Det pågår ett rally om vem som föreslår hårdaste straffen i landet. Det har nu pågått under flera år. Lite som att vara tuffast. Ibland drar det faktiskt lite av löjets skimmer över sig, när vissa partier också vill tillhöra de tuffas skara, men lägger sig en aning i från de andra. Lite lindrigare. Man tror sig kanske kunna lura någon, att man är hård och tuff, men ändå lite bättre än de övriga.
Kriminalitet är något som fascinerat mig under lång tid. Yrkesmässigt arbetade jag mycket med utredningar och lärde känna många, både brottsoffer och brottslingar. Sedan jag steg av yrkeslivet har jag fortsatt att både skriva om och studera området och jag kan inte påstå att jag imponeras av dagens debatt och alla förslag som läggs fram. Normalt vettiga personer dras med i ”hårdastraffrallyt” och tar inte till sig varken varningssignaler och forskning inom området.
Jag har därför gjort ännu en djupdykning inom brottsområdet och vill därför berätta lite om forna tiders straff. Om vi nu ska tävla om hårdare tag så tror jag att makthavarna kan hitta inspiration här. Kanske också tips om nya brottsrubriceringar och nya eller förändrade straffskalor.
Straffskalor och brottstyper
Fram till 1800-talet fanns det i grunden tre sorters straff som staten dömde till. Böter, dödsstraff och skamstraff. Fängelser började växa fram under 1800-talet. Till det kunde man dömas som fredsslös och landsförvisning och kyrkan kunde döma till bannlysning.
Fram till 1771 hade vi dödsstraff för hela 68 olika typer av brott. Dödsstraff fanns ända fram till början av 1900-talet och sista gången någon avrättades var 1910 när Johan Alfred Andersson, avrättades med giljotin. Det var första gången som en giljotin användes. Brottet var bankrån som gick alldeles fel, där kassörskan Viktoria Hellsten, misshandlades till döds. Rånbytet blev strax över femtusen kronor.
Avrättningar
Skedde oftast genom halshuggning eller hängning och på offentliga platser, t.ex stadens eller byns torg. Då rådde ofta feststämning. Straffen skulle vara så grymma, så att alla som såg en avrättning skulle avskräckas. Detta kallades för ”androm till varnagel.”
Exempel på brott där straffet var döden var:
– Utomäktenskaplig förbindelse där båda var gifta, s.k. dubbelt hor.
– Rån, rånmord, mordbrand, barnamord.
– Incest och tidelag. När det gällde tidelag dödades också djuret.
– Uppror bestraffades med först att mista höger hand, halshuggning och stegling. (Kroppsdelarna träddes mellan ekrarna på ett vagnshjul, som hängdes upp på allmän plats.
Det fanns särskilda graderingar när det gällde avrättningar. Det ansågs ”finare” att bli avrättad genom halshuggning än hängning och dessutom var det förnämare att bli halshuggen med ett svärd än yxa. Av den anledningen krävde ofta adelsmännen att få bli avrättad genom halshuggning med svärd, medan övriga, hängdes eller avrättades med yxa.
Rådbråkning
Ett särskilt plågsamt dödsstraff var rådbråkning. Det innebar att den dömdes kropp lades på en bädd av stockar, där bödeln krossade så många ben som möjligt, utan att den dömde dog. Slutligen avrättades den dömde på något sofistikerad och grymt sätt, t.ex. uppsättning på en påle, eller halshuggning.
Gatlopp
Vissa brott innebar att man dömdes till gatlopp. Då ställdes omkring 50 män på varsin sida av en väg där den dömde fick springa. Männen slog den dömde med käppar och piskor tills personen dog.
Idag skulle jag säga att många dömda och odömda får löpa gatlopp i sociala medier och då till en betydligt större pöbel än 50 personer.
Självmord
Lite överraskande är nog att också självmord var straffbart. Man hänvisade till tio guds bud, där det framgår att ”du ska inte dräpa.” Att dräpa sig själv blev därmed straffbart. I sådana fall skulle själen straffas, genom att kroppen inte fick begravas på en kyrkogård, utan grävdes ned på galgbacken, där avrättningar brukar äga rum.
Vandel
Är ett begrepp som dagens makthavare ofta återkommer till och verkar tro att det är något nytt. Varianter av dagens vandel, som jag översätter till levnadssätt eller uppförande, har nog alltid funnits, till exempel ”avfall från den rena evangeliska läran”, sabbatsbrott, förolämpning och kränkningar.
Dagens vandelsbrott, som jag ännu inte sett någon beskrivning av eller dom på, känns omodernt och konstruerat.
Har vi blivit laglydigare och har brottsligheten minskat?
Så till den viktigaste frågan när vi diskuterar hårdare straff. Har vi på något sätt lärt oss av historien? Har rådbråkning, stegling, hängning på allmänna platser, uppspikning av offer på torg och utanför kyrkor gjort oss människor bättre? Har vi blivit laglydigare?
Jag är nog inte ensam när jag svarar NEJ på den frågan och ändå rusar makthavarna fram som den pöbel som på 1700- och början på 1800-talet, hade som uppgift att slå ihjäl en dömd brottsling som skulle springa emellan leden. Nu är uppgiften att hitta på allt hårdare straff och visa att man är med i racet.
Då på 1700- och 1800-talet hade vi inte heller något forskning på hur hårda straff påverkar en människa. Det har vi idag och jag har ännu inte sett någon avhandling som förordar hårda straff som något som förbättrar rehabiliteringen och som skapar en bättre ordning i samhället.
Det vi nu ser är någon form av återgång till den ”gamla blodshämnden.” Det visar alla gänguppgörelser på ett mycket tydligt sätt.
Brottsoffren
”Vi måste ta hänsyn till brottsoffren”, är en mening som jag har hört. Det tycker jag också. Idag lämnas dessa ofta utan, eller med bristfälligt, stöd och hjälp. I vårt s.k. moderna samhälle ska vi klara av att både stödja brottsoffren och straffa förövarna. Detta stöd behöver offren även om förövaren avrättas. Den våldtagna kvinnan är lika våldtagen även om förövaren rådbråkas och avrättas på allmän plats.
Vi har lång väg att gå inom detta område och just nu känns det som vi är på väg mot 1700-talet igen.
