommarnatt för kraft och inspiration
Tankar fladdrar på väg tillbaka
Varför missar så många en natt vid Ammerån
Jag känner mig rik, jag känner mig fri
Det var Birger, Sören, Stefan och jag
Söndagsmorgon på Indalsälven
Dimman dansar längs båten
Strandens dagg biter sig kvar
Maskburken föll ut på durken
”Trodde vi var först”, sa Folke kisande mot stranden
Kraftverkets konturer syns i dimman
”Du är sen”, skrattade Thore och flöt förbi.
Vi gled tyst och krokarna nuddade botten
Vi startade och åkte motströms
Flöt igen och höll i våra metspön
Sju flyt, dimman lättar, solen stiger
Daggen torkar, vi styr mot eldplatsen
Granskar ett vak, dricker kaffe under tystnad
Efter tåren och solen, vaknar harren
Det smäller i linorna och fångsten i hinkarna stiger
Två timmar senare tröttnar harren på vår lek
Vi vänder åter efter rens och förbereder fiskstek.
Döda Fallet
Sveriges mäktigaste vattenfall
Tömdes med en våldsam knall
Magnus dröm om en kanal
Slutade med ett ynkligt skval
Ragundasjön, djup, bred och lång
Tömdes och skapade Hammarforsens sång
Sjön och fallet, naturens egen endogami
Slutade som Ragundas egen tsunami
Forsen med trettiofem meters höjd
Blev sten, grytor och ögonfröjd
Kanalen blev inte ens ett dike
På fyra timmar skapades ett nytt rike
Flottningens stockar skulle sparas
Inget fick för brukspatronerna förfaras
Magnus, han med huvudet på skaft
Hade missat Ragundasjöns kraft
Idag klippa, gryta och sten
En scen till midsommarkabarén
Hål i sten kan dock ge hopp
När glada barn i hålet tittar opp
Nedströms fallet förstördes allt
För Magnus blev det riktigt kallt
Han fångades upp i Liden
Där han gått in i den eviga friden
Höst i Ragundadalen
Naturen förbereder vila
löven gulnar
Krokvågsberget brinner
Kulturen byter skepnad
Hembygdsgården behöver vila
Bästa kulturskolan tar sats
Vem lyssnar
Kyrkogården andas stillhet
besökarna skrider tysta
de bofasta har blivit flera
Indalsälven rinner stilla
önskar en levande fors
Fiskecampen undrar
hur framtiden ska bli
sommaren är förbi
Krångede producerar
någon annanstans adderas
vinstsiffror från Ragundadalen
Olsforsen dånar
vild och vacker
vildmark och styrka
det ger energi