{"id":4867,"date":"2021-10-25T17:14:20","date_gmt":"2021-10-25T15:14:20","guid":{"rendered":"https:\/\/skrivovin.se\/?p=4867"},"modified":"2021-10-25T17:18:28","modified_gmt":"2021-10-25T15:18:28","slug":"det-ar-hit-man-kommer-nar-man-kommer-hem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/2021\/10\/25\/det-ar-hit-man-kommer-nar-man-kommer-hem\/","title":{"rendered":"Det \u00e4r hit man kommer n\u00e4r man kommer hem"},"content":{"rendered":"\n

Ibland sl\u00e5r nostalgin till p\u00e5 allvar. En minneskonsert f\u00f6r Ewert Ljusberg, kan vara en orsak till att minnena fl\u00f6dar. Men oftast beror det p\u00e5 att jag tillbringar en del tid med att g\u00e5 igenom, skanna och sortera gamla kort. En annan orsak \u00e4r att jag f\u00f6rs\u00f6ker, i snigelfart, att skriva n\u00e5gon slags sj\u00e4lvbiografi. Korten jag g\u00e5r igenom blir en slags research\u201d, i mitt eget liv. Det triggar ig\u00e5ng minnet.

F\u00f6rutom bilder \u00e4r ocks\u00e5 musik en k\u00e4lla till att f\u00e5 ig\u00e5ng minnescellerna. Jag tror att de flesta som l\u00e4ser det h\u00e4r, kan le igenk\u00e4nnande till vissa minnen, n\u00e4r man h\u00f6r en melodi som man gillade i sin ungdom. Minnena kan vara glada eller tr\u00e5kiga, men de finns d\u00e4r.

Under det h\u00e4r \u00e5ret har jag ocks\u00e5 intervjuat och skrivit om en person, som p\u00e5 ett tydligt s\u00e4tt \u00e4r hembygden personifierad f\u00f6r mig. Jag vill inte nu ber\u00e4tta vem personen \u00e4r, det kommer att visa sig inom kort, i \u00e5rskr\u00f6nikan fr\u00e5n Ragunda Hembygdsf\u00f6rening.  

N\u00e4r det g\u00e4ller musik s\u00e5 beh\u00f6ver det faktiskt inte vara melodier som man har speciella minnen av. Det kan r\u00e4cka med att man h\u00f6r en text till en melodi, eller l\u00e4ser en text, f\u00f6r att p\u00e5minnas om saker, f\u00f6r l\u00e4nge sedan.
S\u00e5 \u00e4r det med texten till Euskefeurats fina tolkning av visan med samma namn som rubriken. Jag har lyssnat p\u00e5 den m\u00e5nga g\u00e5nger och den sl\u00e5r ann mot n\u00e5gon nostalgisk str\u00e4ng i mitt inre. Texten till den visan f\u00e5r lotsa mig vidare i tankarna och jag b\u00f6rjar med att f\u00f6rs\u00f6ka definiera vad som menas med hem<\/strong>.  <\/p>\n\n\n\n

Hem<\/strong>
N\u00e4r jag googlade p\u00e5 ordet hem, s\u00e5 hittade jag flera olika tolkningar. I vissa texter finns hem beskrivet som \u201dd\u00e4r hj\u00e4rtat bor\u201d<\/strong>, \u201dd\u00e4r jag h\u00e4nger min hatt<\/strong>\u201d eller \u201dd\u00e4r jag har min s\u00e4ng<\/strong>.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 p\u00e5 \u00e5terkommande samtal jag har och har haft med n\u00e5gra v\u00e4nner d\u00e4r fr\u00e5gor om frihet, sk\u00f6nhet, fiske, natur och tystnad \u00e5terkommer, samt p\u00e5 en person med samma tankar, men som inte l\u00e4ngre finns kvar.<\/p>\n\n\n\n

Jag hoppar lite i Euskefeurats text f\u00f6r att f\u00e5 med dem i mina tankspr\u00e5ng.

D\u00e4r hj\u00e4rtat bor<\/strong>
H\u00e4r \u00e4r klockan fem efter en fiskenatt f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Regnet i visan beh\u00f6vdes inte, men morgonen vid H\u00f6ksbergstj\u00e4rnen var sagolik. Vi var r\u00e4tt tr\u00f6tta, Janne och jag, innan vi \u00e5kte hem\u00e5t och som visan s\u00e4ger: \u201dVi satt d\u00e4r vid elden o teg med varann\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
Snart skulle natten bli till dag<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Fiskenatten startade vid Olsforsen i Ammer\u00e5n. En fors som f\u00e5r leva fritt, genom de boendes h\u00e5rda kamp under en tio\u00e5rs period under framf\u00f6rallt p\u00e5 \u00e5ttiotalet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Olsforsen<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

D\u00e4r Ammer\u00e5n g\u00e5r in i ett lugnare vatten och rinner ut i Indals\u00e4lven kan det se ut som p\u00e5 bilden h\u00e4r nedan. En farmor (min mamma Sigrid) med sitt barnbarn (min son Martin) fiskar och samtalar.
Det \u00e4r allts\u00e5 inte bara n\u00e4tter i det fria som g\u00f6r att man placerar sitt hem d\u00e4r hj\u00e4rtat finns. Det \u00e4r n\u00e4stan alltid m\u00e4nniskor som betytt mycket som v\u00e4xer fram i minnet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Min son Martin fiskar tillsammans med sin farmor Sigrid, d\u00e4r Ammer\u00e5n mynnar ut i Indals\u00e4lven. <\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Platserna och m\u00e4nniskorna som jag t\u00e4nker p\u00e5 n\u00e4r jag plockade fram ovanst\u00e5ende bilder f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 textraderna.
\u201dDet \u00e4r h\u00e4r man vet vart stigarna g\u00e5r, man vet vem som \u00e4r sl\u00e4kt med vem <\/em>\u201d<\/p>\n\n\n\n

En annan plats, d\u00e4r \u00e4ven hj\u00e4rtat, s\u00e4ngen och hatten finns.<\/strong>
Jag flyttar till en annan plats, och en annan tid d\u00e4r hj\u00e4rtat bor, men d\u00e4r jag ofta h\u00e4nger min hatt \u00e4r i Oviksfj\u00e4llen, Gr\u00e4ft\u00e5vallen. H\u00e4r \u00e4r det samma Janne som jag n\u00e4mnde tidigare och vi sitter en natt vid elden, innan vi somnar i t\u00e4ltet, ja, egentligen utanf\u00f6r t\u00e4ltet. Temperaturen var s\u00e5n att t\u00e4ltet blev f\u00f6r varmt.
En fantastisk vandring, en natt vid elden d\u00e4r vi pratade, tog n\u00e5gra koppar kaffe och f\u00f6rgyllde det hela med n\u00e5gra whisky.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Vi satt d\u00e4r vid elden och prata med varann.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Vi hade vandrat till D\u00f6rrsj\u00f6arna, mellan Ar\u00e5dalen och Gr\u00e4ft\u00e5vallen, men sedan g\u00e5tt mot Falkf\u00e5ngarfj\u00e4llet. En vandring som gick \u00f6ver delar av \u00d6sterfj\u00e4llet och Gr\u00e5h\u00f6sen”
Ett omr\u00e5de som blivit s\u00e5 viktigt att visans ord st\u00e4mmer \u00e4ven h\u00e4r:

Det \u00e4r h\u00e4r man k\u00e4nner vart stigarna g\u00e5r<\/em>
Tj\u00e4rveden sprakade, knastrade o brann<\/em>
Det doftade av kaffe, skog o r\u00f6k<\/em><\/p>\n\n\n\n

Men ibland s\u00e4nker sig dimman \u00e4ven \u00f6ver de vackraste omr\u00e5dena. .<\/p>\n\n\n\n

\"\"
H\u00e4ggs\u00e5ssj\u00f6n i dimma<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

och som Euskefeurat sjunger………….
Dimman kr\u00f6p sakta iv\u00e4g \u00f6ver sj\u00f6n<\/em>
o storlommen ropa n\u00e5nstans<\/em><\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ngtan<\/strong>
I texten beskrivs l\u00e4ngtan p\u00e5 ett fint s\u00e4tt. Jag \u00e4r priviligierad och har mina platser d\u00e4r jag har starka minnen n\u00e4ra. Kommer en stund av l\u00e4ngtan har jag m\u00f6jlighet att \u00e5ka till de platser som betytt mycket. Euskefeurat beskriver l\u00e4ngtan v\u00e4ldigt fint och jag tror m\u00e5nga som flyttat fr\u00e5n norrlandsl\u00e4nen, k\u00e4nner igen sig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Sj\u00f6n Gesunden f\u00e5r symbolisera l\u00e4ngtan.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Hur det \u00e4n blir s\u00e5 ska gudarna veta<\/em>
att det finns inga bojor eller band<\/em>
som kan hindra mina tankar att f\u00e4rdas norrut<\/em>
p\u00e5 v\u00e5ren, som en flygande and\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag anv\u00e4nder deras ord f\u00f6r att visa tacksamhet f\u00f6r att jag sluppit bojor eller band.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
N\u00e4, k\u00e4nner inga bojor eller band<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Hemma just nu<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fr\u00f6s\u00f6n<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

I konkurrens med Gr\u00e4ft\u00e5vallen s\u00e5 \u00e4r det oftast p\u00e5 Fr\u00f6s\u00f6n som jag numera h\u00e4nger min hatt. Denna gamla fina \u00f6, som \u00e4r den historiska centralorten f\u00f6r hela J\u00e4mtland. <\/p>\n\n\n\n





<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ibland sl\u00e5r nostalgin till p\u00e5 allvar. En minneskonsert f\u00f6r Ewert Ljusberg, kan vara en orsak till att minnena fl\u00f6dar. Men oftast beror det p\u00e5 att jag tillbringar en del tid med att g\u00e5 igenom, skanna och sortera gamla kort. En…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":4892,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[8],"tags":[],"class_list":["post-4867","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-runudden"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/skrivovin.se\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/2018-07-03-09.32.09-scaled.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4867","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4867"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4867\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4904,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4867\/revisions\/4904"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4892"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4867"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4867"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4867"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}