{"id":5119,"date":"2022-07-14T18:21:31","date_gmt":"2022-07-14T16:21:31","guid":{"rendered":"https:\/\/skrivovin.se\/?p=5119"},"modified":"2022-07-14T19:04:25","modified_gmt":"2022-07-14T17:04:25","slug":"cancerresan-om-varden-och-viktiga-lardomar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/2022\/07\/14\/cancerresan-om-varden-och-viktiga-lardomar\/","title":{"rendered":"Cancerresan om v\u00e5rden och viktiga l\u00e4rdomar"},"content":{"rendered":"\n

I mars skrev jag ett f\u00f6rsta sammanfattande inl\u00e4gg om den resa som jag just nu \u00e4r inne i. Resan som jag har kallat f\u00f6r cancerresan. Den var oplanerad och o\u00f6nskad, och orsakade att mycket av det jag vanligtvis sysslar med har lagts \u00e5t sidan. Men den har sk\u00e4nkt tillf\u00e4lle till m\u00e5nga l\u00e4rdomar och tankar om vad som \u00e4r viktigt i livet.

Det inl\u00e4gg jag skrev i mars m\u00e5nad fick oerh\u00f6rt m\u00e5nga l\u00e4sare och jag k\u00e4nde att jag ber\u00f6rde ett \u00e4mne som var och \u00e4r viktigt f\u00f6r m\u00e5nga. Det \u00e4r ocks\u00e5 ett \u00e4mne som det fortfarande \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r m\u00e5nga att prata om.
N\u00e4r jag, h\u00e4r om dagen, tr\u00e4ffade en bekant som arbetat som l\u00e4kare som kom fram och sa, ”du ska veta att det du har skrivit om din sjukdom \u00e4r viktigt f\u00f6r m\u00e5nga. Jag vet att det har betytt mycket.”
Det gladde mig n\u00e4r jag h\u00f6rde hans ord. Jag har ju i f\u00f6rsta hand skrivit om mina erfarenheter d\u00e4rf\u00f6r att jag sj\u00e4lv ville och f\u00f6r att jag tycker om att dokumentera s\u00e5dant som jag \u00e4r inblandad i, b\u00e5de glada och tr\u00e5kiga h\u00e4ndelser. Skulle dessutom mina ord varit viktiga f\u00f6r andra, s\u00e5 \u00e4r det en stor bonus f\u00f6r mig.
Jag har d\u00e4rf\u00f6r skrivit ner ytterligare n\u00e5gra l\u00e4rdomar och b\u00f6rjar med n\u00e5gra erfarenheter fr\u00e5n v\u00e5rden.

En f\u00f6rsta diagnos efter fem timmar<\/strong>
N\u00e4r jag i slutet av november bes\u00f6kte Fr\u00f6s\u00f6ns H\u00e4lsocentral, efter en tids problem med magen, gick allt v\u00e4ldigt fort. Jag l\u00e4mnade n\u00e5gra blodprover och hade d\u00e4refter ett samtal med min l\u00e4kare Espen Storeheier, som snabbt hade ett f\u00f6rslag p\u00e5 vad jag skulle g\u00f6ra:
– Det h\u00e4r ser inte bra ut. Det kan vara en turm\u00f6r och du ska \u00e5ka till akuten s\u00e5 fort som m\u00f6jligt. Jag skriver en remiss som du tar med dig, s\u00e5 att du slipper sitta l\u00e4nge i n\u00e5got v\u00e4ntrum.
Lite omtumlad \u00e5kte jag hem till Kristina, som sedan skjutsade mig till akuten., d\u00e4r den snabba hanteringen fortsatte.

P\u00e5 akuten blev det mera provtagning, unders\u00f6kning och sedan r\u00f6ntgen. Ungef\u00e4r en timme efter r\u00f6ntgen kom en l\u00e4kare fr\u00e5n kirurgen och ber\u00e4ttade att de sett en misst\u00e4nkt tum\u00f6r p\u00e5 bukspottk\u00f6rteln, men att det beh\u00f6vdes flera unders\u00f6kningar och flera r\u00f6ntgenbilder innan man kunde se vilken sorts tum\u00f6r det var och ta st\u00e4llning till vilken behandling jag skulle f\u00e5. Klockan var d\u00e5 omkring elva p\u00e5 kv\u00e4llen och det har g\u00e5tt fem timmar sedan jag kom till sjukhuset.
Trots att jag inte var p\u00e5 b\u00e4sta hum\u00f6r just d\u00e5, s\u00e5 minns jag att jag imponerades \u00f6ver hur snabbt jag hade unders\u00f6kts och f\u00e5tt en f\u00f6rsta diagnos. Med n\u00e5gra m\u00e5naders distans till h\u00e4ndelsen \u00e4r jag \u00e4r \u00e4nnu mera imponerad. <\/strong>

Den f\u00f6ljande veckan fortsatte provtagningarna och jag r\u00f6ntgades flera g\u00e5nger. D\u00e4refter r\u00f6ntgen och unders\u00f6kning i Ume\u00e5 innan det blev klart att jag skulle opereras. Jag fick hela tiden \u00f6kat f\u00f6rtroende f\u00f6r sjukv\u00e5rdspersonalen.
Tydliga och snabba besked om den t\u00e4nkta v\u00e5rdplanens olika steg och jag k\u00e4nde mig som en VIP-g\u00e4st b\u00e5de hos region J\u00e4mtland-H\u00e4rjedalen och region V\u00e4sterbotten. <\/strong>

Tiden efter operationen var jobbig, men de hade f\u00f6rberett mig. Jag fick bra information om hur jag skulle bete mig n\u00e4r jag kom hem och ganska ofta ringde en l\u00e4kare, eller sjuksk\u00f6terska, och undrade hur jag m\u00e5dde och om jag hade n\u00e5gra fr\u00e5gor.
Mitt liv som VIP-g\u00e4st fortsatte. <\/strong>

Diabetes och nykterist<\/strong>
En f\u00f6ljd av operationen, d\u00e4r bland annat halva bukspottk\u00f6rteln opererades bort, blev att insulinproduktionen minskade. Jag blev diabetiker. En kanske annorlunda v\u00e4g till diabetes, men det var bara att konstatera. Jag fick b\u00f6rja injicera insulin en g\u00e5ng per dag och eftersom jag visste att injicera insulin och vara vinprovare, som jag hade varit i m\u00e5nga \u00e5r, inte var f\u00f6renligt, s\u00e5 fattade jag ett beslut, som tog ungef\u00e4r en sekund och det var, ”jag slutar med alkohol.”
Att prova viner, b\u00e5de som deltagare och som provningsledare, hade jag och min fru sysslat med i m\u00e5nga \u00e5r, dessutom jobbat p\u00e5 vinm\u00e4ssor och gjort m\u00e5nga vinresor till omkring tio l\u00e4nder. Jag trodde att det skulle k\u00e4nnas sorgligt att s\u00e4ga, att nu har jag provat viner klart, men det k\u00e4ndes bara bra. Nu, omkring \u00e5tta m\u00e5nader senare, \u00e4r det till och med sk\u00f6nt. Livet blev enklare.
Alla trevliga perioder i ens liv har ett slut, s\u00e5 ocks\u00e5 en l\u00e5ng och trevlig period som vinprovare. <\/strong>

I och med diagnosen som diabetiker blev jag ocks\u00e5 h\u00e4nvisad en diabetessk\u00f6terska och efter operationen en dietist. Kosten m\u00e5ste delvis \u00e4ndras och tack och lov har jag en hustru som \u00e4r duktig matlagare, som lyssnade och deltog i samtalen.
Men jag beh\u00f6vde inte g\u00f6ra stora f\u00f6r\u00e4ndringar och jag har inte upplevt n\u00e5gra st\u00f6rre problem. D\u00e4remot \u00e4nnu ett bevis p\u00e5 den fina v\u00e5rd jag f\u00e5tt. Livet som regionens VIP-g\u00e4st har fortsatt.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Fortsatt behandling<\/strong>
Sedan n\u00e5gra m\u00e5nader tillbaka genomg\u00e5r jag en cytostatikabehandling som ska p\u00e5g\u00e5 till mitten av september. En behandling som ibland balanserar p\u00e5 det som kroppen klarar att hantera. Det har blivit n\u00e5gra justeringar i doseringen och n\u00e5gra g\u00e5nger har jag f\u00e5tt avst\u00e5 f\u00f6r att immunf\u00f6rsvaret har varit f\u00f6r anstr\u00e4ngt. S\u00e5dana g\u00e5nger har jag bokats in p\u00e5 extra onkologbes\u00f6k och mina positiva intryck fr\u00e5n v\u00e5rden har fortsatt.

Den senaste helgen drabbades jag av n\u00e5gon form av infektion. P\u00e5 l\u00f6rdagen steg febern mycket snabbt och n\u00e4r jag ringde 1177 f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e5d, s\u00e5 var deras besked. ”\u00c5k in till akuten. Jag ringer dem och ber\u00e4ttar att du \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng, s\u00e5 att du inte beh\u00f6ver sitta i v\u00e4ntrummet.”
\u00c4n en g\u00e5ng, provtagning, l\u00e4karunders\u00f6kning och r\u00f6ntgen och allt var klart p\u00e5 tre timmar. Jag blev kvar f\u00f6r observation i tv\u00e5 dygn med samma service som tidigare. <\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sammanfattning v\u00e5rden<\/strong>
Jag \u00e4r oerh\u00f6rt imponerad, b\u00e5de av s\u00e4ttet som jag bem\u00f6tts p\u00e5 och den behandling jag f\u00e5tt. N\u00e4r jag s\u00e5 l\u00e4ser p\u00e5 olika medier om hur stora brister det finns, k\u00e4nns det inte r\u00e4ttvist. Jag vet att min behandling \u00e4r prioriterad, men jag vill att allt det fina ocks\u00e5 m\u00e5ste komma fram. Jag tror, utan att vara medicinskt kunnig, att svensk cancerv\u00e5rd \u00e4r i v\u00e4rldsklass.<\/strong>

Har jag d\u00e5 aldrig m\u00e4rkt resursbristen?<\/strong>
Nja, jag har sett b\u00e5de stressade sk\u00f6terskor och l\u00e4kare och det beror s\u00e4kert p\u00e5 f\u00f6r liten bemanning. Men de har aldrig missat ett leende, att svara p\u00e5 mina fr\u00e5gor eller ingjuta mod hos mig. P\u00e5 direkta fr\u00e5gor har n\u00e5gra ocks\u00e5 ber\u00e4ttat att det fattas mycket personal.<\/p>\n\n\n\n