{"id":3672,"date":"2020-10-19T16:04:59","date_gmt":"2020-10-19T14:04:59","guid":{"rendered":"https:\/\/skrivovin.se\/?p=3672"},"modified":"2023-04-16T15:48:52","modified_gmt":"2023-04-16T13:48:52","slug":"strovtag-i-ragunda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/2020\/10\/19\/strovtag-i-ragunda\/","title":{"rendered":"Str\u00f6vt\u00e5g i Ragunda"},"content":{"rendered":"\n

I bland sl\u00e5r nostalgin till med full kraft. F\u00f6r n\u00e5gon dag sedan, n\u00e4r jag sorterade och digitaliserade en del gamla bilder, samtidigt som Mando Diaos ”Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden” str\u00f6mmade ur radion satte min fantasi ig\u00e5ng. Det blev bakgrunden till den h\u00e4r lilla betraktelsen som f\u00e5r bli ett fiktivt str\u00f6vt\u00e5g, med en blandning av minnen, h\u00e4ndelser och \u00e5sikter som alla inte \u00e4r s\u00e5 gamla. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Allt b\u00f6rjade p\u00e5 den h\u00e4r lilla g\u00e5rden, d\u00e4r jag \u00e4r f\u00f6dd och uppv\u00e4xt i en trygg milj\u00f6. Det som jag reagerade mest p\u00e5 n\u00e4r jag tog bilden f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan, \u00e4r skogen bakom huset. Det \u00e4r Kl\u00e4s\u00e5sen som inte var s\u00e5 skogsbevuxet n\u00e4r jag var liten. \u00d6ppna och branta klippor l\u00e4ngst upp. N\u00e4r vi ville g\u00e5 upp p\u00e5 berget var vi f\u00f6rbjudna att g\u00e5 \u00f6ver klipporna, d\u00e4r vi kunde skada oss om vi ramlade.
Allts\u00e5 var den mest sp\u00e4nnande v\u00e4gen upp p\u00e5 berget att kl\u00e4ttra \u00f6ver klipporna och jag \u00e4r r\u00e4tt s\u00e4ker p\u00e5 att jag, f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag kom upp, var lika stolt som Edmund Hillary troligen var, n\u00e4r han som f\u00f6rsta person besteg Mount Everest.
Det som skilde Edmund och mig var att han hade en flagga med sig som han placerade p\u00e5 toppen, medan jag sm\u00f6g ner igen och ber\u00e4ttade inte att jag g\u00e5tt \u00f6ver klipporna.
Till r\u00e5ga p\u00e5 allt syns nu inte detta hiskeligt h\u00f6ga berg, f\u00f6r all skog. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan knatade jag upp p\u00e5 berget igen. Jag ville se utsikten som jag minns var miltals l\u00e5ng. Men endast i den riktning d\u00e4r en avverkning gjorts s\u00e5g jag ner till byn och i det gr\u00f6na huset som skymtar mellan tr\u00e4den bor min syster.

Men det jag reagerat allra mest p\u00e5, n\u00e4r jag bes\u00f6kt Krokv\u00e5g och stannat till vid mitt barndomshem, \u00e4r f\u00f6r\u00e4ndringarna p\u00e5 g\u00e5rdarna. Som barn s\u00e5g jag nio g\u00e5rdar fr\u00e5n den plats som f\u00f6rsta bilden \u00e4r tagen. Omkring fyrtio personer bodde i husen och det var aktiva jordbruk p\u00e5 alla st\u00e4llen.
I dag tror jag det \u00e4r tio personer och jorden brukas av en bonde i byn.

S\u00e5 h\u00e4r beskrev Mando Diao s\u00e5 tr\u00e4ffande de k\u00e4nslorna:
Och det \u00e4r som det vore min faders r\u00f6st
N\u00e4r han \u00e4nnu var lycklig och ung
Innan s\u00e5ngen blev tyst i hans d\u00f6dssjuka br\u00f6st
Och hans levnad blev sorgsen och tung.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sm\u00e5skolan<\/strong> <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Snart vidgades cirklarna och det var dags f\u00f6r skolan. Mina f\u00f6rsta tv\u00e5 \u00e5r i den h\u00e4r byggnaden. En idyllisk byskola. Den altan som syns p\u00e5 bilden fanns inte p\u00e5 min skoltid och bakom huset fanns en g\u00e5rdsplan d\u00e4r vi lekte p\u00e5 rasterna. Tror ocks\u00e5 att lekarna var som p\u00e5 de flesta skolor p\u00e5 den tiden. Vi killar spelade fotboll och anv\u00e4nde st\u00f6rre delen av planen, medan tjejerna lekte sina lekar vid sidan om. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och h\u00e4r \u00e4r jag i f\u00f6rsta klass. Toppluvan p\u00e5 sned redan d\u00e5. Agda Olsson hette v\u00e5r sn\u00e4lla l\u00e4rare och hon har en plats i mitt hj\u00e4rta sedan skoltiden.
Bilden ger m\u00e5nga tankar. Vi f\u00f6ljdes \u00e5t under skol\u00e5ren. Sedan br\u00f6ts kontakten med de flesta, men tack och lov kom s\u00e5 sm\u00e5ningom facebook och m\u00e5nga kontakter har \u00e5terknutits.
Men tungt att konstatera att fem stycken inte l\u00e4ngre finns kvar.

Jag tror att k\u00e4nslorna fr\u00e5n skoltiden kan beskrivas som Mando Diao g\u00f6r i f\u00f6rsta versen:
Det \u00e4r skimmer i molnen och glitter i sj\u00f6n
Det \u00e4r ljus \u00f6ver str\u00e4nder och n\u00e4s
Och omkring mig st\u00e5r den h\u00e4rliga skogen s\u00e5 gr\u00f6n
Bakom \u00e4ngarnas gungande gr\u00e4s<\/em><\/p>\n\n\n\n

Idrott<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret kunde jag se byns fotbolls- och ishockeyplan. Tv\u00e5 l\u00e4gdor d\u00e4r det inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r tidigare g\u00e5tt kor och betat. Hockeyplanen schaktades till och blev v\u00e4l n\u00e5gorlunda j\u00e4mn, medan fotbollsplanen under alla \u00e5r var mycket tuvig.
Men vi hade kul.
P\u00e5 bilden \u00e4r byns hockeystolthet Geril\u00e5 Gymnastikklubb samlad. Det \u00e4r Rolf S\u00f6derstr\u00f6m som haft v\u00e4nligheten att l\u00e4gga upp bilden. Tack f\u00f6r det Rolf.
Precis som fotbollslaget, som tyv\u00e4rr aldrig fotades, s\u00e5 hade vi matcher mot Hammarstrand, Kr\u00e5ngede, \u00d6verammer och f\u00f6rmodligen n\u00e5gon fler by.
Jag tycker det \u00e4r fantastiskt att det fanns s\u00e5 mycket folk i byarna s\u00e5 att vi kunde h\u00e5lla lag b\u00e5de i fotboll och ishockey.
Men lagen splittrades n\u00e4r vi b\u00f6rjade skolor p\u00e5 andra orter, annars skulle jag n\u00e4stan tro att vi hade haft ett lag i allsvenskan och att n\u00e5gra av oss, kanske alla, skulle ha spelat professionellt.
Jag anar att det var det som v\u00e5r f\u00e4rgstarke gymnastikl\u00e4rare Tibor Nagy, menade, n\u00e4r han r\u00f6d i ansiktet, efter en match kom, sa, ”Torbj\u00f6rn jag s\u00e4lja dig till Italien.” Eftersom jag visste att jag inte hade lyckats med n\u00e5gonting under matchen, s\u00e5 v\u00e4ntade jag in forts\u00e4ttningen och den kom, ”jag vill aldrig se dig i Sverige igen.”
Men inte blev jag proffs.

Och visst hittar Mando Diao, r\u00e4tt \u00e4ven om idrottsminnen:
Det \u00e4r tomt, det \u00e4r br\u00e4nt, det \u00e4r h\u00e4rjat och kalt
D\u00e4r den l\u00e5g, ligger bergh\u00e4llen bar
Men d\u00e4r\u00f6ver g\u00e5r minnet med vinden s\u00e5 svalt
Och det minnet \u00e4r allt som \u00e4r kvar<\/em>

N\u00f6je<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu g\u00f6r jag ett ordentligt hopp i str\u00f6vt\u00e5get. L\u00e4mnar skolan \u00e5t sitt \u00f6de och grottar ner mig lite i n\u00f6jeskv\u00e4llarna.
Danskv\u00e4llarna var r\u00e4tt fantastiska. Folk samlades och umgicks n\u00e4r det var dans, vilket var p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen.
Fritt ur minnet s\u00e5 passerar jag p\u00e5 mitt str\u00f6vt\u00e5g, f\u00f6ljande byar d\u00e4r det anordnades dans.
I Stugun var det Nornan och Parken, logdans i Skyttmon, M\u00e5rdsj\u00f6n och B\u00f6le. Sedan n\u00e5r vi fram till Hammarstrand, med Centrum och Tr\u00e4tojordsbacken och inte l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n N\u00e4sets bygdeg\u00e5rd. L\u00e4ngst i \u00f6ster kommer vi till Ger\u00e5lund och Texas. Jag l\u00e5ter \u00e4ven Stromboli i \u00d6vsj\u00f6 finnas med i uppr\u00e4kningen. Visserligen i grannkommunen men ett klassiskt n\u00f6jesst\u00e4lle.
T\u00e4nk Tr\u00e4tojordsbacken, s\u00e5 m\u00e5nga fantastiska artister som passerade deras scen och efter upptr\u00e4dande s\u00e5 var det dans p\u00e5 tv\u00e5 banor och ofta tre orkestrar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och visst var det roligt att n\u00e4r hemmaorkestern Collas spelade. Snygga grabbar kl\u00e4dda i m\u00f6rka kostymer och Janne Gisslers fina basst\u00e4mma. <\/p>\n\n\n\n

Ett annat nystartat band som passerade ”Qul i backen”, j\u00e4mf\u00f6rdes med Collas i en annons. N\u00e4r Charlie Mops, med bland annat Urban Holmberg startade och skulle spela i \u00d6verammer, s\u00e5 skrevs det i annonsen att de var lika duktiga som Collas.
Borde vara hedrande f\u00f6r b\u00e5da orkestrarna. <\/p>\n\n\n\n

Sev\u00e4rdheter ut\u00f6ver det vanliga<\/strong>
Det \u00e4r sv\u00e5rt att skriva om Ragunda utan att n\u00e4mna n\u00e5gra av alla historiska sev\u00e4rdheter som finns. Mycket \u00e4r beskrivet p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen, men \u00e4nd\u00e5 lite kort.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

T\u00e4nk vilken fantastisk historia som ligger bakom den Thail\u00e4ndska paviljongen. N\u00e5gra munkar hittade en enkel tr\u00e4skylt som visade att Kung Chulalongkorn bes\u00f6kt platsen. Resten \u00e4r modern historia av det mer spektakul\u00e4ra slaget, men paviljongen finns d\u00e4r.
Ett s\u00e4rskilt minne jag har fr\u00e5n n\u00e5gra diskussioner i banken d\u00e4r jag var anst\u00e4lld. En kreditchef, som numera inte lever, men som alltid h\u00e4vdade att inget \u00e4r om\u00f6jligt och kom med liknelsen. ”T\u00e4nk bara p\u00e5 att det st\u00e5r en Thail\u00e4ndsk paviljong i Utanede och s\u00e4ttet hur den kom dit”
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lika fantastisk \u00e4r historien om D\u00f6da Fallet. En sundsvallare som skulle gr\u00e4va en flottningsr\u00e4nna och t\u00f6mde en hel sj\u00f6 och s\u00e5g till att Indals\u00e4lven gr\u00e4vde en ny f\u00e5ra.
Historierna om Paviljongen och D\u00f6da Fallet \u00e4r s\u00e5 fantastiska s\u00e5 att de borde r\u00f6na \u00e4nnu st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet \u00e4n vad de g\u00f6r.
Jag hoppas att n\u00e5gra driftiga personer f\u00e5r m\u00f6jlighet att pr-m\u00e4ssigt utveckla omr\u00e5det omkring dessa fantastiska skapelser och ge Ragunda den kraft som Storfallet en g\u00e5ng visade p\u00e5.

Kraft <\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kraftverken \u00e4r en del av Ragundas historia och all kraft som de har producerat har glatt m\u00e5nga, framf\u00f6rallt de som inte bor i kommunen. Kr\u00e5ngede \u00e4r speciellt. Sveriges st\u00f6rsta n\u00e4r bygget var klart. M\u00e5nga anst\u00e4llda under byggtiden och det skapades en stark historia, om bristande s\u00e4kerhet, strider mellan arbetsgivare och fackklubbar och \u00e4ven mellan fackklubbar.
Och f\u00f6r Ragundabor och vi som bes\u00f6ker Ragunda blev det trots allt kvar ett museum. Energin gl\u00e4ds andra \u00e5t.

P\u00e5lg\u00e5rd<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Str\u00f6vt\u00e5get passerar sj\u00e4lvfallet P\u00e5lg\u00e5rd. Denna gamla och historiska plats i kommunen. Kyrkorna, speciellt den gamla, \u00e4r enligt mig riktiga klenoder och kyrkog\u00e5rden intill \u00e4r vacker och stillsam. M\u00e5nga av mina f\u00f6rf\u00e4der finns begravna d\u00e4r och jag k\u00e4nner alltid en sk\u00f6n stillhet n\u00e4r jag vandrar p\u00e5 g\u00e5ngarna.

Mando Diao f\u00e5r f\u00f6rmedla k\u00e4nslan:
Och det \u00e4r som jag s\u00e5g en gavel st\u00e5 vit
Och ett f\u00f6nster st\u00e5 \u00f6ppet d\u00e4ri
Som piano det lj\u00f6d och en munter bit
Av en visa med fin melodi<\/em>
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ven fr\u00e5n P\u00e5lg\u00e5rd p\u00e5minns man om all kraft som denna kommun producerar och jag h\u00e4vdar, alla dagar i veckan, att en outbyggd Hammarfors \u00e4r vackrare \u00e4n nuvarande dammluckor, som \u00f6ppnas n\u00e5gon g\u00e5ng ibland. <\/p>\n\n\n\n

Ammer\u00e5n<\/strong>
F\u00f6r trettio \u00e5r sedan k\u00e4mpade folket i byarna i Ammer, F\u00e4rs\u00e5n och \u00d6verammer mot en \u00f6verledning av Ammer\u00e5n till Indals\u00e4lven. Jag \u00e4r innerligt tacksam f\u00f6r deras kamp. De m\u00f6ttes av l\u00f6gner och intriger men k\u00e4mpade emot och fortfarande forsar Ammer\u00e5n fritt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ammer\u00e5n \u00e4r nu naturreservat och h\u00e4r brusar Olsforsen en f\u00f6rsommarnatt, f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.
Riktig vildmark s\u00e5 n\u00e4ra in p\u00e5 och fisket f\u00f6rb\u00e4ttras st\u00e4ndigt till gl\u00e4dje f\u00f6r flugfiskare fr\u00e5n hela Europa.

Mando Diao skriver s\u00e5 h\u00e4r:
Och sitt sorgsna och sorlande svar han sl\u00e5r
Men s\u00e5 svagt som det blott vore dr\u00f6mt.
Det \u00e4r kastat f\u00f6r vind sedan tjugo l\u00e5nga \u00e5r
Det \u00e4r d\u00f6tt och begravet och gl\u00f6mt<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ammer\u00e5n \u00e4r vacker \u00e4ven under kalla januaridagar. H\u00e4r vid bron i \u00d6verammer. <\/p>\n\n\n\n

K\u00f6ttsj\u00f6n<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En p\u00e4rla bland Ragundas byar tycker jag K\u00f6ttsj\u00f6n \u00e4r. Bes\u00f6ker inte byn ofta, den ligger ju lite vid sidan av allfartsv\u00e4garna. Men de g\u00e5nger jag \u00e5ker dit sl\u00e5s jag av hur vackert det \u00e4r runt sj\u00f6n och inte minst den lilla skogskyrkog\u00e5rden.
S\u00e5 n\u00e4r du har ditt str\u00f6vt\u00e5g till Ragunda n\u00e4sta g\u00e5ng, g\u00f6r en avstickare till K\u00f6ttsj\u00f6n, g\u00e5 runt p\u00e5 kyrkog\u00e5rden, l\u00e4s p\u00e5 gravstenarna och f\u00f6rest\u00e4ll dig det verk som personerna i gravarna gjort.

Mando Diao skulle kanske s\u00e4ga s\u00e5 h\u00e4r:
Det \u00e4r tomt, det \u00e4r br\u00e4nt, jag vill l\u00e4gga mig ned
Invid sj\u00f6n f\u00f6r att h\u00f6ra hans tal
Om det gamla, som g\u00e5tt, medan tiden led
Om det gamla i Alsterns dal<\/em> <\/strong><\/p>\n\n\n\n

Till sist<\/strong>
T\u00e4nk s\u00e5 m\u00e5nga tankar och minnen som kommer, n\u00e4r man l\u00e5ter tankarna fladdra iv\u00e4g till ”Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden” medan man sorterar gamla kort.
Du f\u00e5r g\u00e4rna ber\u00e4tta om n\u00e5got i texten, eller n\u00e5gon av bilderna \u00e4ven gav dig n\u00e5gra kopplingar till din hembygd eller din barn- och ungdom.
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I bland sl\u00e5r nostalgin till med full kraft. F\u00f6r n\u00e5gon dag sedan, n\u00e4r jag sorterade och digitaliserade en del gamla bilder, samtidigt som Mando Diaos ”Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden” str\u00f6mmade ur radion satte min fantasi ig\u00e5ng. Det blev bakgrunden till den…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":3686,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[8],"tags":[],"class_list":["post-3672","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-runudden"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/skrivovin.se\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/2016-08-30-13.25.05-scaled.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3672","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3672"}],"version-history":[{"count":82,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3672\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5894,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3672\/revisions\/5894"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3686"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3672"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3672"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/skrivovin.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3672"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}